tisdag, maj 03, 2016

En orättvis betraktelse

”Den orättvisa rättvisan” är ett återkommande tema på borgerliga ledarsidor. Det var också rubriken på en krönika av psykiatern David Eberhards i GP som gick för en vecka sedan. I likhet med många professionella opinionsbildare formulerar han sin tes som en truism:

”Rättvisa är snarare att få det man förtjänat. Den som arbetar hårdare och lagt ner större utbildningsinsats ska naturligtvis tjäna mer än den som inte gör något alls eller inte har kämpat lika hårt. ”
Räck upp en hand ni som anser att latmaskar ska gynnas på de flitigas bekostnad? Men jobbar till exempel läkare hårdare än de som steker hamburgare på McDonalds? Min klasskompis F kämpade oerhört i grundskolan utan att bli godkänd i alla ämnen. En annan kompis upplevde läkarlinjen som något av en picknick. Folk med 90 i IQ har andra förutsättningar för studier än de med 140. Så är det flit eller smarthet som ska premieras?

Eberhard syn på skatterna är lika problematisk:

”Vi som arbetar ger alla, via olika skatter, bort ungefär 75 procent av vår lön till staten. Är det rättvist? Absolut inte. Det är något vi gör för att staten vill hjälpa de som har det sämre förspänt och för att samhällsfunktioner ska fungera för oss alla. Det är fundamentalt orättvist. Däremot är det möjligen solidariskt.”

Eberhard beskrivning av vad pengarna används till stämmer dock inte. Folk betalar i genomsnitt 6,8 miljoner kronor under ett liv. Det kan låta mycket men finansdepartementets beräkningar visar att de flesta får tillbaka mer eller mindre vad betalt under en livstid. (Se tidskriften Välfärd Nr 3 2005). Det är bara arton procent av skatterna som omfördelas.

Staten är som en spargris som finansierar det vi behöver när vi är för unga eller gamla eller sjuka för att själva kunna betala det. Under en livstid går det ganska jämt upp. David Eberhard betalade inte sin egen förlossning, sin grundskola, sitt gymnasium eller sina högskolestudier själv. När han går i pension är det de yrkesverksammas skatter som kommer att finansiera större delen av hans pension. Det är till sådant det mesta av de nästan 900 miljarder kronor som det offentliga spenderar under ett år går till. Socialbidragen kostar till exempel bara tio miljarder kronor.

De flesta högavlönade kommer förmodligen ändå betala lite mer än de får ut av systemet. Men i det enskilda fallet kan man inte vara säker på det innan personen dött. En läkare som får cancer kan snabbt kosta samhället mycket mer än han betalar in i skatt. Många lågavlönade och lågutbildade hinner dö innan de fått ut en krona i pension. Välfärdsstaten fungerar i hög grad som en klassneutral försäkring.

3 kommentarer:

martin sa...

Handlar i slutändan om värderingar, vadå "förtjänar"? Tror han på gud? En högre makt som avgör vem som är förtjänande och vem som inte förtjänar?

I slutändan gör vi alla samma jobb, förjänar är ett komplett nonsensord. Städaren gör en VDs jobb, för utan städaren hade VDn fått tömma sin egen papperskorg. Förtjänar inte städaren VDns lön när hen övertar detta arbete från VDn?

Fast det är ju klart, han är psykolog och tror därmed på mycket nonsens. Han tror människan kan förstås som individ i ett vacuum, något som är uppenbart falskt. Psykologin är liberalismens "vetenskapliga" gren. För honom finns det inbyggda egenskaper i individen som är grunden för det han avser med "förtjänar", problemet är att individen är ett påhitt och hans "förtjänar" betyder ingenting.

Det finns ingen individuell pension. Spara till pansionen är nämligen omöjligt. Pensionen måste alltid tas ur produktionskrafterna för tiden av pensionen, inte vid tiden för sparandet, så vida man inte sparar frystorkad mat. Pensionssystemet säljer idén av individualism i en värld som strukturellt inte går att skilja från sovjetstrukturen. Det säljer idén om att man faktiskt "förtjänar" sin pension, för tankarna bort från verkligheten att pensionären alltid är en parasit som suger ut de som arbetar, att hen alltid är beroende av samhället och att gamla meriter i materiell mening är värdelösa.

Jan Wiklund sa...

Det är märkligt det här med alla borgare som tror att det är deras egen förtjänst att de finns till.

Simsalablunder sa...

Klart att det offentliga betalar mer ut än tillbaka skatt. Åtminstone för det mesta. Skulle det offentliga inte göra det skulle ekonomin ha svårt att växa. Det vanliga är ju att staten går med underskott, alltså mer pengar ut än den tar in genom skatt.

Jag tycker man med fördel kan se på skatt som en kostnad för att få använda statsvalutan. Och då är det ju rimligt att de som använder valutan mer än andra också betalar mer.