torsdag, september 01, 2016

Vem vill bränna borgare på bål?

Privata vinstdrivna vårdföretag som missköter sig utsätts för värre kritik än offentligt drivna och det är jätteorättvist, hävdar ungmuffen Edvard Hollertz på NT:s ledarsida. (Ibland är det viktigt med rättvisa)
Underförstått: även om det inte finns någon precis kunskap om vem som vanvårdar sina patienter mest så måste kritik alltid fördelas jämt mellan de bägge aktörerna. Vanvård till följd av att resurserna gått till aktieägarna är nämligen inte värre än vanvård som är orsakad av slarv eller inkompetens.

“Inom vilka andra sektorer än välfärden är det möjligt att på fullt allvar föreslå ett totalförbud mot vinster?” undrar Hollertz som i likhet med andra moderater inte verkar ha insett att det finns stora skillnader mellan de tjänster som det offentliga finansierar och de tjänster och varor som det privata näringslivet traditionellt erbjudit.

Det är lättare att bedöma kvalitén på en bil man köpt, eller det jobb som frissan gjort. Folk vet som regel mer om bilar och mode än medicin och pedagogik. Det subjektiva värdet i privata varor och tjänster är oftast större än inom välfärdstjänster. Folk kan bedöma hur trevlig och tillmötesgående läkare är - och det är en viktig aspekt - men det avgörande, den medicinska behandlingen är svårare.

Många som använder välfärdstjänster befinner sig också i en situation där de har nedsatt förmåga att bedöma kvalitén. Det handlar om gamla, sjuka och barn. För gamla och sjuka är valfriheten ofta bara formell: de klarar knappast att byta utförare om de är missnöjda. De som har störst praktiska möjligheter att välja vårdcentral är dessutom de friska, eller friskaste. För äldre och sjuka är det viktigaste kriteriet ofta att vårdcentralen ligger så nära hemmet som möjligt. Större delen av vårdcentralernas inkomster kommer dessutom från ersättning från friska som skrivit sig hos dem, eller automatiskt blivit skrivna där om de inte gjort något val.


Sjukvård och utbildning är dessutom tjänster vars kvalité tar mycket längre tid att bedöma än traditionella privata varor och tjänster. En bil kan inspekteras innan köpet. Resultatet av en hårklippning kan man se efter tio minuter. Men kvalitén på vård och skola, i den mån kan bedöma den, tar månader att veta något om. Det finns också kostnader med att byta vård och skola som inte existerar i traditionella privata tjänster. Det kan vara stressande för dementa att byta boende, och elever att förlora sina klasskamrater. Elever som byter skola förlorar också kontinuiteten i utbildningen. Traditionella privata tjänster har inte de här inläsningseffekterna som i praktiken begränsar konkurrensen.


I stället för att resonera kring frågan jämför Hollertz kritik mot vinster i välfärden med medeltida häxprocesser. Kanske är han inspirerad av riskkapitalisten Thomas Perkins som hävdade att antikapitalism är en nya form av antisemitism.

4 kommentarer:

martin sa...

Som konsument skulle jag föreslå total avsaknad av vinst för motparten vid varje tillfälle då mitt förhandlingsläge är nog starkt. Allt annat vore fullständigt vanvettigt och irrationellt. Att inte söka stärka sin förhandlingsposition är irrationellt. När medborgare går samman i en stat och köper sina behov tillsammans, så har de skaffat sig det starkast tänkbara förhandlingsläget, att tillåta vinst i det läget är att uppträda som en irrationell kund.

Han vill att vi gemensamt skall agera lika irrationellt som hans pekoral är.

Jan Wiklund sa...

För ett tjugotal år sen gav SNS ut en bok, Den svåra konsten att privatisera, av John Donahue. Boken kom fram till exakt det Pierre skriver här ovan. Se vidare http://www.expressen.se/debatt/bo-rothstein-forskare-har-varnat-for-vinstdriven-vard/.

Muffar borde kanske rekommenderas att läsa SNS' böcker. Fast kunskap är väl inte deras paradgren direkt.

Anonym sa...

En möjlig slutsats är att baby muffen är redo att göra klipp på andras lidande.

Micke sa...

Alla revolutionära kommunister erkänner sig til iden att bårgarbål är ett av stegen till himmelriket.