måndag, april 11, 2016

Selektiv självbestämmanderätt

Folkomröstningar skulle äga rum överallt där det möjligen fanns en majoritet som inte längre ville tillhöra Tyskland: i Oberschlesien, i vissa delar av Östpreussen. Däremot skulle inga folkomröstningar få äga rum i länder som icke tillhörde Tyskland men vilkas invånare nu till större delen sannolikt skulle vilja ansluta sig till Tyskland – detta gällde exempelvis Österrike och norra Böhmen. Det nya rättsbegreppet – det som knäsatte principen om folkens självbestämmanderätt – tillämpades överallt där det kunde skada Tyskland, eljest icke. I och med att man gentemot Tyskland drog upp politiska gränser i enlighet med de resultat som i hast genomförda folkomröstningar gav, skapades farliga precedensfall. Det föll ingen in att Tyskland en gång skulle kunna tillämpa samma princip för sina syften. Ingen tänkte på vilka öden det centrala och östliga Europa i så fall skulle gå till mötes.

ur Golo Mann, Tysklands historia under fem decennier Weimarrepubliken Tredje Riket De två republikerna, Pan/Norstedt, 1969, s. 17

1 kommentar:

martin sa...

Det är en ganska allmän princip och slutade inte med tredje riket. Så går ju EU-expansionen till. Man får rösta där det är opportunt att göra det och om det går fel i ett val är det bara att rösta tills det blir rätt.

Märk att det inte föreslagits någon folkomröstning för Ukrainare.