fredag, april 29, 2016

Tidig rapport från Britannien

Nu är det inte EU som ska folkomrösta om Storbritannien men jag har ändå försökt ta redan på om ön har något värde. Efter lite letande hittade jag en rapport till en viss Atticus i min bokhyllan:

”I min brors brev stod det rent otroliga saker om hur vänligt stämd Ceasar är emot mig, och det har bekräftats av hans egna mycket innehållsrika brev till mig. Man väntar nu på utgången av kriget i Britannien. Så mycket är säkert att tillträdet till ön är stängt av oerhörda klippor. Det är också allmänt bekant att det inte finns en smula silver på den ön och intet hopp om krigsbyte förutom slavar. Bland dem väntar du dig nog inte att finna några som förstår sig på litteratur eller musik.”

Med reservation för att uppgifterna i den här andrahandsrapporten inte är pinfärska – texten är skriven kring den 1 juli år 54 före vår tideräkning – så lutar det åt att kontinenten skulle kunna klara sig bra även utan Storbritannien. Brevet är trots allt författat av Marcus Tullius Cicero; en av världens mest beundrade tänkare.

I ett brev till sin bror Quintus, som deltog i Ceasars expedition, från slutet av augusti samma år andas i alla fall lite nyfikenhet:

”Hur glad jag blev över ditt brev från Britannien! Jag fruktade för oceanen och landstigningen på ön. Jag underskattar inte heller det som återstår, men det ger anledning till mer hopp än fruktan, och jag är mer spänd i mina förväntningar än egentligen orolig. Jag ser att du fått ett utomordentligt ämne att skriva om. Vilka trakter du råkat på, vilka egendomliga föremål och platser, vilka obekanta seder och folk, vilka strider och framför allt vilken fältherre som leder eder! Vad säger månne Ceasar om mina verser, käre bror? Han har förut skrivit till mig att han läst första boken, och början fann han så bra att han inte läst något bättre ens på grekiska. ”


I ett brev till vännen Trebatius från januari år 53 verkar Cicero inte längre vara nyfiken:


"För övrigt blir det mindre prat, om du kommer hem genast - har du varit borta länge utan något resultat, fruktar jag inte bara Laberius kvickheter utan även min vän Valerius. En lärd jurist från Britannien vore nämligen ett strålande fynd för ett lustspel. Det ligger ingenting komiskt i detta, fastän du finner det löjligt, men enligt min vana talar jag skämtsamt med dig om de allvarligaste ting."


Cicero, Samtliga brev, första bandet, Allhems förlag, 1963, Översatt av Gabriel Sjögren, s. 292, 296-297, 350



Inga kommentarer: