tisdag, september 19, 2017

Proust om patriotism och propaganda

Åsiktsmatning är ett meningslöst begrepp. Om fransmännen fått höra att de skulle bli slagna, skulle ingen fransman ha känt större förtvivlan över detta än om han fått veta att han skulle bli dödad av de tyska kanonerna. Är man verkligen en levande medlem av en nation, står man själv för den verkliga åsiktsmatningen, genom hoppet, som är ett uttryck för nationens självbevarelsedrift. Det säkraste sättet att göra sig blind för det orättfärdiga i individen Tysklands sak och att ständigt erkänna det rättfärdiga i individen Frankrikes sak var inte för en tysk att sakna omdöme eller för en fransman att ha omdöme; det säkraste för såväl den ene som den andre var att vara patriot.
s. 97-98,

(…) Patriotismen åstadkommer detta mirakel: man håller med sitt land liksom man i en kärlekstvist håller med sig själv.
s. 100

Det förvånande är att samma allmänhet som bara bedömer kriget och dess ledare efter tidningarna, är övertygade om att äga en självständig uppfattning.
s. 114

Våra nationalister är de mest extrema tyskhatare som tänkas kan. Men efter femton år är deras filosofi totalt förändrad. Visserligen ivrar de för att kriget ska fortsätta, men de vill det enbart för att utrota en krigisk ras och av kärlek till freden. Ty en krigisk civilisation av det slag som de för femton år sedan satte så högt, finner de nu avskyvärd; inte nog med att de klandrar Preussen för att ha låtit militärerna få överhand i riket, utan de menar också att de krigiska kulturerna tiderna igenom har raserat allt vad de nu finner värdefullt,…
s. 124


Ur Marcel Proust, Den återfunna tiden, Albert Bonniers förlag

torsdag, september 14, 2017

Rousseaus frihet

Jag har aldrig trott, att människans frihet bestod i att göra vad hon vill, men väl i att aldrig göra vad hon icke vill, och detta är den frihet, som jag alltid gjort anspråk på och ofta bevarat och genom vilken jag mest har varit till anstöt för mina samtida: ty vad dem beträffar, som är aktiva, bråkiga och äregiriga, som avskyr friheten hos andra och som icke bryr sig om någon frihet för sig själva, förutsatt att de understundom göra dem till viljes eller snarare att de dominerar de andras frihet, plåga de sig hela livet med att göra vad som bär dem emot och uraktlåta ingenting servilt för att kommendera.

Jean-Jacques Rousseau En enslig vandrares drömmerier, s. 124-125 (Ailos förlag)