onsdag, juli 26, 2017

Rättsosäker nyliberalism

När jag skulle stiga på ett plan till Kanada för några år sedan blev jag förhörd av flygbolagets personal. De undrade om jag tänkte åka vidare till USA. Det är möjligt att jag inte fått stiga på planet om jag hade svarat ja. När jag öppnade ett nytt bankkonto nyligen frågade man mig om jag var skatteskyldig i USA. Sverige har ingått ett avtal med Washington om att svenska banker ska fråga alla som öppnar ett bankkonto om det. Amerikanska banker ställer naturligtvis inga frågor till nya kunder på den svenska regeringens vägnar.

Flygbolagen och bankerna gör numera en del av det jobb som stater tidigare gjorde. Även inom EU sköter flygbolagen kontroller som tidigare utfördes av statstjänstemän. Man brukar säga att globaliseringen minskar statens makt men i verkligheten läggs den bara allt mer ut på entreprenad.

Staten har inte blivit mindre. Det är i själva verket mer aktiv än någonsin. De fria kapitalflödena övervakas av myndigheter och säkerhetstjänster. Frihandel och marknadsliberalism åtföljs av en massiv byråkratisering. Den är en oundviklig följd av liberaliseringen.

Nuförtiden ska allt upphandlas från det privata näringslivet. Inte bara ambulanstjänster, skola, och sjukvård utan nu också hantering av Transportstyrelsens säkerhetsklassade information. Det blir mycket som kan gå fel varje gång man byter utförare. Och lägger man ut hantering av känsliga uppgifter på privata vinstdrivande bolag som regelbundet samarbetar och samverkar med tusentals andra företag så ber man nästan om problem.

Den tristaste aspekten av den här regeringskrisen är att så många opinionsbildare försöker göra den till en opolitisk fråga. Ska man tro somliga så handlar det bara om enskilda personers omdöme och kompetens. Alla vet vi ju att historien tog slut när Berlinmuren föll. Marknadsliberalismen har segrat. Vad vi behöver är duktiga tjänstemän som kan upphandla tjänster och administrera den nyliberala staten. Man kan undra varför vi inte också upphandlar politiker, eller överlåter röstandet åt revisorer.

2 kommentarer:

martin sa...

Jo, den uppenbara motsättningen i nyliberalismen. Frihandelsavtal kan man ju få för sig är är fri handel, fri finns i namnet. Men det handlar egentligen om styrd och avtalad handel, motsatsen till vad man tror när man här namnet.

Jan Wiklund sa...

"Kommandoliberalism" kallar Simon Malkenes det för, se https://gemensam.wordpress.com/2016/05/24/kommandoliberalismens-karna/