tisdag, april 19, 2016

Tiokronorspoesi

En halvtimme med Verner von Heidenstam. Pappret från 1915 luktar damm men känns ändå behagligt. Bokryggen spricker. Kanske har ingen öppnat boken på 99 år. Sidorna är uppsprättade men annars i nyskick.
Jag läser. Även orden knastrar och spricker:

Det är bättre av en hämnare nås
än till intet se åren förrinna,
det är bättre att hela vårt folk förgås
och gårdar och städer brinna.
Det är stoltare våga sitt tärningskast,
än tyna med slocknad låge.
Det är skönare lyss till en sträng som brast,
änn att aldrig spänna sin båge.

(s. 16)

(…)

Barmhärtiga öde, tänd blixten, som slår
ett folk med år av elände!

(s. 17)

Benito Mussolini sa samma sak: ”Det är bättre att leva en dag som ett lejon än hundra år som ett får.” Jag ser alltid bilden av Mussolinis döda kropp som hänger upp och ner på Piazzale Loreto i Milano. Hans älskarinna dinglade bredvid honom.

Sven Delblanc skriver: ”Längtan efter försoning och fred skulle också dominera Nya dikter, (1915) en av de stora diktsamlingarna i vår litteratur”. (Den svenska litteraturen genombrottstiden, Albert Bonniers förlag, 1999, s. 373.) Så kan det vara. I dikten ”Stridsguden” säger Tor på slutet ”gärna någon stund ibland vi bistra kämpar vaktar getter.”
(s. 121)

Men är Nya Dikter verkligen ”…en av de stora diktsamlingarna i vår litteratur? ”

Vore jag ett litet barn,
då skulle jag gå ut och leka,
bygga mig en liten kvarn
och bygga mig en eka.

(s. 37)

Det finns ett par ansatser som nästan berör:

Vi, som mötas några korta stunder,
barn av samma jord och samma under,
på vår levnads stormomflutna näs!
Skulle kärlekslöst vi gå och kalla?
Samma ensamhet oss väntar alla,
Samma sorgsna sus på gravens gräs.

(s. 39)

Men pekoralen dominerar:

Zevs, jag hatar din ljusa ätt,
och hade i striden jag siktat rätt,
din hjärna låge på klippan runnen.

(s. 72-73)

Tio spänn för förstaupplagan.

10 kommentarer:

martin sa...

För att citera Doktor Kosmos:

"Dagens ungdom pratar slarvigt och de läser inte Heidenstam.

Det krävs inget dollargrin för att va ett äkta borgarsvin!"

Björn Nilsson sa...

Jag blev fundersam när jag läste "gårdar och städer brinna". Skällde inte Strindberg ut dessa (eller några liknande) rader som galenskap, möjligen i samband med Strindbergsfejden? Strindberg var ju uttalad fredsvän och antimilitarist. Men Heidenstams 'Nya dikter' kom 1915, medan August lämnade oss 1912. Det är något som inte går ihop.

Pierre Gilly sa...

Björn: En del av dikterna var förmodligen tryckta på annat håll innan de fick bokform. Strindbergs mest kända Heidenstammassaker är på den där "jag längtar hem till stenarna jag lekt" dikten (för människor bryr jag mig inte om) som kom innan den här samlingen.

Pierre Gilly sa...

En del av Strindbergs lustmord på Heidenstams poesi finns i del 68 av nationalutgpvan. Två av dikterna från Ny Dikter på s 82, och på s. 84 gör han upp med "de fem raderna" som Strindberg också kallar för "ett pigbrev".

Björn Nilsson sa...

Nu har jag tittat efter själv. Det tycks vara sidan 82 som mitt minne delvis hade bevarat. Dikten 'Sverige' var gammal nog för att August skulle hinna med att ha synpunkter om dess förträfflighet. Lite gnällig som kritiker var han allt!

Pierre Gilly sa...

Ja, Heidenstam var en bättre poet än Ivar Lo Johanson till exempel. Och Jan Myrdal. De dikter som Strindberg angrep hörde dessutom till de bästa som Heidenstam skrivit. Toppen på ett berg av skräp...

Björn Nilsson sa...

Måste erkänna min obildning och fråga: skrev Ivar Lo poesi? De dikter jag sett av Myrdal (omtryckta i 'Ett femtiotal') är inga höjdare. Prosa med lite kortare rader och ojämn högermarginal snarare än poesi. Heidenstam var en hejare på att skapa poetisk stämning däremot, både i dikt och prosa.

Pierre Gilly sa...

Ur Klyvnadens tid från 1931. Fick den i present (som ett skämt) 1995. Tyvärr kan jag inte ge något smakprov för den ligger ganska oåtkomligt i källarförrådet.

Björn Nilsson sa...

Hm, jag har mina misstankar, så du behöver inte skriva "tyvärr" :-) Det finns mer läsbara poeter från tidigt trettiotal. Martinsson exempelvis. Ivar Lo finns inte med i Lars Gustafssons jätteantologi 'Svensk dikt', och det kan ju också vara en indikation om hur läsbar han är som poet. För övrigt tycker jag om Strindbergs dikter också.

Björn Nilsson sa...

PS. Det finns en vänsternationell (?) blogg som heter 'Klyvnadens tid' (om det nu har någon betydelse i det här poetiska sammanhanget).