tisdag, juni 07, 2016

Lars Kriss sibbolet

Att kalla Kristianstadsbladets ledarsida för medeltida vore väll att göra medeltiden orättvisa. Lars Kris text idag får mig i alla fall att tänka på en historia som berättas i domarboken. Det handlar om hur en av gamla testamentets många trista stammar höll reda på om folk var en av dem eller inte. “Säg ‘schibbolet’” bad de. Om svaret blev “sibbolet” så skulle personen huggas ihjäl på fläcken.

Här i Sverige finns det en nästan lika enkel metod för att testa om en person är vänster eller höger. Det räcker med att lyssna hur folk talar om jämlikhet. Om logiken är associativ och känslomässig så är personen i ganska säkert höger. (Eller mediahöger för mina borgerliga vänner som inte är opinionsbildare kan resonera normalt)

Med anledning av att ordet jämlikhet förekommer mindre ofta idag i partierna partiprogram skriver Kriss (nöjt): “Det är bra att partierna inte lovar allt åt alla…”. Meningen fortsätter: “…men fler borde tala om vikten av skötsamhet.” Av detta skulle man kunna tro att jämlikhet eller talet om det på något sätt skulle stå i motsatsförhållande till vikten att tala om skötsamhet. Men kanske handlar det bara om ord som råkat hamna i samma mening.

En intressantare fråga är varför jämlikhet skulle vara detsamma som att lova allt till alla? Alla politiska löften kan väll knappast sägas leda till jämlikhet? Och alla politiska väljare kan väll knappast vara intresserade av jämlikhet?

Av formuleringen skulle man kunna tro att jämlikhet till skillnad från ojämlikhet är något som upprätthålls med hjälp av politik. Men utfallet beror ju naturligtvis på vilka beslut som fattas. Att avskaffa arvsskatten som man gjort i Sverige påverkar jämlikheten på ett annat sätt än om man behållt den som i USA eller de flesta andra länder.

Samhällen med högre skottkvot är generellt sett jämlikare än de med lägre.
Välfärdsstaten fungerar dock mer som en spargris än Robin Hood. Det är bara mindre belopp som omfördelas från rika till fattiga. Välfärdsartens huvudfunktion är att omfördela resurser under individers liv. När man är barn eller gammal är man mindre fattig när skatterna är högre. De flesta får tillbaka det de betaltar i skatt under sina yrkesverksamma år i form av utbildning, hälsovård och pensioner.

Det förklarar också varför Kriss har fel i att tro att jämlikhet skulle stå i motsatsförhållande till social rörlighet. (“Att prioritera jämlikhet framför möjligheten till social rörlighet vore politiskt bedrägeri”) Den sociala rörligheten är generellt sett större i jämlika samhällen än ojämlika. Den sociala rörligheten är högre i Sverige än USA, även om den också minskat i Sverige sedan ojämlikheten ökat. Jämlika samhällen skapar friskare och mer produktiva medborgare än ojämlika. En jämlik politik är självfinansierande: ojämlikhet är dyrt. En jämlik fördelningen av resurser är viktig för att skapa en modern och dynamisk ekonomi.

Kriss menar att ojämlikheten är naturlig, ett oundvikligt resultat av omvärldsfaktorer och hur ekonomin fungerar: “Flyktinginvandringen skärper konkurrensen om lågbetalda jobb, medan specialkompetenser blir mer lönsamma.” Att inför låglönejobb är dock ett lika politiskt beslut som att inte göra det. Hela arbetsmarknaden är en politisk konstruktion. På samma sätt som man har krav på att läkare eller lärare ska vara legitimerade skulle man till exempel kunna kräva att folk som jobbar som rörmokare eller i storkök måste ha viss utbildning och legitimation. Att utbilda och skydda en viss typ av yrkesgrupper är inte mer politisk än att göra det med andra. Sverige skulle kunna fördubbla eller tiodubbla antalet platser på läkarlinjen men i stället utbildar vi så få att det råder en ständig brist.

Det finns många andra exempel på “sibbolet” i Kriss text men jag nöjer mig med att avsluta med att anmärka på rubriken: I likhet med många andra liberala ledare så kör han med en truism: “Alla ska sköta sig och göra sitt bästa”. Både Pol Pot, Djingis Khan, Per Ahlmark och moder Teresa skulle nog hålla med om det.

3 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Det är klart att ju högre stegen är i trappan, desto svårare blir det att gå uppåt och man faller värre om man ramlar nedåt. Att flytta sig socialt i ett ganska platt/jämlikt samhälle bör alltså vara lättare.

Pierre Gilly sa...

Ja, kanske det. Men det lär ju också finnas fler rika per capita i Sverige än i USA har jag för mig. Fast de superrika i Sverige har väll inte lika täta som de amerikanska.

Björn Nilsson sa...

Men vad handlar det om på riktigt? Inte att en stackars fattig knegare avancerar till enprocentsgruppen, utan att den stackars fattige knegaren med tur och/eller skicklighet blir en knegare som inte är fattig längre. Det är det som avses med det fåniga uttrycket "klassresa". Vanligt folk får det bättre, men de byter inte klass. Och det är just den möjligheten att avancera som täppts till i USA (den döende så kallade medelklassen = bättre betalda jobbare slås ut) men som ännu är i viss mån öppen i Skandinavien.