måndag, maj 16, 2016

Sanningen om frihandel

Alla tjänar på frihandel. Så är det i alla fall om man ska tro de flesta politiker, ekonomer och andra opinionsbildare som yttrar sig i media. Det finns också robusta teoretiska argument för att det måste vara så. En snabb faktacheck avslöjar dock att vi inte levt som vi lär. Historien visar att det är den södra delen av världen tillämpat frihandel i betydligt högre grad än den norra. USA, som nu mer än något land brukar propagera för frihandel, hade de högsta tullarna i världen i över två hundra år. Importtullen på tillverkade varor var 35-45 procent på 1820 talet och nästan femtio procent åren på 1930 talet. Under samma period hade man också den högsta ekonomiska tillväxten i världen. Faktum är att den moderna protektionistens främste teoretiker var USA:s första finansminister, Alexander Hamilton (1789-1795) (Det är han som pryder tio dollars sedlarna). Han menade att industrialisering bara var möjligt man skyddade de framväxande företagen bakom tullar tills de vuxit sig starka. Efter kriget, när de flesta konkurrenters industrier låg i ruiner, sänkte USA sina tullar till 14 procent. Frankrike som har rykte om sig att vara ett protektionistiskt land hade avsevärt lägre tullar än USA ända till 1950 talet.

Tittar man på Storbritanniens är det svårt att inte misstänka att den bestämts av den brittiska industrins konkurrenskraft. När den byggdes upp, och blev överlägsen resten av världens, på 1820 talet, var den till och mer högre än den amerikanska. När den var större och konkurrenskraftigare än andra länders tillämpade man frihandel. Men på femtiotalet, när amerikanerna hade den mest avancerade industrin i världen, höjde man tullarna till 23 procent.

De länder som i praktiken varit frihandelsvänner de senaste århundradena ligger alla i syd idag. I den flesta fall handlar det om en påtvingad frihandel. De flesta var kolonier och fick finna sig att Paris, London eller någon annan europeisk huvudstad bestämde handelsreglerna. Andra tvingades öppna sin handel genom så kallad kanonbåtsdiplomati. i början av 1900 talet hade kina importtullar på 4-5 procent, Iran 3-4, Siam (Thailand) 2-3 procent och Turkiet 5-10 procent. I Turkiets fall var det kanske en frivillig politik.

Källa och vidareläsning:

Paul Bairoch
Economics and World History Myths and Paradoxes
University of Chicago Press, 1995

3 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Och inte nog med det. Enligt Dani Rodrik har frihandeln nu gått så långt att den har nått den avtagande avkastningens nivå, dvs att ytterligare frihandel kostar mer än den smakar. Se t.ex. https://www.project-syndicate.org/commentary/free-trade-blinders?barrier=true eller http://dev.wcfia.harvard.edu/sites/default/files/Rodrick_HowToSave.pdf

Simsalablunder sa...

Frihandel finns inte. De är alltid reglerade i någon mening, även där det inte skett genom statlig inblandning.
Hade varit bra om människor förstått det lika instinktivt som de tror sig förstå att frihandel finns eller kan finnas.

Det finns bara reglerade marknader på olika sätt, vissa bättre reglerade än andra. Bäst reglerade är marknader där marknadsaktörernas olika förutsättningar är utjämnade, alltså rättvis handel.

De som förespråkar frihandel förespråkar omreglering till fördel för stora aktörer. Princip allt tugg om att förbättra marknader och göra dem "friare" går ut på smörja dessa stora parter.

Jan Wiklund sa...

Ha-Joon Chang kan också rekommenderas, till exempel hans bok Kicking away the ladder, som handlar om hur rika länder idag förbjuder fattiga länder att göra sådant de själva gjorde för att bli rika. En kort sammanfattning finns på http://fpif.org/kicking_away_the_ladder_the_real_history_of_free_trade/