torsdag, juni 09, 2016

Sanningsministeriet meddelar

“Det är dags att gå till offensiven för en liberalisering av det svenska samhället” skriver Catarina Kärkkäinen idag i Corren under rubriken “Vad händer med svensk borgerlighet?

Sedan följer ett citat från ett tal som Gösta Bohman höll 1980. I det talar Bohman om “det kollektiva beslutsfattandets misslyckande”. Han nämner “bostadspolitiken” och de flesta andra områden. Staten ska sluta att ta initiativet och kommendera. “Det är dags att gå till offensiven för en liberalisering av det svenska samhället”.

Catarina Kärkkäinen tes verkar vara att de borgerliga varit långsamma att leva upp till Bohmans uppmaning. Själv tycker jag att samhället genomgått dramatiska förändringar i nyliberal riktning. Den enda intressanta med Kärkkäinen text är att den håller sig på politikens retorisk nivå. Om man tittar på hur de borgerliga styrde landet 1976-1982 så ser man att de knappast fattade några beslut alls i talets anda. Man styrde på ungefär samma sätt som socialdemokraterna. När det gäller Nils G Åslunds industriakut kan man kanske till och med hävda att de borgerliga drev en mer socialdemokratisk politik än Olof Palme.

Även om de borgerliga ofta motsatte sig Folkhemsbygget så accepterade man retroaktivt de flesta kollektivists lösningar som sossarna drev igenom. Löntagarfonderna var en stor grej därför att det inte fanns mycket annat. Redan på sextiotalet var man ibland mer socialdemokratisk än sossarna själva. Gösta Carlsson har en snygg sammanfattning av sextiotalets bostadspolitiska debatt* i sin bok Haga En resa i tid och rum:

“Propositionen om miljonprogrammet förelades för riksdagen 1965. Men hallå! - en miljon är för lite, sa Folkpartiets ordförande Bertil Ohlin. Vi behöver bygga en miljon etthundra tusen. Högerns vice ordförande, Gösta Bohman bjöd över: Bygg en och en halv miljon! “

På fråga om vad som hänt med den svenska högern kan man bara svara att den glömt bort eller förnekar sin historia. Man skriver om sin historia för att ge ett sken av att man alltid varit nyliberala.






*Kuriosum: 1991 hade jag en muntlig tenta i bland annat svensk bostadspolitik från andra världskriget och framåt. Jag hade inte öppnat böckerna (det var alltid andra böcker än kurslistans som lockade) och svarade fel på det mesta. Men lektorn var entusiastisk och utbrasts flera gånger: "Ja, man kan tycka att det borde ha varit så!" när jag gissat fel på hur Folkpartiet hade agerat i någon debatt på femtiotalet. Hade universiteten redan då ett ekonomiskt incitament att godkänna studenter? Tycket han att min ideologiska pejl var god nog? Kanske var han bara lat och ville slippa se mig igen.

1 kommentar:

Jan Wiklund sa...

Forna dagars höger var samhällsbyggare, även om de byggde samhället i en viss klass intresse. Men lika fullt trodde de på politiken och på kollektiva beslut.

Gamla dagars höger - liksom för övrigt gamla dagars liberaler - skulle ha förfärats över marknadsliberalernas härjningar och deras tro på att om man bara låter finansmaffian göra vad den behagar så kommer allt att bli bra.

Just detta är faktiskt ett av temana i Erik Reinerts Global ekonomi som kom ut nyligen på Arena, se http://www.premissforlag.se/bok/global-ekonomi/