torsdag, juni 16, 2016

Amerikas val

En man med en frisyr som liknar en luggsliten räv. Han har en narcissistisk personlighetsstörning. Han hetsar mot etniska och religiösa minoriteter och vill införa lagar som kommer att begränsa tryckfriheten. Den andra kandidaten är en kvinna med mer konventionell frisyr utan uppenbara psykiska problem. Hon säger sig verka för vanligt folk men sitter i knäet på storbankerna.

I höst kommer en av dem att flytta in i Vita Huset. Just nu får man vara nöjd om världens största kärnvapenarsenal hamnar i händerna på någon som är mentalt stabil. Men vem vet vad väljarna bestämmer i oktober. Narcissiska politiker framstår ofta som karismatiska. Deras störning kan tas för självförtroende grundat på kompetens.

Från vänster hör man ofta att väljarna skulle vara lurade. Om de förstod vad de röstade på skulle Republikanerna bara få fem eller tio procent av rösterna, påstår den socialistiske senatorn Bernie Sanders. Marxister talar om falskt medvetande när de försöker förklara varför inte arbetarklassen i väst alla blev leninister. Men även borgerlig nationalekonomi har liknande föreställningar. I sin statsvetenskapliga form kallas den public choice. Den säger att folk agerar för att maximera egenintresset. Byråkrater vill öka sin budget så mycket som möjligt. Politiker köper röster med dyra löften och väljarna vill ha tillgång till andras pengar.

Teorin är svår att förlika med att skatterna sänkts, och att stora delar av den offentliga servicen numera drivs av privata bolag. Att några av världens rikaste personer förespråkar höjda skatter. Faktum är att det parti som brukar vilja höja bidrag och pensioner mest – vänsterpartiet – också hör till riksdagens minsta.

Nej, folk i allmänhet är inte rationella och de maximerar inte egennyttan. Men jag är det. Jag har aldrig röstat i något val. Jag vet att min röst aldrig kan göra en skillnad så varför spendera tid på något så meningslöst? Att rösta är i sig självt både irrationellt och altruistiskt. Det är en social handling.

Är det inte också så med språket. Om vi bara pratade när vi hade något viktigt att säga skulle det bli rätt tyst. Vi skvallrar. Talar om vädret. Politiskt prat kan verka mer substantiellt men det fyller också i praktiken en viktig social funktion. Vi blir glada och tycker ofta om folk som delar våra åsikter. Vi förkastar lätt folk som vi anser har oacceptabla åsikter. De gör oss arga. Jag har svårt att sitta i samma rum som rasister. Jag brukar bli irriterad när jag hör liberaler prata på radio. Det är ömsesidigt.

Kanske har vi politiska åsikter av samma anledning som vi tar på oss kläder på morgonen. De värmer. De hjälper oss att identifiera varandra. De kan provocera eller signalera gemenskap. Jag klär mig också som de flesta andra klär sig. Man kan höra till dem som tycker om jeans, avskyr mexikanare eller tycka om espresso och högre skatter. Det blir en del av ens identitet. Det är möjligt, om man resonerar darwinistiskt, att en funktion hos medvetandet är att anamma föreställningar som anpassar oss socialt till andras föreställningar. Om det stämmer är medvetandet i första hand inte konstruerat för att komma fram till objektiva sanningar.

Det kan vara trevligt att tycka illa om mexikanare med grabbarna på puben. Precis som man går i kyrkan och hyllar den rätta versionen av Gud. Eller hejar på sitt fotbollslag. Det handlar inte om mexikanare, Gud eller fotbollen. Man går dit för publikens skull. För att bli en av dem och känna gemenskap. Åsikter förhåller sig till det sociala som avigan till rätan. Utan den ena kan vi inte ha den andra. Ska man byta åsikt ska helst ske långsamt tillsammans med de andra.

3 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Teorin om homo oeconomicus har dödförklarats hur många gånger som helst. Människors främsta drivkraft är att accepteras av sina likar, materiella fördelar kommer långt långt efter. Och hur skulle det kunna vara annorlunda - människan är ett socialt djur som inte skulle ha kunnat överleva på savannen utan sina likar. Vi är varken starkast eller snabbast, däremot har vi vår oöverträffade sociala kompetens som alltså är evolutionärt betingad.

Däremot har vi inga evolutionära egenskaper som tillåter oss att slå oss samman i större grupper än sådär 200 personer. För sådana relationer tvingas vi använda våra lite trögtänkta logikhjärnor som enligt en uppgift jag hörde igår bara har en bandbredd på 40 bit/s. Vi klarar helt enkelt inte av att processa Trump särskilt väl.

Men trots allt kan vi överkomma även detta problem med social organisering. Vi hade en oöverträffad sådan i Sverige under 1900-talets första två tredjedelar, som tvingade även politiker att i hög grad rätta sig efter vad folk ville. Tyvärr missade denna den oundvikliga uppdateringen, fossiliserade och föll sönder. Men vem har sagt att det var för evigt?

Anonym sa...

Ryssland har fler kärnvapen än USA och av allt att döma även långt mer avancerade! Detta är en garant för att USA ska avhålla sig från stora krigsäventyr...det har ju dessutom visat sig i Syrien att Nato och USA i stort sett är inkompetenta att föra krig...rätt patetiskt med tanke på alla pengar man slösar på detta!

Benny

Jan Wiklund sa...

Benny: Vi får väl hoppas. Men taktiken fungerar ju bara om motparten begriper fakta. Vilket man uppenbarligen inte gjorde i Irak. Eller rättare sagt, dom som begrip fick sparken med hatetiketten "realister" klistrade på sig.