måndag, augusti 15, 2016

Apropå kraven på enkla jobb

Det efterlys ofta enklare jobb, den nya eufemismen för låglönejobb, på borgerliga ledarsidor. Det är sant att den svenska arbetsmarknaden rationaliserat bort jobb som outbildade invandrare hade kunnat göra. Låglönejobb är problematiska eftersom det är dyrt att leva i Sverige, så om man inte också ändrar socialnormen så är risken stor att det offentliga kommer att subventionera medelklassens nya pigor. Lite som i USA där många amerikaner med enklare jobb bara klarar sig tack vare socialbidrag i form av food stamps. Det finns studier som visar att runt hälften av alla jobb kan ersättas av robotar och informationsteknik inom tjugo år, så det här är inte bara en fråga som berör lågutbildade invandrare.

Men det viktiga är inte hur många som plockar potatis utan hur många potatisar som kommer upp ur jorden. Därför finns det skäl att fundera på om man inte borde införa fyradagarsvecka, så att folk kan dela på de arbetsuppgifter som finns kvar.

Talet om enkla jobb återknyter till en gammal högertradition att motverka att den breda allmänheten får en bra utbildning. Lisbeth Lundahl har beskrivit den i sin doktorsavhandling:

“Under hela 1950 – talet motionerade högern i riksdagen om olika sätt att förbilliga folk och enhetsskolan. Realskolan och gymnasiet berördes däremot knappast. 1957-1960 presenterade partiet mer systematiska besparingsförslag, alternativbudgetar, i anslutning till varje års budgetproposition. 1960 ville högern spara ca 60 miljoner kronor på skolan, varav ungefär en tredjedel på att dra in de allmänna studiebidragen och lika mycket på att slopa statsbidragen till fria läromedel. En tredje stor besparing, som emellertid skulle bära frukt på allvar först påföljande år, var att dra in på bidragen till fria skolmåltider. Skolmaten och läromedlen skulle med omedelbar verkan avgiftsbeläggas. Vidare ville partiet sänka byggkostnaderna för skollokaler genom att satsa på provisoriska paviljonger snarare än permanenta lösningar, sänka stadsbidragen till skolskjutsar, minska anslagen till skolbiblioteken och till skolpersonalens vidareutbildning.”
s. 151

“Vid sekelskiftet såg fortfarande många högermän skillnaderna i makt och egendom, som inrättade av Gud och därför ofrånkomliga och riktiga. Den moderna och liberalt präglade högern talar i stället om individuella, genetiskt betingade variationer i anlag och intressen som blir – och bör få bli – utslagsgivande i tävlingen om de olika samhällspositionerna. Högerpartiets krav på en uppdelning av eleverna har förvisso gällt en elit, men elit som man hävdat står öppen för envar med tillräcklig intelligens och duglighet. (…) Man har välkomnat en viss, i regel begränsad social rörlighet, genom att fattiga begåvningar från arbetar- och lantbrukarhem får läsa vidare. Däremot har högern gått emot reformer, som har kunnat sätta en återhållsam intagning till den högre utbildningen ur spel och därmed kunnat äventyra den högre utbildningens exklusivitet.”
s. 168

“Vad som skiljer dagens högerpolitik från gårdagens är kanske främst sättet att motivera en sådan uppdelning på. Före andra världskriget handlade det om samhällets behov av ett utbildningssystem som kunde understödja den existerande arbetsdelningen, på femtiotalet om att man satsade på begåvningarna för att Sverige och svenskt näringsliv skulle utvecklas och förbli konkurrenskraftigt. På 70- och 80- talen ville man hellre tala om individuella olikheter och individens rätt att få utveckla sina behov. Ofta heter det, att ”skolan måste slå vakt om elevernas rätt att vara olika”. “
s. 193

Ur Lisbeth Lundahl, I moralens, produktionens och det sunda förnuftets namn Det svenska högerpartiets skolpolitik 1904-1962 Pedagogiska institutionen Lunds universitet, 1989

Tidigare citat från samma avhandling: Flumskolan år 1910

1 kommentar:

Jan Wiklund sa...

Borgerligheten, inkl den socialdemokratiska, har anpassat sig till de sjunkande skolresultaten och gett upp ambitionerna på att vara ett högteknologiskt land. I fortsättningen ska vi konkurrera med Kongo. Detta har utvecklats mer på https://gemensam.wordpress.com/2016/05/09/kongo-nasta/