måndag, april 25, 2016

Vi måste alltid tala om Jan Myrdal

Jag har länge hävdat att Myrdal ofta har fel på intressantare sätt än andra har rätt. I gårdagens radion intervju med Myrdal konstruerar han ett resonemang om självmord på ett sätt som liknar hur ekonomer tänker i svagare stunder.

Jag håller med Spring (som kommenterade gårdagens inlägg) om att vänsterfolks fascination av Myrdal är fascinerande. Men högerns fixering vid Myrdal har tagit proportioner som är utan motstycke. Borgerliga opinionsbildare kritiserar regelbundet Myrdal för vad denna skrivit eller inte skrivit om folkmordet i Kambodja. Man skulle kunna tro att det beror på att han är den enda människan på jorden som har något att stå till svars för i frågan. Trots att USA stödde Pol Pot ekonomiskt och politisk i åratal efter folkmordet tycks ingen borgerlig opinionsbildare undra hur man tänkte i Vita Huset. När Vietnam satte stopp för folkmordet i Kambodja protesterade dessutom den (borgerliga) svenska regeringen och krävde att Vietnam skulle dra tillbaka sina trupper. Då hade Pol Pot kunnat ta tillbaka kontrollen över Kambodja och återuppta folkmordet.

Fortsättningen kommer från min bok Informationskriget mot Iran:

”Precis som Jan Myrdal drev Gösta Bohmans och Ola Ullstens regering principen om staters suveränitet in absurdum, så att Sverige i praktiken stödde Pol Pot politiskt. Gösta Bohmans intresse för nationers okränkbarhet tycktes dock upphöra om den stod i vägen för svensk export. I samma riksdagsdebatt protesterade Lars Werner, partiledare för VpK, mot att Sverige under den folkpartistiske handelsministern Hadar Cars sålt vapen ”till Indonesiens krig på Östra Timor”.

Varken Hadar Cars eller Gösta Bohman kände sig manad att förklara varför Sverige sålde vapen till en ockupationsmakt och hur det gick ihop med regeringens respekt för staters suveränitet. Vietnams och Indonesiens krig är dock inte helt jämförbara. Vietnam ockuperade ett grannland och stoppade ett folkmord. Indonesien invaderade ett land och startade ett folkmord. Men det är svårt att förstå de borgerliga i bägge fallen stödde dem som utförde folkmorden.” (s.97)

Slutsaten av allt detta är att vi måste tala mer om Jan Myrdal

2 kommentarer:

Simsalablunder sa...

Det går inte. Associationsbacillerna är i det närmsta resistenta.

martin sa...

Tala om Myrdal. Jag tror man måste gå djupare i sin analys om hur man talar om Myrdal. Eftersom högern tydligen känner att de måste förhålla sig till Myrdal, då antar de i sin rörelse emot Myrdal och det Myrdal säger formen av det som inte är Myrdal. Vilken form antar högern då? Genom att välja vad ur Myrdals livsverk man talar om kan man då få högern att anta vilken form man vill, nästan, så om vi skall tala om Myrdal, vilken form vill vi att högern har i Sverige?

Jag tror att man skall välja noga, att man skall välja det godaste och därmed slutligen få högern att anta formen av att vara emot allting gott.