fredag, december 02, 2016

Barbariets lockelse

Fidel är död säger kyparen. Det låter som om han talar om en gemensam gammal bekant. Han stirrar ner i koppen ett ögonblick innan han till slut ställer den på bordet framför mig. Kaffet är ljummet. Så Fidel är är död igen.
Jag tittar ut genom fönstret. Utsikten är svindlande. Nästan lodräta klippor som möter havet. Santorini är Medelhavets Island. Ett dramatiskt, kargt landskap skapats av ett gigantiskt vulkanutbrott. När kyparn slutar prata om vilket paradis Kuba är har kaffet kallnat.
Santorini har sitt eget Pompeji: Akrotiri förstördes för att återuppbyggas ett antal gånger till det staden slutligen övergavs våren 1613 före vår tidräkning. Vissa tror att Akrotiris är grunden till myten om det försvunna Atlantis. Det första idealsamhället som bland annat Platon skrivit om.
Klart är i alla fall att kyparen ägnar för mycket tid åt utopiska tankar om ett kyparnas paradis och för lite tid åt min bekvämlighet. All civilisation bygger, som Friedrich Nietzsche påpekat, på slaveri. Optimism och föreställningen att man kan skapa ett rättvist samhälle är farligt. Sånt göder missnöje bland underklassen, uppmuntra till uppror och skapar en kultur där kaffet alltid serveras ljummet.
Ja, Fidel var en barbarhövding. Jag minns en kvinna i Havanna i mitten av nittiotalet som såg sig om över axeln innan hon sa något kritiskt om revolutionens befälhavare. Vi var ensamma i hennes vardagsrum. Hon nämnde honom inte ens vid namn utan visade bara med en handrörelse att hon talade om den skäggige. Men jag träffade också många uppriktigt verkade stödja Fidel och revolutionen.
Kommunismen har bevarat femtiotalets byggnader i Havanna nästan lika väl som lavan bevarat Pompeji och Akrotiri. Fidel kastade ut de amerikanska storbolagen som ägde Kuba. Han fick medelklassen att fly till Florida. Han bekämpade Sydafrika (militärt) när civiliserade USA fortfarande stödde apartheidregimen.
Kubanska läkare har behandlat miljoner fattiga latinamerikaner som annars knappast skulle fått någon vård. Ja, Fidel kunde konsten att förföra kyparklassen. Hans vän, nobelpristagaren Gabriel Garcia Marquez, använde ordet “magisk” för att beskriva Fidels talarkonst. Men ingen talarkonst i världen hade övertygat om orden varit helt utan substans.
De många centralamerikaner känner någon som till exempel fått synen tillbaka tack vare gratis kubansk ögonkirurgi lär inte vara de första som kritiserar Fidel för att han inte tillät fria val på sin ö. Vad har fria val gett fattiga bönder i Guatemala? Om den skäggige hade varit demokrat hade han gått samma öde till mötes som till exempel Salvador Allende, Albert Arbenz Guzmán eller Mohammad Mosaddeq.
Ja, många har goda skäl att hata Fidel. Hans död väcker jubel i Miami. De har talat om hans död i femtio år. Men längtan efter nationellt oberoende och social rättvisa dör inte lika lätt som en man eller en rörelse. I valet mellan barbari och civilisation kommer det alltid att finnas kypare som lockas av barbariet.

Publicerad i finska Arbetarbladet

3 kommentarer:

martin sa...

Det goda amerikanska latinamerikanska projektet är det Colombia?

Anonym sa...

Det stämmer rätt att "all civilisation bygger, ... på slaveri". Den slaveri som råder i vår tid är dock speciell, eftersom slavarna tro sig var fria och som Goethe sade ”ingen är mer hopplöst förslavad som den som falskeligen tror att han är fri”

Pierre Gilly sa...

Anonym 10:20
Jag har skrivit om det du kanske syftar på i både Informationskriget mot Iran (det amerikanska infokriget), och i min senaste bok, i kapitlet om Ukraina (det ryska infokriget. En överdriven skepticism riskerar att slå över i naivitet.