onsdag, november 02, 2016

Ur Krig och film

…Isser Harel, chef för Mossad:

Efter skapandet av den judiska staten i maj 1948 blev sökandet efter Eichmann ett av de viktigaste målen för den israeliska underrättelsetjänsten eftersom han var ansvarig för sex miljoner döda (…) Detta var så mycket mer nödvändigt som Nurenbergrättegångarna, av utrikespolitiska skäl, omsorgsfullt hade undvikit att tala om ett judiskt folkmord: i koncentrationslägren hade fransmän, polacker, ungrare osv. utrotats, men ingenstans nämndes det att den allra största delen av dem var judar (…) Senare, och speciellt med professor Faurisson och hans efterföljare, förnekades också att förintelsen verkligen hade inträffat.

Om man läser Isser Harels uttalande bokstavligt, finns allting där: det judiska folkets nya ursprunglighet vilar på minnet av de sex miljoner försvunna som måste fås att framträda på nytt någonstans. Eichmann var en prioritet eftersom han mindre var förintelsens bödel än dess noggranna räkenskapsman, den tjänsteman som ”kallade offren vid deras rätta namn”. Att förneka deras stora antal, som i Nurenberg, var ett större hot mot staten Israels politika existens än något militärt angrepp mot dess gränser.

(…)

Som regissören Veit Harlan berättar, var Joseph Goebbels en mästare idesinformation. En av hans specialiteter var att sprida motsägelsefulla rykten, däribland vissa som nämnde utrotningarna men som följdes av ”lättgenomskådligt” källmaterial i form av fotografier med syfte att devalvera korrekta uppgifter.
102-103

Paul Virilio
Krig och film
Anthropos, 2006, Översatt av Jonas J Magnusson


Inga kommentarer: