torsdag, maj 19, 2016

"Fröken Sverige" uttalar sig om företagande

Läser man svenska ledare kan man tro att det är svårt att driva företag i Sverige. Ofta använder man sig av anekdotisk bevisföring. I Kristianstadsbladet idag skriver Carolin Dahlman om en strömlös företagare på en fädbovall i Rättvik som inte fått dispens på kravet att ha en ”certifierad kassaapparat”. Oavsett det rimliga i det enskilda fallet så ger de ingen representativ bild av situationen. När världsbanken ger ut sin årliga ranking ligger Sverige högt. Vi har världens åttonde bästa företagsklimat, enligt förra årets lista. Detta av 186 granskade länder.

Den tidigare kärlekskonsulten Carolin Dahlman är vad hon brukar anklaga andra för: “mästertrixerskan” är “flummigare än någonsin” och hennes ledare låter som “inlägg på en fröken Sverige-tävling”. Det ironiska är att den här typen av svartmålning av Sverige i slutändan riskerar att göra folk rädda för att starta egen firma.

Världsbankens ranking 2015:

1 Singapore
2 New Zealand
3 Denmark
4 South Korea
5 Hong Kong
6 United Kingdom
7 United States
8 Sweden
9 Norway
10 Finland

8 kommentarer:

Kurt sa...

Men visst är det imponerande med en fäbod som uppenbarligen omsätter mer än 180 000 kr mellan 15 juni–19 augusti!

Jan Wiklund sa...

Det ironiska är väl dessutom att entreprenörens existensberättigande består i att gå förbi alla de hinder som alltid finns för att något ska kunna göras.

Funnes inga hinder så behövdes inga entreprenörer.

martin sa...

En djupare analys är nog på sin plats. Läser man kungörelser i sin kommun så är det mest företag för att "äga och förvalta", alltså skatteplaneringsbolag. Men Sverige skulle förmodligen klättra i listan även vid en djupare analys. Hur många brevlådeföretag och banker hittar du i Singapore, Hongkong, UK och USA?

Anonym sa...

Tja, sådana här "rankingar" är oftast inte värt pappret de är skrivna på. Och med tanke på den avindustrialisering som pågår i de flesta av dessa högt rankade länder så kan man nog med fog arkivera denna undersökning där den hör hemma dvs i cylinderarkivet. Det är nog knappast frågan om "riktiga" företag i de flesta fall utan som Martin skriver låtsasbolag med syfte att gömma undan pengar från beskattning.

Benny

Pierre Gilly sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Pierre Gilly sa...

Benny: Att fattiga länder tagit över textilindustri och andra arbetsintensiva branscher är inget tecken på att företagsklimatet är dåligt. Det är också orimligt att förvänta sig att länder som Kina och Indien med stor utbildad befolkning inte ska lyckas att slå sig fram högre upp i den industriella näringskedjan. Det innebär inte att Sverige eller andra västländer blir fattigare i absoluta tal. Eller att vi gör något fel.
Att färre jobbar inom industrin i väst är inte heller relevant. Det viktiga är inte hur många som bygger en Volvo utan hur många Volvo som byggs. Och med Volvo menar jag bara värdet på de prylar som tillverkas. Och i det avseendet kan man inte säga att Sverige, eller många av de andra på listan, avindustrialiseras. SCB har ett snyggt diagram som illustrerar detta här. Att industrins andel av sjunker BNP är en konsekvens av att tjänsteproduktion är svårare att rationalisera än tillverkningsindustrin. Det är en global trend och avslöjar inget om företagsklimatet i världen.

Pierre Gilly sa...

Benny: Det finns ändå säkert mycket att anmärka på hur Världsbanken sätter ihop den där listan. Ju lägre kapital som krävs för att starta företag desto bättre rankas man till exempel. Men man ju undra hur lätt det blir att verka i en ekonomi där det finns massa företag som kanske inte har något eget kapital alls. Det borde ju underlätta för bedragare. (Colombia är ett av länderna ligger i "topp" där...)

Jan Wiklund sa...

Det viktiga är ju att den definition på företagsvänlighet som används i världsbankens ranking är exakt den som Dahlman och andra gnällspikar klankar på att Sverige skulle sakna.

Men saken är väl den att dom aldrig blir nöjda. Någon, minns inte vem, visade mig en gång på ett liknande klagomål i en sydafrikansk tidning. Det var för mycket arbetarskydd, tyckte dom där. Företagarna hade det för svårt för att dom inte fick behandla de anställda hur som helst. Lättjan bland företagarna är i sanning enorm. Det är väl därför dom hellre ägnar sig åt kedjebrev än åt produktion.