tisdag, augusti 09, 2016

Arbetarnas vänners försvar för slaveriet

”I slutet av juni 1863 hade alla Londons dagstidningar en nyhet med den ”sensationella” rubriken: ”Death from simple Overwork” (Död av vanligt överarbete). Det handlade om modisten Mary Ann Walkley, som dött, 20-årig, sysselsatt i en mycket respektabel hovmodeateljé, vars innehavare är en dam med det förtjusande namnet Elise. Den gamla kända historien upprullades nu på nytt, historien om dessa flickor, som i genomsnitt arbetade 16,5 timmar om dagen men under högsäsongen ofta 30 timmar utan avbrott… (…) Och detta var en av de bättre modeaffärerna i London. (…) ”Våra ”vita slavar”, utropade Morning Star, organ för frihandelsherrarna Cobden och Bright, ”våra vita slavar arbetas ner i graven och fördärvas och dör utan sång och musik.”

Ur fotnot 90 på samma sida:

”Times begagnade händelsen till försvar för de amerikanska slavägarna gentemot Bright m.fl. ”Många menar”, skrev tidningen, ”att så länge vi arbetar ihjäl våra egna unga kvinnor och använder hungerns gissel i stället för piskan, har vi knappast någon rätt att predika korståg mot familjer, som är födda som slavägare och som åtminstone ger sina slavar mat och låter dem arbeta måttligt” (Times 2 juli 1863). På samma sätt läste torybladet ”Standard” lagen för pastor Newman Hall: ”Han bannlyser slavägarna men läser böner med de förträffliga män, som låter Londons kuskar och omnibusförare arbeta 16 timmar om dagen för en hundlön”.

Karl Marx
Kapitalet, Första boken
Bo Cavefors bokförlag/Clarté, 1970, översättning Ivan Bohman, s. 218-219

Inga kommentarer: