måndag, november 20, 2017

Sanslöst på UNT

Nätverket för jättegamla män som behöver massor med uppmärksamhet (Klimatsans) har återigen fått in en debattartikel i UNT (Atmosfärens tjocklek gör planeten beboelig). Den här gången är det Jan-Olov Liljenzin, en åttioett år gammal kemist, den åttiosjuåriga kirurgen Tore Scherstén och en annan äldre herre som säkert varit balettdansös eller något i sammanhanget lika relevant som yrar om växthuseffekten. Att vi har pressfrihet och yttrandefrihet betyder inte att tidningar behöver ta in vilket strunt som helst. Om några avdankade fjärilsforskare skrivit ett inlägg om att tobak inte orsakar cancer hade den inte blivit publicerad idag eftersom forskningsläget är entydigt. Och det förhåller sig på samma sätt med växthuseffekten. Att människans hjärnor har tjocklek är en förutsättning för att vi ska kunna tänka men det är uppenbart inte det enda som krävs.

onsdag, november 08, 2017

Kapitalism, kompromisser och kaktusar

Nuförtiden lever jag med tre små kaktusar. Det är de första växter jag haft på tjugofem år. De står framför datorn vid fönstret med sina taggar och sköter sig mest själva. Kaktusar är växtvärldens punkare. Det finns visserligen bättre kandidater för den titeln. Jätteknölkallan som luktar som ett ruttet djur till exempel. Men kaktusar är en kompromiss jag kan leva med. 

Så försöker jag i alla fall att rättfärdiga mig. För det var min mäklare som ville att jag skulle skaffa lite växter så att lägenheten såg mer inbodd och levande ut. I verkligheten är kaktusarna snare ett kvitto på att jag är anpasslig. Men det hade kanske varit falskare att köpa in tolv rosor till visningen.

Jag har en kompis som brukar säga att jag står till vänster om Mahatma Gandhi. Med det menar han väll bara att jag inte är överdrivet intresserad av materiella ting, och gärna skulle vilja ha ett mindre kapitalistiskt samhälle. Jag skulle gärna leva utan en bank men det är för komplicerat. Jag misstänker att även Gandhi hade en bank. Bästa sättet att inte behöva bry sig om pengar är att ha så mycket att man inte behöver gå till något arbete. Så det finns på sätt och vis en skog av kaktusar i mitt liv.

De värden som bostadsbubblan skapat är i hög grad imaginära. Värdet på min lägenhet har tredubblats (efter skatt) på sex år men den hör fortfarande till de billigaste lägenheterna i Linköping. Bankerna kan dela ut sina enorma vinster till sina ägare för de flesta svenskar är värdeökningen på bostäder pengar man inte kan komma åt. Folk kan ju sällan flytta från den ort där de har sitt jobb eller sin familj.

Varenda krona jag lade in i min lägenhet har kommit från spekulation. Jag har aldrig behövt låna och jobba bara för att betala amorteringar. Men det är just det som är den tragiska verkligheten för de flesta som köper bostäder. Om jag kunde betala in vinsten från försäljningen av min lägenhet som förskott på månadsavgiften i min nya bostadsrättsförening i Tranås skulle jag och mina kaktusar bo avgiftsfritt fram till år 2060. Så skulle föreningen också slippa att betala ränta till banker. Men även om jag bara har spekulationsvinsterna liggande i en banankartong så gör de det möjligt att lämna ekorrhjulet.


Min frihet är dock bara möjlig eftersom få vill eller kan göra samma sak. Så fort folk börjar gå mot utgången kommer den att förvandlas till en avgrund. Det är inte bara bostadsbullan som kommer att brista då. Sanna värden kan bara skapas genom arbete så om allt för många människor ändå lyckades byta sina spekulationsvinster mot mindre arbetstid skulle prisökningar förmodligen snabbt äta upp mycket av den nya friheten. Å andra sidan kan man undra hur ett samhälle där det mesta av bankernas vinster i stället tillföll medelklassen skulle utvecklas


Krönika i Tidningen Kulturen

söndag, november 05, 2017

Klokare än en griskulting?

En äldre snattande kvinna i Thailand blir arresterad av polisen. Nyheten skapar stress hos kvinnans dotter som bor i Sverige. Dottern avreagerar sig på sin man genom att skälla ut honom för en struntsak. Mannen blir sur och säger, kanske utan att ens tänka på det, något oförskämt till en kassörska på Ica som i sin tur…

Redan de gamla stoikerna menade att världen styrs av kedjor av händelser som vi inte har någon kontroll över. Det enda vi kan eller bör kontrollera är hur vi reagerar dessa händelser. Vi kan inte stoppa krig, seriemördare eller alla sjukdomar men vi kan välja att inte låta katastrofer påverka oss för mycket. Den som klagar på sitt öde är som griskultingen man skär halsen av, hävdade till exempel Marcus Aurelius.

Stoicismen var en populär filosofi inom den romerska överklassen i århundraden. Tanken att man inte kan förändra världen utan bara hur man reagerar på världen tilltalar naturligtvis de som har makt. Om man inte kan göra något åt orättvisor och tragedier i världen kan man inte heller kritisera makten. Allt i naturen har dessutom ett gott syfte. Vissa djur kan man äta och loppor kan få oss att inte ligga kvar allt för länge i sängen.

Stoikerna ansåg att dygden var det viktigaste för ett gott liv. Dygden var rent av det enda som hade någon betydelse. Hälsa, lycka och välstånd var oviktigt. Det var därför som Seneca kunde säga paradoxala saker som att: ”Jag känner ingen olyckligare än dem som aldrig drabbats av olycka”. Så både AIDS och Donald Trump kan ses som möjligheter till att utveckla stoisk dygd.


Publicerad i Tidningen Kulturen

lördag, november 04, 2017

Tankar om tankar

Det har inte blivit många artiklar eller många sidor på nya boken det senaste halvåret. Kanske har jag haft för mycket annat att pyssla med. Kanske har jag varit trött och uttråkad. Det är förklaringar som kräver sina egna förklaringar och kanske är det just den typen av dilemma bidragit till att jag gått på tomgång ett tag.

När vi sålde lägenheten i Nice märkte jag att många av skälen blev klara för mig först efter att jag flyttat ur mina pinaler och lämnat över nycklarna. Argumenten blev så många fler och mer övertygande efter att beslutet att sälja fattats. Och jag märker att det är likadant nu när jag krängt lägenheten i Linköping. Och så har det ju också varit vid många krig. Först tar man till vapen, och sedan kommer de flesta argumenten.

En forskare har fört fram tanken att vårt språk kanske är lite som hundens svans. Den signalerar vad hunden känner men ingen tror väl att man kan påverka hunden genom att vifta dess svans. Människor debatterar ofta men hur ofta låter vi oss påverkas av argument? Jag undrar om det finns en enda mäklare i Sverige som läst och tagit intryck av Per Björklunds utmärkta bok Kasinolandet Bostadsbubblan och den nya svenska modellen.

Eller ta stoicismens grundare, Zenon. Hur förvånad bör man vara av att en ruinerad affärsman utvecklar en filosofi som predikar att rikedom är helt oväsentligt för ett gott liv? Om något tankesystem dominerar världen så måste det vara efterrationaliseringarnas filosofi. Nu fanns det visserligen många rika stoiker som höll med Zenon om att pengar saknade värde men ingen tycks ha gett bort eller försummat sin förmögenhet. Speglar ord eller handlingar bäst vad folk tror?

Bild av Deborah Donnelly kallad Deep Though

Gideon Eriksson

En strandkant med gul vass, brun lera, brunt gräs, bruna stenar. Det ligger kritvit snö på delar av isen och där finns en mörk vak. På andra sidan sjön kan man se bruna trötta träd. Här finns inga människor, inga djur och det tycks vara vindstilla. Om jag varit med den där vinterdagen 1990 då Gideon Eriksson målade tavlan hade jag förmodligen blivit uttråkad av landskapet redan efter några minuter. Men det blir annorlunda när man ser det med någon annan människas händer. Jag har flera av oljemålningar av Eriksson med liknande motiv. De visar en tomhet som känns fylld med något ogripbart.