söndag, november 05, 2017

Klokare än en griskulting?

En äldre snattande kvinna i Thailand blir arresterad av polisen. Nyheten skapar stress hos kvinnans dotter som bor i Sverige. Dottern avreagerar sig på sin man genom att skälla ut honom för en struntsak. Mannen blir sur och säger, kanske utan att ens tänka på det, något oförskämt till en kassörska på Ica som i sin tur…

Redan de gamla stoikerna menade att världen styrs av kedjor av händelser som vi inte har någon kontroll över. Det enda vi kan eller bör kontrollera är hur vi reagerar dessa händelser. Vi kan inte stoppa krig, seriemördare eller alla sjukdomar men vi kan välja att inte låta katastrofer påverka oss för mycket. Den som klagar på sitt öde är som griskultingen man skär halsen av, hävdade till exempel Marcus Aurelius.

Stoicismen var en populär filosofi inom den romerska överklassen i århundraden. Tanken att man inte kan förändra världen utan bara hur man reagerar på världen tilltalar naturligtvis de som har makt. Om man inte kan göra något åt orättvisor och tragedier i världen kan man inte heller kritisera makten. Allt i naturen har dessutom ett gott syfte. Vissa djur kan man äta och loppor kan få oss att inte ligga kvar allt för länge i sängen.

Stoikerna ansåg att dygden var det viktigaste för ett gott liv. Dygden var rent av det enda som hade någon betydelse. Hälsa, lycka och välstånd var oviktigt. Det var därför som Seneca kunde säga paradoxala saker som att: ”Jag känner ingen olyckligare än dem som aldrig drabbats av olycka”. Så både AIDS och Donald Trump kan ses som möjligheter till att utveckla stoisk dygd.


Publicerad i Tidningen Kulturen

lördag, november 04, 2017

Tankar om tankar

Det har inte blivit många artiklar eller många sidor på nya boken det senaste halvåret. Kanske har jag haft för mycket annat att pyssla med. Kanske har jag varit trött och uttråkad. Det är förklaringar som kräver sina egna förklaringar och kanske är det just den typen av dilemma bidragit till att jag gått på tomgång ett tag.

När vi sålde lägenheten i Nice märkte jag att många av skälen blev klara för mig först efter att jag flyttat ur mina pinaler och lämnat över nycklarna. Argumenten blev så många fler och mer övertygande efter att beslutet att sälja fattats. Och jag märker att det är likadant nu när jag krängt lägenheten i Linköping. Och så har det ju också varit vid många krig. Först tar man till vapen, och sedan kommer de flesta argumenten.

En forskare har fört fram tanken att vårt språk kanske är lite som hundens svans. Den signalerar vad hunden känner men ingen tror väl att man kan påverka hunden genom att vifta dess svans. Människor debatterar ofta men hur ofta låter vi oss påverkas av argument? Jag undrar om det finns en enda mäklare i Sverige som läst och tagit intryck av Per Björklunds utmärkta bok Kasinolandet Bostadsbubblan och den nya svenska modellen.

Eller ta stoicismens grundare, Zenon. Hur förvånad bör man vara av att en ruinerad affärsman utvecklar en filosofi som predikar att rikedom är helt oväsentligt för ett gott liv? Om något tankesystem dominerar världen så måste det vara efterrationaliseringarnas filosofi. Nu fanns det visserligen många rika stoiker som höll med Zenon om att pengar saknade värde men ingen tycks ha gett bort eller försummat sin förmögenhet. Speglar ord eller handlingar bäst vad folk tror?

Gideon Eriksson

En strandkant med gul vass, brun lera, brunt gräs, bruna stenar. Det ligger kritvit snö på delar av isen och där finns en mörk vak. På andra sidan sjön kan man se bruna trötta träd. Här finns inga människor, inga djur och det tycks vara vindstilla. Om jag varit med den där vinterdagen 1990 då Gideon Eriksson målade tavlan hade jag förmodligen blivit uttråkad av landskapet redan efter några minuter. Men det blir annorlunda när man ser det med någon annan människas händer. Jag har flera av oljemålningar av Eriksson med liknande motiv. De visar en tomhet som känns fylld med något ogripbart.