söndag, juni 19, 2016

Därför misstror väljarna EU

Världen håller andan: britterna ska snart folkomrösta om EU. Efter att ha läst ett dussin anglosaxiska tidningar tror jag mig lite grovt kunna se hur många tänker. En del kommer att rösta för ett utträde eftersom de anser att unionen inte är tillräckligt nyliberalt. De tycker bland annat att EU medborgare som arbetar i Storbritannien inte ska ha rätt till samma sociala förmåner som britterna. Fler kommer att rösta för ett utträde eftersom de anser att unionen är för nyliberalt. EU:s regler gör det till exempel olagligt för staten att återförstatliga de brittiska järnvägarna. Det är mycket som måste privatiseras och upphandlas enligt regelverken.
Väljarnas förvirring är en naturlig konsekvens av EU:s demokratiska underskott. Hur många Européer vet ens hur EU styrs? Kan du räkna upp unionens fem sex viktigaste institutioner och förklara vad de sysslar med? Tre av dem lär till exempel ha lagstiftande befogenheter. EU är en så komplex organisation att ingen, skulle jag vilja påstå, kan sätta sig in i hur den fungerar bara genom att följa nyhetsrapporteringen.
EU är utformat som en traktor och kan inte användas som skolbuss eller köras som en Ferrari. Den verkliga politiska makten finns i EU:s institutioner, lagar, och regler. Vi kan gräla om vem som ska vara chaufför men eftersom det inte tycks ha någon betydelse röstar britterna i stället om huruvida de ska sitta kvar på traktorn. Ingen får heller köra förbi traktorn: EU:s regelverk minskar de nationella parlamentens handlingsutrymme.
EU är bara en av flera tvångsjackor som demokratin försetts med. Det nya frihandelsavtal man nu under stort hemlighetsmakeri håller på att förhandla om: ”Transatlantiskt partnerskap för handel och investeringar” (TTIP) kommer att beskära de folkvaldas makt ytterligare. De ska bli enklare för företag att stämma stater för uteblivna vinster ifall till exempelmiljölagstiftning försvårar deras verksamhet.
Det demokratiska underskottet är huvudskälet till att väljarna misstror varandra. Politik handlar att utse en fiende: om vänster och högern inte kan visa att de står för olika alternativ tar identitetspolitik över. Religion och etnicitet blir stora frågor precis som på trettiotalet. Om det fanns ett tydligt vänsteralternativ som på allvar stod för en återgång till den fulla sysselsättningens politik skulle luften gå ur främlingsfientliga partier i Europa och politiker som Trump. Om extremhögern är de enda som utmanar den nyliberala ordningen finns risken att vi kommer att få säga tack och hej då till både EU och demokratin.

Publicerad i Dalademokraten

1 kommentar:

Jan Wiklund sa...

Man skulle naturligtvis önska att folk hatade EU på grund av vad EU är: en regeringarnas fackförening där de solidariskt tar kamp mot sina arbetsgivare, dvs vi, så att de lättare ska kunna genomföra det nyliberala projektet där det är förbjudet att ta hänsyn till något annat än marknadens krav.

Detta står ju inskrivet redan i EUs grundlag. Och eftersom det står där måste det väl vara syftet med hela härligheten.

Men ibland är det faktiskt detta som blir huvudsaken. Som när Frankrike röstade nej till sagda grundlags föregångare efter att ha satt sig in i frågorna åtminstone lika grundligt som svenskarna gjorde före folkomröstningen om kärnkraft. Just då stod folkbildningen ganska högt - om än naturligtvis inte lika högt som under folkrörelsernas högperiod på 20-30-talen.