onsdag, november 09, 2016

En nation av flugätare

Demokrati är ett system där man har miljoner människor att välja mellan – varav tusentals är stiliga eller visa – och så väljer folket en tölp till president. Ungefär så klagade den amerikanske kritikern H.L. Mencken redan när förrförra seklet var ungt. Det är, menade han, som en hungrig människa sätter sig vid ett matbord men i stället vänder ryggen till de vällagade rätterna, börjar fånga flugor och försöker stilla sin hunger genom att äta upp dem.

Mencken trodde att amerikaner i allmänhet inte var särskilt intresserad av frihet, rättvisa eller sanning. Fria människor känner sig ensamma och är oroliga. ”Han längtar efter hordens varma trygga doft och är beredd att ta herden på köpet.” Nu har man valt en herde men beror det verkligen på ett karaktärsfel hos amerikanerna?

Jan Myrdal brukar hävda att extremhögern inte har framgång på grund av rasism och fördomar utan för att ”de tar upp faktiska frågor”. ”Förmår man inte förstå detta då går det lika illa nu och för oss som det gått alla gånger tidigare”. Klart är i alla fall att politiker som Donald Trump bärs fram av en våg av ilska och frustration gentemot etablissemangets oförmåga att fixa praktiska frågor. Ett exempel på hur de ökade klassklyftorna tar sig uttryck är att medellivslängden för vita outbildade amerikaner sjunkit sedan tjugo år tillbaka.

Kanske gjordes den bästa analysen av fenomenet Donald Trump av Karl Polanyi redan 1944. I sin klassiska bok Den stora omdaningen hävdar han att fascismens seger i många länder var ett oundvikligt resultat av ”liberalernas obstruktion av alla reformer som innebar planering, reglering eller kontroll”. Ett modernt samhälle behöver regleringar, rättvisa regleringar, för att fungera.


USA:s New Deal, det svenska Folkhemmet, eller Hitlers Tyskland reglerade inte sina ekonomier på grund av ideologisk samsyn. De var pragmatiska. Att Weimarrepubliken förvandlades till ett samhälle av flugätare berodde ytterst på att dess demokratiska politiker, i allt för hög grad förlitade sig på marknadssamhället.

(Publicerad på FiB:s webb)

10 kommentarer:

Jan Wiklund sa...

Dock kommer förstås aldrig Trump att reglera det amerikanska samhället, han måste stödja sig på det republikanska etablissemanget som är stenhårt emot sådant.

Vilket innebär att det mycket snart kommer att uppstå ett ännu mer frustrerat tillstånd - och vad händer då? Finns det någon som kan ta hand om det?

Pierre Gilly sa...

Jo, det är sannolikt. Men så länge han har en stark opinion med sig kommer de vara pressade att sammarbeta. Det finns också frågor där de är enade,som Obama-care. Och han behöver inte kongressen för att försöka kasta ut miljoner invandrare. Han kan också radera Obamas executive orders, om arbetsförhållanden för federalt anställda. Dessutom räcker det med att ha en president som pratar massa goja för att skada ekonomi och samhället.

Jan Wiklund sa...

Låt oss säga att de kommer att samarbeta om det som de kan samarbeta om, och dit hör inte reglering av ekonomin på något meningsfullt polanyiskt vis.

Pierre Gilly sa...

Det har du tyvärr helt rätt i. Femtio,sextiotalets och till och med sjuttiotalets republikaner kunde det. De stod på många till vänster om dagens demokrater, men den typen av republikaner är utrotade idag. De flesta som är frustrerade röstar inte. I Vermont, tror jag det var, finns en liten rörelse för självständighet. Det har ju hänt tidigare att stater velat lämna unionen. Men att lägga skulden på invandrare kanske kan fungera ganska länge.

martin sa...

Har tittat lite på vad Trump kommer leverera den amerikanska arbetaren rent konkret. Det kommer definitivt synas i många arbetares plånböcker. Han kommer bli populärare än Bush, han kommer leda republikanerna till nya höjder! Republikanerna kommer hålla presidentmakten, representanthuset och senaten i MINST 8 år frammåt. Reagan kan slänga sig i väggen.

Republikanerna har ingen annan att tacka än en socialliberalism som inte vågat göra sig ovän med kapitalet.

Skrota obamacare kommer ge klirr i plånboken på många arbetare. Att var mer aggressivt imperialist, där man inte skyddar nationer som inte betalar sig, utan trim the fat i imperialism kommer att indirekt synas i arbetarens plånbok. Så han kommer att märkas positivt hos den som bara surfar inom sin bubbla. Skillnaden blir att han levererar, även om det är magert, medan demokraterna gav en stor kostnad för mager leverans. Enda motmedlet är att leverera, en vänster som ryggar för blått blod på torget kommer ofelbart leverera makten i händerna på fienden.

Pierre Gilly sa...

Obamacare är för folk som tjänar för mycket för att få gratis statlig sjukförsäkring men för lite för att ha råd att betala den på egen hand. (runt 12000 dollar om året). De här låginkomstagarna betalar ingen eller nästan ingen inkomstskatt (beroende på vilken delstat de bor i) så de har inget att tjäna på skattesänkningar. Att inte ha någon sjukförsäkring sparar man pengar på så länge man är frisk och så länge man inte vill att ens barn ska förlösas på BB. Om Trump lägger tullar på billig import från Kina lär det försämra låginkomstsgarnas köpkraft mest. Att Trump säger sig vilja överge Natoländer som inte satsar tillräckligt på försvaret har ingen betydelse för den federala budgeten: han tänker hursomhelst öka de militära utgifterna med 90 miljarder dollar. De massiva skattesäkningar för höginkomstagare kommer att öka ojämlikheten med allt vad det innebär i form av sämre hälsa och medellivslängd för arbetarklassen.

Jan Wiklund sa...

I synnerhet som det riktigt stora skälet till missnöjet är att reallönerna inte har ökat på 40 år. Orsaken till detta är de svaga facken, dvs beror på folk själva och inget som någon president i världen kan göra något åt.

martin sa...

Pierre,
de amerikaner jag talat med som varit förbannade har förklarat att de betalar dubbelt. Men jag får väl kolla lite närmare på det.

Militärutgifter är ju den moderna tidens arbetsmarknadspolitik.

Vad Obama och den socialliberala strömningen i USA vill och försökte göra var att få arbetaren att bära både de rika och de fattiga. Det är för mycket att begära, socialdemokratin gör samma när man bara omfördelar löner och aldrig tar strid med kapitalet. Vad högern gör är att knuffa de fattiga av de arbetandes ryggar. Visst levererar de magert, men tunna skivor blodpuddig på fattigas blod är bättre än de som bara levererar ökad belastning. Nej, vänstern måste leverera lite blodpuddig på blått blod om de skall kunna vara relevanta, det säger iaf materialismen.

martin sa...

En liten hint om vilka de tappar.
http://money.cnn.com/2016/10/15/news/economy/obamacare-premiums/

Jag sitter ganska bekvämt i min medelklasstillvaro och kan givetvis vara vänster och tycka att det är inte hela världen att betala mer för att lösa de fattigas problem. Men jag måste då ignorera att massa folk jag vet tjänar lika mycket som jag, men har inga marginaler alls, har stora lånekostnader och lever på "diminishing returns". Visst är mycket av deras problem orsakade av sin egen dumhet och överkonsumtion, men det är ju en klen tröst när de börjar rösta marinblått.

Jan Wiklund sa...

Dumheten i det här fallet skulle väl vara att man förlitar sig på att rösta på någon som påstår sig kunna göra något. Fast det tror jag ju inte, röstningen är väl bara en motsvarighet till Myrdals klassiska pissande i valurnan.