lördag, maj 30, 2015

Om liberal och kommunistisk terror

Krigsförbrytelser är i sig totalitära, menade Karl Vennberg i sin berömda artikel ”Vietnam som moralproblem”. ”Fråga bara de förkolnade vietnamesiska barnens vålnader, om de inte kände skillnad på demokratisk och totalitär napalm”. Året var 1967 men den kunde ha skrivits idag om Yemen, Libyen, Irak, Afghanistan och många andra krigsdrabbade länder.

Jag tänker på Vennberg när jag läser Henrik Helenius långa recension av Kjell Albin Abrahamsons bok Låt mig få städa klart förstOm kommunism, kryptokommunister och antikommunister i finska Arbetarbladet. Om problemet är massmord och totalitarism bör väl ändå dessa fenomen behandlas i sin helhet och sitt sammanhang. Men Abrahamson ägnar sig åt en märklig sorts städning: det väsentliga är inte smutsen och dess kontext utan vem som smutsat ner.

Världen är som bekant äldre än kommunismen, och den var inget paradis innan denna ideologi uppkom. Kommunism är tvärtom en reaktion på rasism, kolonialism, och folkmord. Utan en historisk analys av totalitarism som helhetsfenomen blir frågan obegriplig.

De som sympatiserar med borgerlig demokrati och liberalism inser sällan att dessa ideologier historiskt sett inte bejakat sina värderingar i universell mening. Historiskt sett har demokrati och liberalism först och främst varit något för vita välbärgade män. Detta är huvudpoängen i den italienske filosofihistorikern Domenico Losurdos bok Liberalism A Counter-History som gör upp med den reellt existerande liberalismen.

USA byggdes upp med slavar på mark man tagit från ursprungsbefolkningen och erövringskrig från Mexiko. De amerikanska ledare som revolterade mot Storbritannien var som regel slavägare. Det fick Samuel Johnsson att undra: ”Hur kommer det sig att de som förtrycker negrerna är de som tjuter högst om frihet?” När USA avstyckade och tog över Texas från Mexiko återinförde man slaveriet.

Begravning efter slaget vid Wounded Knee

Ursprungsbefolkningen i USA utraderades parallellt med att liberala och demokratiska värden blivit dominerande. Utrotningen i Kalifornien tog till exempel fart efter att delstaten infört full manlig rösträtt 1850. På bara tio år minskade ursprungsbefolkningen från över 150 000 till 30 000. Frankrike, Storbritannien och andra västeuropeiska stater delade upp Afrika mellan sig under samma år som demokrati och liberalism slog igenom.

Idag är det populärt att jämföra kommunism och nazism. Bägge sägs vara totalitära ideologier. Josef Stalin likställs med Adolf Hitler. Mahatma Gandhi ansåg att Hitler hade en tvilling. Det var inte Stalin, utan Winston Churchill, premiärministern i det land som koloniserat hundratals miljoner asiater och afrikaner. Nazismen var ett försök att tillämpa koloniala metoder i Europa, menade Gandhi.

Hitler betraktas idag som den absoluta ondskan för att han behandlade vita människor som västmakterna behandlade färgade i sina kolonier. Detta synsätt är rasistisk antirasism. Hitlers inspiration var inte heller den ryska totalitarismen utan västmakternas.

Demokratier som Frankrike, Storbritannien och USA hade rasistiska lagar som liknade Nazitysklands. Muslimer i Algeriet, som formellt var en del av Frankrike, hade till exempel inget franskt medborgarskap. Först 1967 var det lagligt för svarta och vita att gifta sig i alla amerikanska delstater. Ska man tro den gängse retoriken skickades svarta amerikanska soldater till Europa att slåss för rättigheter de själva inte åtnjöt i sitt hemland.
Den brittiske historikern Mike Davis beräknar att mellan 30-60 miljoner människor svalt ihjäl i europeiska kolonier bara under senare delen av 1800 talet. Detta medan kolonierna exporterade livsmedel och bomull till sina europeiska kolonialherrar.

Offer för den stora svälten i Indien 1876-1878

Den stora hungersnöden i Bengalen 1943 var ett resultat av Winston Churchills krav på att indisk spannmål skulle komma engelsmännen till del. Medan tre miljoner indier svalt ihjäl fanns det så mycket billigt bröd i Storbritannien att Churchill fruktade att folk skulle använda det till att föda upp kycklingar.

Faktum är det mesta vi idag uppfattar som kommunistiska brott uppfunnits av revolutionärernas kritiker. Det gäller inte minst att använda sig av svält för politisk utpressning. Under erövringen av Algeriet rekommenderade Tocqueville den franska regeringen att bränna lokalbefolkningens sädesmagasin. Under den stora svälten på Irland i mitten av 1800 talet, som tog en miljon liv, såg den brittiska regeringen till att ön fortsatte att exportera livsmedel. Man såg rent av svälten som en allierad mot den irländska rasen. Under första världskriget inrättade de allierade en sjö-blockad mot som tog 750 000 tyskars liv.

Långt innan någon kommunistisk stat upprättade sina första koncentrationsläger hade britterna inrättat sådana mot boerna i Sydafrika. 26 000 kvinnor och barn avled av svält och sjukdomar i dessa brittiska koncentrationsläger. Sett till befolkningens storlek var detta enormt. Detta var dock inget jämfört med hur den färgade befolkningen behandlades i kolonierna fortfarande långt in på 1950 talet.

Det liberala och demokratiska USA lät så sent som under andra världskriget internera samtliga amerikaner med japansk bakgrund i eländiga läger. Deras hus och mark beslagtogs. Den amerikanska regeringen såg det hela som en rasfråga. Asiater ansåg helt enkelt vara för primitiva för att kunna behandlas som individer.
Det finns goda skäl att kritisera kommunismens historia men kritiken bör inte föras i ett historiskt vacuum. Det förekom till exempel enorma svältkatastrofer i Kina långt innan landet blev kommunistiskt.

Det kinesiska inbördeskriget som till slut förde kommunisterna till makten var ytterst ett resultat av västerländska stormakters militära angrepp mot Kina. Om det inte varit för opiumkrigen hade liberalism och demokrati förmodligen tagits på större allvar i Kina. Om det inte vore för kolonialismen hade länder i tredje världen trott mer på den borgerliga demokratin.

Faktum är att USA störtat demokratiskt valda socialdemokratiska eller progressivt liberala regeringar i Latinamerika som försökt reformera sina länder på demokratisk väg. Guatemala på femtiotalet, Dominikanska Republiken på sextiotalet, Chile på sjuttiotalet. I Nicaragua finansierade USA Contras terror mot befolkningen under stora delar av åttiotalet. Kommunistisk totalitarism är i hög grad ett resultat av objektiva förhållanden. Om Fidel Castro fört en socialdemokratisk politik hade han gått samma öde till mötes som Salvador Allende. Valet stod aldrig mellan kommunism och socialdemokrati eller socialliberalism: det verkliga alternativet stod mellan en kommunistisk enpartistat och en USA-stödd högerdiktatur.

Stalins terror var i hög grad ett resultat av krig och inbördeskrig. Om terrorn bara orsakats av kommunistisk ideologi vore det omöjligt att förklara hur Brezjnevs och Gorbatjovs Sovjet kunde vara så mycket mindre totalitära är Stalins. Eller varför en indisk delstat som Kerala, i åratal lett av ett kommunistparti, drivit en fredlig, demokratisk och progressiv politik.

Om totalitarism främst vore ett resultat av ideologi är det också svårt att förklara varför stater som hyllade liberala ideal koloniserade större delen av jorden och behandlade ursprungsinvånarna som slavar eller undermänniskor man kunde döda.

Trots att USA är skyddat av två oceaner, och således har gynnsamma objektiva förutsättningar har landet ofta fört en oliberal och odemokratisk politik. Vietnam var objektivt inget militärt hot mot USA men fick ändå liberala politiker att organisera massiva krigsförbrytelser. Efter attackerna den elfte september, där nästan 3000 amerikaner dödades, har USA bland annat infört drakoniska lagar som begränsar amerikanerna frihet (Patriot act) och upprättat fängelser där fångar torteras utan rättegång. Man kan undra hur USA reagerat om attacken den 11 september hade haft de proportioner som drabbade Ryssland under den tyska invasionen där 27 miljoner sovjetmedborgare förlorade sina liv.

Röda Khmerernas terror i Kambodja är ett tydligt exempel på de objektiva förhållandenas relevans. Det liberala USA:s massiva bombkampanj mot Kambodja gjorde det möjligt för dem att ta makten. När Vietnam invaderade Kambodja, och stoppade de röda Khmerernas folkmord, protesterade både USA och Sveriges borgerliga regering. Och både Jimmy Carter och Ronald Reagan fortsatte att stödja de röda Khmererna politiskt och ekonomiskt. Det var inte ideologi utan geopolitik som fick USA att stödja massmördarna.

Övergrepp i den kommunistiska världen bör naturligtvis diskuteras men debatten bör föras på samma villkor. Vad beror på ideologi och vad har orsakats av geopolitik? Kommunismens idéer om jämlikhet och det klasslösa samhället bör värderas utifrån sig själva. Vem förkastar demokratin och liberalismen bara för att dess företrädare och teoretiker legat bakom krig, kolonialism och massmord? Det vore lika orimligt som att hävda att nazismens idéer om rasernas ojämlikhet hade varit okey ifall Hitler aldrig startat andra världskriget.

Bilden på den napalmskadade kvinnan är tagen av Richard Avedon.

Artikeln har gått i finska Arbetarbladet

tisdag, maj 26, 2015

Ett amerikanskt dilemma

Gunnar Myrdals massiva mästerverk, An American dilemma, publicerades första gången 1944. Jag köpte en utgåva i två delar från 1962 i mitten av nittiotalet på ett antikvariat i Stockholm. Det har en handskriven dedikation: ”God jul! till Victor och Rita”. På samma antikvariat fanns en inbunden förstagångsutgåva med en dedikation från Gunnar Myrdal till Herbert Tingsten. Det kan ha stått något i stil med ”till vännen Herbert Tingsten” men förmodligen har mitt minne blivit korrumperat. Avskydde dessa herrar inte varandra? I mitt ex är det säkert Alva som skrivit. Victor är förmodligen journalisten Victor Vinde, och Rita hans fru Margareta "Rita" Wilson. Victor gick bort redan 1970 men Rita levde ända till 1994 – bara några år innan jag hittade boken på antikvariatet. Både Victor-Ritas och Herberts exemplar vara olästa. Eller så är de lästa av folk som var varsammare med böcker än vad jag är...

”Är du från Sverige? Har du läst Gunnar Myrdal?” undrade en ung smart svart affärsman jag snackade med på en hotellbar i Miami 1991. Mycket samtal blev det knappast då jag bara hört talas om denna tegelsten. Min första Gunnar Myrdal var förmodligen den tunna volymen Objektivitetsproblemet i samhällsforskningen som jag köpte på numera nerlagda Bokhandeln Tidsspegeln i Sundsvall 1993 om jag ska tro ett kvitto. Argumenten från den boken hade jag inte större succé med bland lärarna när jag läste historia på universitet.

Den svarte unge mannen som drack öl efter öl sade sig ha läst An America Dilemma två gånger och frågade mig flera gånger vad det för slags människa som kunde skriva något sådant. Det var hursomhelst imponerande att stöta på sådan mix av beundran och förfäran inför något som en svensk akademiker skrivit. Det är ovanligt.

Tjugo år efter att jag betalade en hundring för den slog det mig att An American dilemma förmodligen innehåller sådant jag kan använda till min bok om krigspropaganda. Här är i alla fall några citat som jag eventuellt kommer att sticka in i sista minuten:

”En senator från Georgia som talat länge om hotet mot demokratin utomlands ifrågasattes av en isolationistisk senator som frågade huruvida kampen för demokrati inte borde starta i Georgia. Arrendator negrernas svåra situation, förekomsten av livegenskap (peonage) och lynchning togs upp för att understryka de olösta uppgifterna på hemmaplan och för att vinna negrernas sympati för isolationismens sak”. (Sidan 1004)
”En vit kommentator klagade för några månader sedan att negerpressen är något av en femtekolonn. Han fick ett enigt och argt svar från alla negertidningar att sanningen var precis tvärtom. Negrer står endast för de demokratiska principer som USA försvarar när man för krig. De är otillfredsställda eftersom dessa principer ignoreras i Amerika. De är raka motsatsen till de som undviker kriget och förrädare: de ber om rätten att få kämpa och dö för sitt land och för att få arbeta i krigsindustrin men är exkluderade. De kan med nya förnuftsskäl peka på oförenligheten amerikanska ideal och dess praktik…”(Sidan 1008)
Det republikanska partiets ledare, Wendell Willkie, citerad från ett tal han höll i Los Angeles i juli 1942:

”Idag är det allt mer uppenbart för eftertänksamma amerikaner att vi inte kan kämpa mot imperialismens arméer och idéer utomlands och bevara en form av imperialism hemma. Kriget har gjort detta med vårt tänkande… under trycket från den nuvarande konflikten finner vi att gamla barriärer och fördomar bryter ihop. Försvaret av demokratin mot de krafter som hotar den utifrån har gjort en del av dess misslyckanden hemma uppenbara. Vår egen proklamation om vad vi kämpar för har gjort vår egen ojämlikhet uppenbar. När vi talar om alla nationers frihet och möjligheter blir paradoxerna i vårt eget samhälle så hånfullt uppenbara och tydliga att de inte längre kan ignoreras”. (Sidan 1009)

Diskriminering av svarta i USA undergrävde naturligtvis den amerikanska propagandan under kriget.. Myrdal citerar den amerikanska kommentatorn Pearl S. Buck:

”Japan… säger i Filipinerna, i Kina, i Indien, Malaya, och till och med Ryssland, att det inte finns någon anledning för färgade människor att hoppas på rättvisa från de vita människor, de som styr Förenta Staterna. Japanerna pekar konkret ut hur vi behandlar vår egen svarta befolkning, som varit medborgare i generationer, som bevis. Varje lynchning, varje raskravall, gör Japan glad. Den amerikanska armen, flottan och flygvapnets diskriminering gentemot färgade soldater och sjömän, den färgade arbetskraftens exkludering från vår försvarsindustri och fackförbund, all vår sociala diskriminering, är till vår fiendes, Japans, största hjälp idag i Asien. ”Titta på Amerika” säger Japan till miljoner lyssnande öron. ”Kommer vita amerikaner att ge er jämlikhet?” (sidan 1016)
Myrdal menade att Amerika hade goda avsikter under världskrigen. ”Wilsons 14 punkter var repetition; Roosevelts fyrafriheter var mer allmänna och fokuserade på individens rättigheter”. Denna gång måste man göra allvar av de vackra löftena menade Gunnar Myrdal. För ”det kommer troligen att vara omöjligt att engagera folk med tomma löften en tredje gång. ” (Sidan 1019)

Om USA tog sina ideal på allvar skulle dess ”prestige och makt utomlands öka oerhört. Amerikanska patrioters sekellånga dröm att Amerika borde ge hela världen sin egen frihet och egen tro skulle bli sann. Amerika kan visa att rättvisa, jämlikhet och samarbete är möjligt mellan vita och färgade folk.” (Sidan 1021)

”Det står Amerika fritt att välja mellan om negern ska förbli en belastning eller bli en tillgång.” (Sidan 1022)

För folk som mig, som står till vänster om Gandhi, kan första intrycket vara att Myrdal är lite naiv. En Noam Chomsky hade använt ovanstående citat och argument för att illustrera att USA tal om frihet bara är fernissa, vilket är en rimlig tolkning.

Myrdal använder dock skickligt klyftan mellan ideal och verklighet som ett argument för en progressiv politik. Han använder argument som indirekt kan tilltala de som förespråkar en expansionistisk amerikansk utrikespolitik. Det verkar vara en retorisk strategi av en man som i grunden satt sig in i hur olika politiska schatteringar i USA tänker. Syftet är inte att mobilisera de redan frälsta, utan de som står bredvid med armarna i kors, och velar. Det är i alla fall mitt intryck efter att ha läst det sista kapitlet, och ögnat igenom resten.

Bokus adlibris

torsdag, maj 21, 2015

Nazism och kommunism inte samma sak

Krönika i Dalademokraten

Bild Amerikansk propagandaaffisch från andra världskriget

onsdag, maj 20, 2015

Ny härdsmälta på SvD

SvD rubrik: ”Iran: Nej till inspektion av kärnvapenprogram

sista meningen:
”Iran har hela tiden hävdat att kärnvapenprogrammet används i fredliga syften”

Den TT notis som många andra tidningar publicerat har rubriken: ”Iran: Nej till kärnvapeninspektörer
(min fetstil)

IAEA:s arbete är att verifiera att länders kärntekniska anläggningar används i fredliga syften. IAEA har aldrig hävdat att Iran försöker tillverka kärnvapen, och organisationen kallar inte själv sina medarbetare för "kärnvapeninspektörer".

Ovanstående är hur man rapporterar att Khamenei sagt att han inte kommer att tillåta IAEA att inspektera militära anläggningar.

Bild härifrån

måndag, maj 18, 2015

SvD:s källkritik...

Under Ahmadinejads tid vid makten har ”tusentals miljarder dollar förskingrats”, skriver Farzaneh Roostaee i en nyhetsanalys i SvD idag. Korruptionen var och är säkert omfattande men vi talar trots allt om ett land vars BNP är under 400 miljarder dollar… I artikeln kan man också läsa att: "När FN-sanktionerna infördes 2006 och utlöste en våg av ekonomiska kriser sågs det av miljoner iranier som något positivt." Men nu är iranierna tydligen glada om sanktionerna tas bort igen, trots att mullorna är kvar. Många iranier uppges också tycka att de ska sluta träta inbördes om det som varit. Förmodligen då för att många andra iranier tycker att de bör fortsätta att vara oense. Förr var det så. Nu är det si. Det enda som inte förändras är SvD:s källkritik…

Bild: Gatukonst från Iran hittad här

måndag, maj 11, 2015

Resa utan slut

Under rubriken ”Klassresor utan slutmål” kritiserade UNT:s Håkan Holmberg nyligen föreställningen om det klasslösa samhället. Det är lätt att polemisera mot absoluta företeelser då de ofta förvandlas till sin egen motsats. Den enskilda individens absoluta frihet sker till exempel lätt på andras bekostnad. I verkligenheten finns det knappast någon som kräver ett fullständigt klasslöst samhälle. Det skulle väll vara Gracchus Babeuf som planerade ”de jämlikas revolution” 1776. Han satte kravet på jämlikhet främst och ville bl. a. giljotinera alla vars intelligens var över eller under genomsnittet

Men det finns flera problem med ledaren. Holmberg hävdar att klasskamp är ett uttryck för samhället som nollsummespel. Då alla (ofta) tjänar på ekonomisk tillväxt kan man tycka att det är ett felaktigt sätt att se på världen. I traditionell nationalekonomisk teori värderas saker enbart efter sina absoluta egenskaper. Men i verkligheten värderar människa ofta vad hon har i förhållande till andra. Dessa varor och tjänster kan man kalla positionella.

Alla kan inte gå till den bästa frisören eller ha störst lägenhet på den finaste adressen. Om alla eller bara många har råd att köra Rolls Royce lär ingen tycka att det är prestigefyllt. En stor del av vår ekonomi styrs av en social hänsyn som fungerar som ett nollsummespel.

Detta är inte bara av teoretiskt intresse. Det finns överväldigande forskning som visar att den relativa fattigdomen har en rad skadliga konsekvenser.

Kopplingen mellan ojämlikhet och ohälsa är välkänd. Låg social status sliter på hälsan: arbetare lever fler år kortare än tjänstemän. Folk i höginkomstkommunen Danderyd lever sex år längre i snitt, än folk från fattigare Sundbyberg. Klassamhället tär både själsligt och fysiskt på de i botten. Men den är också stressfull för medelklassen som jagar statusföremål som egentligen inte ger dem någon tillfredställelse. För de som anser att det inte finns ett samhälle utan bara individer är detta obegripligt. De kan inte ta till sig socialmedicinska forskningsresultat.

Holmberg tror också helt felaktigt att ökade klassklyftor i form av ökad lönespridning skulle vara ett bra sätt att minska klassklyftor… Så är det naturligtvis inte. Den sociala rörligheten i Sverige, och större delen av Västeuropa, är mycket större än i USA som har större lönespridning. Det vore bra om Holmberg i stället för att hänvisa till andra ledarskribenter och näringslivsfinansierade tankesmedjor intresserade sig för vad oberoende forskare kommit fram till.

torsdag, maj 07, 2015

Ny bok

Min bok om krigspropagandans metod och historia är klar sånär som på lite korr. Den blir runt 200 sidor uppskattningsvis. Utgivningsdatum är inte spikad ännu men förhoppningsvis kommer den ut på senhösten i år. Min förläggare, på Verbal förlag, har flera andra bokprojekt att göra klart först. Jag har också andra bokprojekt på gång, så artikelskrivandet och bloggen kommer troligtvis även i fortsättningen att gå på sparlåga.

måndag, maj 04, 2015

Var inte tvärsäkra om Iran

Varje gång ledarskribenten Mats Skogkär tar upp Iran får han det att låta som att situationen går från elände till misär.

2006 skrev han att landet ”snart" skulle ha "kärnvapenkapacitet”. Sommaren 2013 hette det att Iran var ”kärnvapenklubbens nyaste medlem”.

I sin senaste krönika, ”Ett historiskt baksteg” (29/4), rasar han mot president Barack Obamas ännu ej färdiga avtal med Iran. Om Skogkär refererar Obama korrekt innebär det att ”… om tretton till femton år kan Iran mycket väl ha den tekniska kapaciteten att gå från politiskt beslut till färdig bomb på ingen tid alls”.

Det historiska baksteget 2015 innebär att det som enligt Skogkär var ”snart” 2006 förpassas till runt 2030. Att avtalet kanske innebär att vissa restriktioner upphör efter en viss tid innebär inte att det internationella atomenergiorganet IAEA slutar att verifiera att kärnkraftsprogrammet bara används i fredliga syften. Omvärlden kommer även i framtiden på ”ingen tid alls” veta om Iran börjar upparbeta uran till kärnvapen.

Alla som är jätterädda för Irans avsikter borde fundera över landets agerande under kriget mot Irak.

Saddam Hussein började använde kemiska vapen mot iranska soldater redan 1982. År 1984 använde Irak som första land i världen nervgas. Den iranska militären bad mullorna om tillstånd att svara på attackerna genom att använda de kemiska vapen man ärvt från den tidigare regimen. Men mullorna, som förklarat att kemiska vapen inte var förenliga med islam, förbjöd dem.

Alla som är så tvärsäkra på att de vet vad Iran har för ambitioner borde fundera på varför ett land som inte använde befintliga massförstörelsevapen i krig skulle vara så angeläget att i fredstid skaffa ett massförstörelsevapen.

Bild: Safwan Dahoul’s “Rêve 16”

Publicerad i Sydsvenskan. MS har en kort replik under min text här: Sydsvenskan