tisdag, december 20, 2016

Vår nya verklighet

En dag i augusti 1990 gick jag till en biograf på Manhattan och såg en film om några läkarstudenter som försökte ta reda på vad man upplever när man dör. Det gick till så att de turades om att stänga av varandras hjärtan under några minuter. Egentligen minns jag inte mycket av Flatliners, som filmen hette, bortsett från att det var obehaglig. Studenterna började se syner även när de var vakna.

I en scen blev någon slagen i huvudet med ett basebollträ. En grupp män i publiken skrattade hjärtligt åt detta. De såg ut som de ruffiga karaktärerna i studenternas hallucinationer. Jag tror det satt en hemlös smutsig kvinna på biografen med en förfärlig massa plastpåsar. Eller så har jag blandat ihop en filmscen med verkligheten. Men faktum är att biografen och stora delar av den 42 gatan och angränsande kvarter på den tiden var så nergångna att de såg ut som studenternas mardrömmar.

Några år senare gjorde Arnold Schwarznegger en måttligt rolig komedi, Last action hero, där karaktärer från filmen som stiger ut i ”verkligheten”. Men Flatliners var ingen komedi, och Manhattan inget skämt. När jag steg ur biografen den där augustidagen 1990 var det som filmen följde med mig. På gatan utanför gick knarklangare, alkoholister och förvirrade människor som talade med sig själva förbi. På väg hem blev jag hotad av en man som ville ha min plånbok.

Fictionen har lämnat biograferna. Det är inte längre filmen som härmar verkligheten, utan verkligheten arrangeras allt mer som om det vore en film. Ronald Reagan var en skådespelare som spelade politiker. Politikern President George Bush den yngre klädde upp sig till stridspilot och spelade actionhjälte. I George Bush och Ronald Reagans arrangerade verklighet producerades som en traditionell film. Produktionen av Donald Trump har större likheter med Commedi del artes improviserade föreställningar. Trump är en karaktär från en dokusopa som producerar sin show 24 timmar om dygnet. Det sänds på alla kanaler, i alla medier, utan avbrott. Det är den nya verkligheten.

söndag, december 11, 2016

"Alla svar finns inte i Pierre Gillys nya bok: Konsten att sälja krig. Men nog finns många svar."

Birger Schlaug

fredag, december 09, 2016

Tala klarspråk om växthuseffekten

Christian Dahlgren behärskar konsten att tiga. Det kan man se i den ledare där han prisade USA:s förre president Jimmy Carter för att ha gjort “mänskliga rättigheter till en högprioriterad fråga.” (15/11). Den synen hade blivit svårare att försvara om han nämnt till exempel nämnt att Carter stödde Pol Pot efter dennes folkmord.

Tyvärr är Dahlgren också ganska tyst om växthuseffekten. Efter att ha tittat i Corren och på hans blogg har jag bara kunnat se att Dahlgren använt ordet två gånger i sammanhang som visar att han tar fenomenet på allvar. Och det var för tio och tolv år sedan.

Sedan verkar något ha hänt. Under rubriken “Klimatfantast med resfeber” (2006) använder han ordet för att raljera mot de som upplyser om fenomenet. Den kalla vintern 2010 får honom att ifrågasätta växthuseffekten “Så vad hände egentligen med växthuseffekten som alla brukade snacka om? “

2013 citerar han med gillande Bjørn Lomborg som uttalat sig i Expressen och menar att försöken att bekämpa växthuseffekten är meningslösa ("Politikerna hoppas du betalar"). Lomborg är en statsvetare som fått mycket uppmärksamhet i media men är inte direkt någon stjärna i forskarvärlden.

Dahlgren är passionerat emot ekologiska livsmedel, arg på kommunen för att de motarbetat flaskvatten, mot källsortering men för bygglov på stränder. Han är en skicklig debattör. Problemet är att Dahlgrens politiska ideal tycks göra det svårt för honom att ta till sig vad forskarvärlden säger om växthuseffekten och vad som kan göra för att motverka den. Så behöver det inte vara. Nyliberalen Mattias Svensson som en gång ifrågasatte den den globala uppvärmningen har tänkt om. Han har skrivit om det i boken Miljöpolitik för moderater.

---

Skickade in texten till Correns debattsida den 22 november men fick aldrig något svar. Jag har även mejlat stf ansvarig utgivare Christer Kustvik och frågat om ledarsidans syn på växthuseffekten utan att få något svar.

torsdag, december 08, 2016

Pedofilring på Göteborgsposten?

”Ta tag i fittan på dem” sa han. ”Jag har en mycket bra hjärna; jag är typ, väldigt smart person”. Så pratar han som kommer att flytta in i Vita Huset den 20:e januari. Växthuseffekten är en kinesisk konspiration i syfte att försvaga USA. Muslimer ska registreras. Yttrandefriheten inskränkas. Han hävdar att vaccin orsakar autism och påstår att hans motståndare i valet fick miljoner olagliga röster.

Den nya vicepresidenten hävdar att det inte är så farligt att röka (det är ju så många rökare som inte får cancer), och mannen som är nominerad till posten som bostadsminister tror att pyramiderna i Egypten byggdes för att lagra spannmål.

Amerikanerna har röstat för en antidemokratisk politik, sexism, rasism och propaganda. Förloraren fick visserligen två och en halv miljoner fler röster än vinnaren men det förändrar inte det faktum att nästan var fjärde amerikan röstat på Donald Trump.

Göteborgspostens Ann Heberlein ondgör sig över att demokrater är upprörda över att vänner och familjemedlemmar gett en galning nycklarna till Vita Huset (”Sluta dela in människor i onda och goda”). ”Avståndstagandet är ensidigt – det är Hillaryanhängarna som tar avstånd från Trumpväljarna.” Det beror på att ”Vänstermänniskor, i Sverige liksom i USA, är så övertygade om sin egen förträfflighet och godhet att de vägrar att befatta sig med den ondskefulla högern.”

Den som ser ut att bli den nyvalda presidentens säkerhetspolitiska rådgivare (General Mike Flynn) har spridit påhittade nyheter om att Hillary Clinton leder en pedofilring från en pizzeria i Washington. Men sådant får man bli upprörd över. ”Kanske kan vi nöja oss med att konstatera att vi har olika uppfattningar? ”. Trump-administrationens liberala inställning till fakta banar vägen för en händelserik utrikespolitik de kommande fyra åren.

Publicerad i Tidningen Kulturen

Rättelse. Som Anonym nedan påpekat är det generalens son, som har samma namn, som spritt nyheten om att Clinton leder en pedofilring från en pizzeria. I den nyhetsartikel som General Flynn spritt påstås det att Hillary Clinton är kopplad till bland annat sexbrott mot barn, men man säger inget om att brotten skulle ha utförts på en pizzeria. I den här New York Times artikeln finns generalens twitter med länk

fredag, december 02, 2016

Barbariets lockelse

Fidel är död säger kyparen. Det låter som om han talar om en gemensam gammal bekant. Han stirrar ner i koppen ett ögonblick innan han till slut ställer den på bordet framför mig. Kaffet är ljummet. Så Fidel är är död igen.
Jag tittar ut genom fönstret. Utsikten är svindlande. Nästan lodräta klippor som möter havet. Santorini är Medelhavets Island. Ett dramatiskt, kargt landskap skapats av ett gigantiskt vulkanutbrott. När kyparn slutar prata om vilket paradis Kuba är har kaffet kallnat.
Santorini har sitt eget Pompeji: Akrotiri förstördes för att återuppbyggas ett antal gånger till det staden slutligen övergavs våren 1613 före vår tidräkning. Vissa tror att Akrotiris är grunden till myten om det försvunna Atlantis. Det första idealsamhället som bland annat Platon skrivit om.
Klart är i alla fall att kyparen ägnar för mycket tid åt utopiska tankar om ett kyparnas paradis och för lite tid åt min bekvämlighet. All civilisation bygger, som Friedrich Nietzsche påpekat, på slaveri. Optimism och föreställningen att man kan skapa ett rättvist samhälle är farligt. Sånt göder missnöje bland underklassen, uppmuntra till uppror och skapar en kultur där kaffet alltid serveras ljummet.
Ja, Fidel var en barbarhövding. Jag minns en kvinna i Havanna i mitten av nittiotalet som såg sig om över axeln innan hon sa något kritiskt om revolutionens befälhavare. Vi var ensamma i hennes vardagsrum. Hon nämnde honom inte ens vid namn utan visade bara med en handrörelse att hon talade om den skäggige. Men jag träffade också många uppriktigt verkade stödja Fidel och revolutionen.
Kommunismen har bevarat femtiotalets byggnader i Havanna nästan lika väl som lavan bevarat Pompeji och Akrotiri. Fidel kastade ut de amerikanska storbolagen som ägde Kuba. Han fick medelklassen att fly till Florida. Han bekämpade Sydafrika (militärt) när civiliserade USA fortfarande stödde apartheidregimen.
Kubanska läkare har behandlat miljoner fattiga latinamerikaner som annars knappast skulle fått någon vård. Ja, Fidel kunde konsten att förföra kyparklassen. Hans vän, nobelpristagaren Gabriel Garcia Marquez, använde ordet “magisk” för att beskriva Fidels talarkonst. Men ingen talarkonst i världen hade övertygat om orden varit helt utan substans.
De många centralamerikaner känner någon som till exempel fått synen tillbaka tack vare gratis kubansk ögonkirurgi lär inte vara de första som kritiserar Fidel för att han inte tillät fria val på sin ö. Vad har fria val gett fattiga bönder i Guatemala? Om den skäggige hade varit demokrat hade han gått samma öde till mötes som till exempel Salvador Allende, Albert Arbenz Guzmán eller Mohammad Mosaddeq.
Ja, många har goda skäl att hata Fidel. Hans död väcker jubel i Miami. De har talat om hans död i femtio år. Men längtan efter nationellt oberoende och social rättvisa dör inte lika lätt som en man eller en rörelse. I valet mellan barbari och civilisation kommer det alltid att finnas kypare som lockas av barbariet.

Publicerad i finska Arbetarbladet

Kritik av kommersialiseringen av skolan... från höger



Anne Marie Pålsson i högform. Hon har även skrivit en väldigt bra bok, Knapptryckarkompaniet, som jag recenserade 2012.