fredag, januari 13, 2017

Lunch i Montélimar

Nerlagda butiker, ödsliga fik. En ung fransk tjej tigger och spelar gitarr. Hon är duktig men ingen stannar för att lyssna i den iskalla vinden. Förr brukade folk rasta i Montélimar. Man handlade stadens berömda nougat på väg ner till semestern vid medelhavet. Men det var länge sedan; innan de byggde motorvägen. Numera shoppar inte ens de som bor här så ofta. Ett stort köpcenter utanför staden har tagit över en stor del av kommersen och ett till är på gång. Många franska småstäders stadskärnor har ödelagts av den här politiken.

När jag väntar på en buss eller ett tåg i den här trötta staden brukar jag äta på på La Boucherie (Slaktariet). Lokalerna är nya och påkostade. Det brukar vara hyfsat med gäster. Några glas vin hjälper mig att se klarare. Jag får nästan ställa mig på toastolen för att kunna stänga dörren efter mig. Efter någon minut blir det kolmörkt. Ljuset styrs av en timer och strömbrytaren är inte självlysande. Hur mycket jag än trycker på den moderna kranen kommer det bara några droppar vatten. Men handtorken blåser lika kallt och kraftigt som vinden utanför.

Ett par indier studerar menyn vars logga är ett kohuvud. De schasar bort den unga servitrisen som inte pratar så bra engelska. Det låter som de ropar efter en hund när de försöker få hennes kollegas uppmärksamhet. De försöker förklara att de inte äter nötkött men det är förstås det de får ändå. Det är ingen bra idé att ge hinduer nötkött säger jag på franska till kyparen. Det gör inget svarar han med ett leende.

Jag kan tänka mig att mannen som byggt toaletterna resonerat på samma sätt av liknande skäl. De som behandlas som maskiner på två ben gör ofta sitt arbete på ett mekaniskt och ytligt sätt. EU har en centralbank, men den fungerar lika illa som det där handfatet i Montélimar. Bryssel är felbyggt. Det behövs en expansiv ekonomisk politik, gemensamma social rättigheter, en harmonisering av skatterna, och ett stopp på den sociala dumpingen. I alla fall om den gemensamma valutan, och den inre marknaden ska överleva. Vi behöver en konjunkturpolitik, i stället för budgetregler som förvärrar krisen. Men vem skulle genomföra en sådan politik?

1 kommentar:

Jan Wiklund sa...

Inte nog med det, det behövs en industripolitik med idéer för offentliga investeringar och styrning av marknaden. Det går inte att komma ur den nuvarande självsvälten med bara konjunkturpolitik, det vi ser nu är värre än en vanlig konjunktur, det har varat sen 80-talet.

Det kom under 2016 ut tre relevanta böcker på området på svenska:
- Erik Reinert: Global ekonomi, Premiss förlag
- Ha-Joon Chang: 23 saker de inte vill att du ska veta om kapitalismen, Santerus förlag
- Mariana Mazzucato: Entreprenörsstaten, Karneval förlag

De är, tillsammans, lysande på att beskriva varför den nuvarande politik är platt, improduktiv och farlig, och beskriver också ett alternativ som går utöver konjunkturpolitik och som skulle kunna beskrivas som "Bygga landet".