söndag, maj 08, 2016

Ska Sagan om det röda äpplet stoppas?

Barnboksförfattaren och tecknaren Jan Lööf ägnar sig åt ”stereotypa skildringar av andra kulturer” rapporterar DN. Det är Jan Lööfs eget förlag Bonnier Carlsen som nu granskat Lööfs teckningar i böckerna Morfar är sjörövare” och Ta fast Fabian". Själv blev jag traumatiserad av Sagan om det röda äpplet som någon gav mig 1975. I den finns stereotypa teckningar av en äldre svensk man (tjock i randig kostym), en tjuv (solglasögon och skägg) och en skräckinjagande rektor med Stalinmustasch.

Här bör man ju inte heller försumma att granska själva handlingen. På första uppslaget jagar en (vit) hund en (svart) katt trots att de flesta hundar och katter (oavsett färg) inte bråkar i verkligheten. Boken börjar med att ”en gubbe” (nedsättande term!) blir sugen på frukt. Sedan följer en fördomsfull skildring av butiksinnehavaren:

”Frukthandlaren tyckte gubben såg lättlurad ut och tog fram ett konstgjort äpple av plast. – Det här är ett verkligt fint äpple, men det måste ligga en stund i solen och mogna innan det går att äta, sa frukthandlaren.”

Det är inte bara kapitalismen som skildras schablonartat. Här finns en katt som välter ut en burk med svart färg, och ”gamla mormor” som får ett äpple i huvudet. Varför ska äldre kvinnor alltid skildras som hjälplösa offer?

4 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Ja, det var friskare tag förr. Någonstans i mina gömmor finns en "pojkbok" om äventyr i Afrika, antagligen tryckt på 1920-talet. När den kom fram vid något tillfälle slog jag upp den och stötte genast på följande fras: "Nu skola negrerna få sig en läxa!" Raka rör, inget dösnack.

Fanns det inte en del etniska karikatyrer i Ture Sventonböckerna också? Herr Omar, kufiska engelsmän etc. Mitt minne av Agathon Sax är sämre, men jag undrar om inte de var så att säga ännu längre ut på det sluttande etniska karikatyrplanet. - Så nog finns det material till rejäla bokbål!

Pierre Gilly sa...

"Elden är ett renande element...." hävdade Fredrik Böök... Ja, det blir en brasa som duger.

Jan Wiklund sa...

Kalle Anka bör givetvis förbjudas: där förekommer en kapitalist som framställs som snål! Samt alla såväl folkvisor som operor som ju undantagslöst beskriver heterosexuell kärlek.

Men när man sålunda snävar in fältet för vad som får sägas blir ju definitionsmässigt det som återstår alltmer stereotypt. Så hur gör man? Förbjuder allt?

martin sa...

Vad var det du sa om prydhet. Lite högljud, kränkthet får de stora förlagen att dra öronen åt sig, man vill ju inte stöta sig med medelklasskunder om man inte måste. Vara kränkt högljutt är en rättighet överordnad folks önskan att konsumera. Lösningen är att slå ned de stora förlagen, i dessa dagar är de förlegade konstruktioner som sitter som gatekeepers för ordets tillgänglighet, bidrar till ett kontrollerat internet och annat skit. Utan dem skulle kränkta idioter kunna skrika sig hes och det skulle inte spela så stor roll.

Vissa tenderar att skrika censur. Men då ägnar man sig åt att snacka skit, endast statens våldsapparat kan idka censur, medan kränkta idioter gör vad de gjort i alla tider. Stratcom, certifiering av journalister/tidningar, utestängning av journalister, fängsling av journalister är verkliga ingrepp i yttrandefriheten.