lördag, november 04, 2017

Gideon Eriksson

En strandkant med gul vass, brun lera, brunt gräs, bruna stenar. Det ligger kritvit snö på delar av isen och där finns en mörk vak. På andra sidan sjön kan man se bruna trötta träd. Här finns inga människor, inga djur och det tycks vara vindstilla. Om jag varit med den där vinterdagen 1990 då Gideon Eriksson målade tavlan hade jag förmodligen blivit uttråkad av landskapet redan efter några minuter. Men det blir annorlunda när man ser det med någon annan människas händer. Jag har flera av oljemålningar av Eriksson med liknande motiv. De visar en tomhet som känns fylld med något ogripbart.

Inga kommentarer: