måndag, november 07, 2016

Dumskallarnas sammansvärjning

Kritik av frihandel är en konspiration mot förnuftet. Så brukar liberaler ofta framställa det. Och det gör även Nils-Eric Sandbergs i sin krönika ”Den välsignade handeln”. Folk förstår inte, och politiker som motsätter sig är populister. Det är därför som nya avtal ofta förhandlas i långt bort från allmänhetens insyn.

Med TTIP-avtalet (Transatlantic Trade and Investment Partnership) mellan EU och USA ska företag kunna stämma stater för utebliven vinst om miljölagstiftning fördyrar eller försvårar deras verksamhet. Det får Sandberg att jubla. Han ser det som en förstärkning av äganderätten och en förutsättning för långsiktiga investeringar och utveckling.

Men ett företag som skitar ner luften, vattnet och jorden minskar värdet på andras egendom. Lagstiftning och skatter som riktar sig mot den här typen av externa kostnader innebär i själva verket ett förstärkande av äganderätten.

Redan i mitten av artonhundratalet såg en liberal brittisk regering till att skattebetalarna anställde kemister för att kunna kontrollera företagens aktiviteter. Den ytligt antiliberala politiken med allt mer offentlig kontroll är inte resultatet av en dumskallarnas sammansvärjning utan ett pragmatiskt sätt att komma till rätta med de problem som uppstår i ett industrisamhälle. Och historien visar att även liberala politiker ofta tvingats överge de principer som Sandberg utan ironi kallar för ”välsignade”. Den ungersk-amerikanska nationalekonomen och historikern Karl Polanyi ger en lång lista med exempel i sin klassiska bok Den stora omdaningen.

Om Sandberg läst ekonomisk historia hade han också vetat Adam Smiths skrifter inte beskriver hur världen utvecklats i verkligheten. USA hade världens högsta tullar i över tvåhundra år. De övergav den först efter att konkurrenterna i Europa förstörts i andra världskriget. Det var i skydd av tullarna man byggde upp en industri. Om man koncentrerat sig på det man kunde bäst skulle bomull fortfarande vara deras största exportprodukt.

Om Sydkorea följt Adam Smits råd hade man satsat på personal intensiv industri som teko. I stället tog staten initiativet till att starta Pohang Iron and Steel Company (POSCO) 1968 som var början och en förutsättning för det koreanska undret.

Den svenska industripolitiken var mindre auktoritär men inte heller här överlät man marknaden åt marknaden
”Socialdemokraterna ”bygger landet” med stora tekniksatsningar och med stora infrastrukturprojekt, och företag som Asea, L M Ericsson, Skånska Cementgjuteriet, Johnsonkoncernens byggbolag och andra verkar vara i ett slags symbios med statliga och kommunala beställare och byggherrar.”
(Ronald Fagerfjäll, andra delen av Företagsledarnas århundrade)

Om världens ledare tänkt som Sandberg hade jetmotorer, helikoptrar, och civil kärnkraft (eller kärnvapen) bara varit teoretiska koncept. Det hade kanske funnits ett dussin datorer i världen, och ingen hade hört talas om internet. All den här tekniken har tagits fram av stater som om man ska tro Sandberg bara är ett hinder för utvecklingen. I stort sett all modern amerikansk högteknologi kan spåras till statligt finansierade forskningsprojekt. Oavsett om det är bioteknologi, nanoteknologi, eller internet så dyker riskkapitalisterna upp först 15-20 år efter att det offentliga börjat satsa stort.
De som vill ha detaljer kan till exempel läsa Mariana Mazzucato bok Entreprenörsstaten.

5 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Men vem bryr sig om Sandberg idag?

Pierre Gilly sa...

Retorisk fråga! Men han är inte ensam om sitt sätt att resonera. K:bladet tar aldrig in insändare som är kritiska mot mästarens ekonomiska krior. Man skulle kunna skriva en hel bok om ekonomisk propaganda bara med hjälp av hans texter.

Lasse Jansson sa...

Är det samme Sandberg som skrev krönikor i DN på 60-70-talet. Hur gammal har han hunnit bli.

Pierre Gilly sa...

Ja. Jag tror hans biologiska ålder är 76.

Anonym sa...

Vad kostar en Nils-Eric Sandberg? Blir det fritt fram att köpa när TTIP avtalen är undertickande? Eller kannan köpa en Nils-Eric Sandberg redan nu?