torsdag, maj 12, 2016

Skräcken för stickade mössor

När jag precis fyllt 19 flyttade jag in i ett hyreshus på Örngatan i Linköping som nästan såg ut som Jan Lööf ritat det. Det var gammalt, murrigt och bohemiskt. Hyran var låg, syrenerna höga, trappen ostädad. Hyresvärden hade skägg, cyklade (på en femtiotalscykel) till sjukhuset varje dag där han jobbade halvti. Han spelade klarinett på fritiden. När det var kallt tog han på sig en handstickad mössa. Naturligtvis var han miljöpartist.

Vid riksdagsvalet 1988 hade han dykt upp i min gymnasieklass för att informera om partiets politik. Han hade röstat på VpK innan han gick med i den gröna rörelsen. Är han överläkare utbrast Frida upprört en dag när jag tvingade på henne min brylépudding.

Man kan ha olika schablonbilder av hur en miljöpartist och hur en läkare ska se ut men det är ett faktum att de som är på miljöpartiets vallistor är de bäst utbildade av alla partiers kandidater. Ett annat parti sticker ut av motsatt anledning. Statistiskt sett är det mindre sannolikt att Frida, som är cancerforskare idag (”är man duktig på läkarlinjen slipper man träffa patienter”) är Sverigedemokrat.

Nej, jag har svårt att dela Fridas upprördhet och dagens. De som avskyr miljöpartiets politik borde ju glädjas åt att de sviker vallöften. Om partiet fått igenom sin politik hade de naturligtvis varit lika upprörda. Det tycks inte finnas ens en teoretisk möjlighet för partiet att göra rätt ifrån sig. Behålla den tyska brunkolen är skandal, sälja den eller lägga ner den är lika illa. Man kunde tycka att de som är emot partiets politik borde i stället borde bli glada när partiet inte driver sin politik. De partier som gjorde affären möjlig från början utsätts inte för samma intensiva kritik. Det är i hög grad en konsekvens av att de flesta opinionsbildare skriver på uppdrag. De är antingen partipolitiskt aktiva eller så får de betalt av en ledarsida eller tankesmedja för att vara subjektiva och partiska. Ledarskribenter förhåller sig till idédebatt som prostituerade till kärlek. Det vore tjänstefel av dem att ha distans till vad motståndarna gör eller säger.

Den stickade mössan spelar möjligtvis en roll också. De flesta klär sig så annorlunda nuförtiden – precis som deras politik inte längre är lika radikal – men det finns ju något bohemiskt över dem. Bara det faktum att de antyder att de står för ett alternativ till dagens samhälle. Miljön är också den största ideologiska och praktiska utmaningen till den marknadsfundamentalism som högern hyllar. Miljöpartiet kanske är svagt och veligt men deras idéer har en enorm omvälvande potential. Blotta tanken på vad den här stickade mössan räcker därför för att de som försvarar den rådande (o)ordningen ska dra sin revolver. Den tyska högern som i stället leder samhällsomvandlingen är som vanligt klokare. Den har förstått att kapitalismen nu som tidigare kan infoga till synes systemhotande faktorer om den själv aktivt deltar i uppfinnandet av framtiden.

1 kommentar:

martin sa...

Miljö är en av nyckelfrågorna för hela det ekonomiska systemet. MP är ett hot, för det är inom miljö du får en överväldigande majoritet för demokratiska ingrepp i ekonomin. Värst av allt, tänk om de kan göra såna ingrepp, då kan ju folk få för sig att ekonomi inte är naturlagar, utan att det är ett konstruerat system som kan fås att göra alla möjliga saker.

Miljö är det största hotet emot "kapitalismen" (NEP-männens välde överordnat demokratin), därför är MP det största hotet av dem alla. Alla gliringar måste man ta till, alla fula knep och alla invektiv!