fredag, maj 13, 2016

Hur högern tänker

Kloka opinionsbildare har naturligtvis borgerliga åsikter. Ett skäl är att de har fler födkrokar. Nittio procent av alla ledarsidor, och de allra flesta tankesmedjor ägs av högern.

En gång i slutet av nittiotalet när jag nästan inte skrivit något alls och därför ännu kunde anses lovande var jag på anställningsintervju. Det var en regional socialdemokratisk tidning som sökte en ledarskribent. Det var en bra tjänst, hävdade min dåvarande sambo. Med det menade hon att fast inkomst är bra. Men arbetet var rena korvstoppningen. Man skulle också sköta debattsidan. När chefredaktören började intervjun med att förklara att han redan bestämt sig för att anställa en ung kvinna, pustade jag ut. Hon jobbar kvar där än, eftersom hon uppenbart inte blivit klokare med åren.

Högerfolk har inte bara fördelen av en större arbetsmarknad. Borgare har ett enklare och effektivare sätt att formulera sin världsbild på än vänstern. Deras tänkande följer en mall som gör det möjligt att snabbt, och utan risk för ideologiska misstag, producera stora mängder opinionsmaterial utan större ansträngning.

Det strukturerande elementet är oftast tankeexperiment där man drar rationella slutledningar ur förment självklara satser. Tankestrukturen är en vulgariserad version av nationalekonomisk teori och dess tro på den rationella nyttomaximerande människan. Att det finns ett visst mått av realism i påståendet, som generellt påstående, innebär naturligtvis inte att man också kan strunta i att granska den konkreta i verkligheten i de särskilda fallen.

Tack vare den här teorin kan man alltid resonera sig fram till önskad slutsats. Sjuka är simulanter, arbetslösa lata, marknaden alltid är bäst och staten ett problem. Den bärande tanken kan man sedan på sin höjd illustrera med ett selektivt urval av statistik eller en lustig anekdot.

I sin statsvetenskapliga form kallas teorin om den nyttomaximerande rationella människan för public choiceteorin. Alla utgifter kan skildras som en form av korruption eller närapå stöld: ”För vänstern är dock pengar som vanligt inget problem; man är så gärna generös med grannarnas inbetalningar till Skatteverket.”

Gunnar Myrdal som skrev om det här redan 1930 menade att det här fenomenet var en ”karikatyr” av den vetenskapliga diskussionen.

Faktum är att public choiche-teorin trots sin popularitet aldrig kunnat beläggas. Den svenska statsvetarprofessorn Leif Lewin sammanfattar:

1. ”Det omfattande empiriska material som tagits fram genom den moderna forskningen om ekonomisk röstning gör att public choice-skolans första antagande att väljarna främst skulle vara styrda av sitt egenintresse inte kan upprätthållas.” (s. 80)

2. ”…det allra mesta talar för att bilden av politiker som i första hand kortsiktiga röstmaximerare har lika litet empiriskt stöd som föreställningen att väljarna främst röstar efter plånboken. ” (s. 98)

3. Lewin skriver också att det är svårt att svårt att hitta ”vetenskapligt stöd för budgetmaximeringshypotesen” (s.116)


Leif Lewin
Det gemensamma bästa om egenintresset och allmänintresset i västerländsk politik
Carlssons förlag, 1988

Annat om hur högern tänker finns i mitt bidrag till Högerns svarta bok.



Inga kommentarer: