onsdag, juni 14, 2017

Om att skriva historia 1

Hur kunde ett nytt världskrig bryta ut bara en generation efter det första? Hur gick det till och hur kan man förklara det? Det är temat för min nya bok. Jag skrev hundra sidor i somras men sedan dess har gått betydligt långsammare. Först såg jag vägen tydligt framför mig men nu tycks den ha delat upp sig i flera parallella spår. Ju mer jag läser in mig, desto osäkrare blir jag.

Materialet är så stort att det knappast går att bara skildra händelserna. Vad är viktigt nog för att man ska ta med det? För att avgöra vilka fakta som är viktiga behöver man en förklarande teori. Utan teori kan man inte göra ett urval men utan fakta kan man inte forma en rimlig teori. Det är ett klassiskt problem.

Hur ska man till exempel behandla Mussolinis antityska uttalande och agerande innan han allierade sig med Hitler? Sommaren 1934 gjorde Hitler sitt första försök att ta över Österrike. Mussolini mobiliserade flera italienska divisioner vid gränsen och hotade med krig om Tyskland invaderade. Hitler vek sig. Mussolini var länge, både i ord och handling, antitysk. Vid konferensen i Stresa 1935, där han mötte Frankrikes och Storbritanniens regeringschefer, föreslog han att de tre länderna skulle garantera Österrikes självständighet, inte med vaga formuleringar, utan genom att utarbeta gemensamma konkreta militära handlingsplaner att sätta i verket nästa gång Hitler försökte ge sig på Österrike. Det hela föll på Storbritanniens motstånd. Om man inte tror att Mussolini menade allvar blir det rimligt att mer eller mindre strunta i att ta upp konferensen i Stresa och andra liknande episoder.

Var västmakternas svaga respons skälet till att han senare allierade sig med Hitler eller spelade han dubbelt redan då? Jag skulle kunna skildra samma händelser ur franskt, brittiskt, Hitlers eller Mussolinis perspektiv men inte ens då slipper man att ta ställning till en massa olika teorier om aktörernas avsikter. Och så finns det ju också strukturella förklaringar till att världen gick mot ett nytt krig. I vilken utsträckning var Hitlers expansionistiska utrikespolitik bara en radikaliserad fortsättning av äldre tysk tradition? Den som till exempel läser socialdemokratiska tänkare som Paul Lensch (Three Years of World Revolution som kom 1918) kan lätt se varifrån Hitler norpat delar av sin världsbild.

1 kommentar:

Jan Wiklund sa...

Absolut. Nazisterna kom inte med något nytt; Lebensraumideologin var redan formulerad av Bund der Landwirte, godsägarnas organisation. Och föreställningen att man måste skaffa sig kolonier att suga ut var ju vardagsmat i hela Europa under senare delen av 1800-talet, med socialdarwinism och allt.

Möjligen kanske de skiljer ut sig genom sin totala envetenhet. På samma sätt som kommunisterna i Ryssland skiljer ut sig i sin totala envetenhet för BNP-ökning, även det allmängods.