onsdag, november 08, 2017

Kapitalism, kompromisser och kaktusar

Nuförtiden lever jag med tre små kaktusar. Det är de första växter jag haft på tjugofem år. De står framför datorn vid fönstret med sina taggar och sköter sig mest själva. Kaktusar är växtvärldens punkare. Det finns visserligen bättre kandidater för den titeln. Jätteknölkallan som luktar som ett ruttet djur till exempel. Men kaktusar är en kompromiss jag kan leva med. 

Så försöker jag i alla fall att rättfärdiga mig. För det var min mäklare som ville att jag skulle skaffa lite växter så att lägenheten såg mer inbodd och levande ut. I verkligheten är kaktusarna snare ett kvitto på att jag är anpasslig. Men det hade kanske varit falskare att köpa in tolv rosor till visningen.

Jag har en kompis som brukar säga att jag står till vänster om Mahatma Gandhi. Med det menar han väll bara att jag inte är överdrivet intresserad av materiella ting, och gärna skulle vilja ha ett mindre kapitalistiskt samhälle. Jag skulle gärna leva utan en bank men det är för komplicerat. Jag misstänker att även Gandhi hade en bank. Bästa sättet att inte behöva bry sig om pengar är att ha så mycket att man inte behöver gå till något arbete. Så det finns på sätt och vis en skog av kaktusar i mitt liv.

De värden som bostadsbubblan skapat är i hög grad imaginära. Värdet på min lägenhet har tredubblats (efter skatt) på sex år men den hör fortfarande till de billigaste lägenheterna i Linköping. Bankerna kan dela ut sina enorma vinster till sina ägare för de flesta svenskar är värdeökningen på bostäder pengar man inte kan komma åt. Folk kan ju sällan flytta från den ort där de har sitt jobb eller sin familj.

Varenda krona jag lade in i min lägenhet har kommit från spekulation. Jag har aldrig behövt låna och jobba bara för att betala amorteringar. Men det är just det som är den tragiska verkligheten för de flesta som köper bostäder. Om jag kunde betala in vinsten från försäljningen av min lägenhet som förskott på månadsavgiften i min nya bostadsrättsförening i Tranås skulle jag och mina kaktusar bo avgiftsfritt fram till år 2060. Så skulle föreningen också slippa att betala ränta till banker. Men även om jag bara har spekulationsvinsterna liggande i en banankartong så gör de det möjligt att lämna ekorrhjulet.


Min frihet är dock bara möjlig eftersom få vill eller kan göra samma sak. Så fort folk börjar gå mot utgången kommer den att förvandlas till en avgrund. Det är inte bara bostadsbullan som kommer att brista då. Sanna värden kan bara skapas genom arbete så om allt för många människor ändå lyckades byta sina spekulationsvinster mot mindre arbetstid skulle prisökningar förmodligen snabbt äta upp mycket av den nya friheten. Å andra sidan kan man undra hur ett samhälle där det mesta av bankernas vinster i stället tillföll medelklassen skulle utvecklas


Krönika i Tidningen Kulturen

Inga kommentarer: