torsdag, mars 29, 2018

Pausbild


Natten till måndag. Minamiaoyama, Tokyo. (Bilden är tagen av N.G.)

onsdag, mars 28, 2018

Monster, mönster, manipulation

Höga röster. En man och en kvinna grälar. Så en dag står mannen i en pöl av blod med en yxa i sina händer. Kvinnan ligger halshuggen på köksgolvet framför honom. Mannen är naturligtvis oskyldig för på bio ska publiken vilseledas. Den som svingat yxan är vanligtvis någon tystlåten person som tycks ha ett vattentätt alibi och vars motiv inte är uppenbart. Det blir en mer underhållande på det sättet. Håller man det här mönstret i huvudet blir möjligt att peka ut den verkliga förövaren tidigt.

Staters kriminella handlingar utformas ofta med hänsyn till mönster folk redan har i huvudet. George Bush försökte till exempel få allmänheten att tänka att Saddam Hussein var en Adolf Hitlerfigur. Vladimir Putin att vi tänker på Bush eller Tony Blair när vi hör Theresa May anklaga honom för nervgasttacken i Salisbury.

Under andra världskriget valde de allierade att inte uppmärksamma Tysklands krigsförbrytelser och folkmord så mycket eftersom Joseph Goebbels lätt kunde aktivera minnet av de allierades propagandalögner från första världskriget. Helt i linje med det förpackade svenska nazister sin propaganda som en kritik av vad man menade var svenska mediers partiska ställningstagande. ”Objektivt sett är det naturligtvis så, att den tyska nationalsocialismen, liksom varje annan stor folkrörelse är en blandning på gott och ont, men enligt mitt förmenande överväger det goda” förklarade genetikprofessorn Herman Nilsson-Ehle som var Riksföreningen Sverige Tysklands ordförande. Man kunde till exempel bestrida att den norska ångaren Lappen sänkts av en tysk ubåt och i stället lansera teorin att besättningen sprängt det egna skeppet för att få ut försäkringen. Och då svenska tidningar inte var intresserade av denna teori anklagade man dem för bristande objektivitet.

Även dagens pro ryska propaganda tar ofta form av propagandakritik. Syftet är inte att övertyga om att Ryssland är fantastiskt utan få oss att tvivla på vad media rapporterar i allmänhet. Hur kan det ha skett en nervgasattack i Salisbury om offren fortfarande lever, undrar Putin som samtidigt lanserat teorin att Sverige eller Israel haft möjligheter att tillverka den nervgas han hävdar inte använts…

Hitler talade ibland öppet om sina blodiga planer på att skaffa livsrum i Ryssland men många trodde inte att han menade allvar. Det gjorde att han kunde framstå som uppriktig utan att behöva stå för vad han sagt.

Vladimir Putins mord följer samma mönster. En besvärlig oppositionspolitiker avrättas mitt framför Kreml med militär precision. Vid andra mord och mordförsök använder man radioaktiva ämnen eller kemiska vapen som är sällsynta och som går att spåra till Kreml. Putin kunde lika gärna stå i en pöl av blod och bedyra sin oskuld. Skulden framstår som så uppenbar att man kan drabbas av tvivel. Varför inte bara använda en kula från ett vapen vilken Svensson som helst kan skaffa undrar naturligtvis Svensson? Är det kanske någon som försöker sätta dit Putin genom att mörda hans fiender? Men för Putins kritiker kan varningen inte bli tydligare och det är det som är poängen.

Bild av Chris Piascik

tisdag, mars 27, 2018

Stackars Hitler

Naturligtvis förstår han inte hur han skall uppföra sig. Han kan ta upp flera timmar med en enda av gästerna i sällskapet. Han har den dåliga vanan att han alltid docerar, till och med vid en middag. Den stackars Hitler. Vi måste hjälpa honom. Kvinnorna har naturligtvis aldrig spelat någon större roll i hans liv. Hur skulle han med sina stora uppgifter ha fått tid med dem? Naturligtvis är han blyg och tafatt. Nå, det tycke jag är riktigt sympatiskt. Jag tycker om tillbakadragna män, män som ännu kan bli konsternerade, män som inte har glömt konsten att rodna. Har ni märkt att han ibland blir alldeles blek? Allt blod viker från hans huvud. Så rodnar han plötsligt. Det brukar visst kallas vasomotoriska störningar. Vi måste hjälpa Hitler. Han har varit i mitt hem ett par gånger. Men det är på tiden att han skaffar sig världsvana. Vad han behöver är naturligtvis bistånd av en kvinna.

Naturligtvis vet jag vad Hitler vill. Men tror ni de kommer att låta honom göra allt vad han fantiserar om? (…) Gud i himlen, det finns inga gränser för vad Hitler säger oss. Han tänker ena Europa, driva bort England från kontinenten, dela upp Ryssland. Det var inte så länge sedan han sa till en av mina engelska vänner, att Versaillesfredens största misstag var, att man bara avväpnade Tyskland men lät det behålla sina industrier. Jag trodde jag skulle svimma, när han sa det, men min engelske vän svarade bara: ”Mycket intressant”. Jag är säker på att han antecknade yttrandet och för länge sedan inrapporterade det till utrikesdepartementet i England. Men hur löjligt. Ni tror väl inte på allvar, att Hitler verkligen tänker göra allt det där? Det är bara ett nytt vittnesbörd om hans storhet. Naturligtvis säger han sådant bara för att chockera folk.


Ur Hermann Rauschning, Männen kring Hitler tala, (Fru von D) s. 246, 248

fredag, mars 23, 2018

John Bolton kommer in från kylan

2007 intervjuade jag professor Robert Jervis på Columbiauniversitet i New York. Den var en del i arbetet med min första bok, Bombdiplomati Konsten att skapa en fiende som kom ut året efter. Samtalet kom in på John Bolton som nu utnämns till Trumps nya säkerhetspolitiska rådgivare….

Tror du en person som John Bolton själv tror på det han säger?

O, ja. Jag känner honom inte personligen, men jag känner folk som gör det och jag har läst en del av hans akademiska arbeten.

För några år sedan larmade han vilt om kubanska massförstörelsevapen.

Ja, det verkade långsökt. Kubagrejen var paranoid. Det händer mycket konstigt inom internationell politik, men det där var så långsökt att man kan undra vad syftet var. Delar av det kan vara grundat på underrättelsematerial som varken du eller jag har sett. Det är uppenbart att folk från underrättelsetjänsten inte tolkade materialet på det sätt han ville. Den kubanska incidenten brukar jag glömma, den var så bisarr. Han överdriver saker så pass att han säger saker som inte är helt rätt. Jag såg en intervju med honom på the Daily Show – mitt favoritprogram – där han sade saker som var helt fel. Det känns bättre nu när han inte längre är en del av regeringen.

Bombdiplomati Konsten att skapa en fiende, s. 87-88

torsdag, mars 22, 2018

Bombare & notispoet

En trevlig kille, sa en kompis. Ett djupsinnig ung man enligt mormodern. Seriebombaren Mark Anthony Conditt som sprängde sig själv, uppfattas som ett mysterium. Men något var han väll arg på. Han har en gammal anarkistisk tradition att falla tillbaka på. 1892 skedde 500 sprängningar i USA och över 1000 i Europa.

Anarkisterna trodde att de skulle få allmänheten att resa sig i revolt om de sprängde folk i luften. Kanske var de bara arga. En av dessa arga anarkister kan ha varit Féliz Fénéon (1861-1944). Han var journalist och arbetade även på krigsdepartementet. 1892 hittade polisen detonatorer på hans kontor. Fénéon påstod att hans nyligen avlidne far hittat dem på gatan och efter en lång rättegång blev han faktiskt frikänd. 1906 skrev han anonymt 1220 komprimerade dystra nyhetsnotiser för Le Matin som fortfarande är läsvärda.

Louis Lamarre hade varken jobb eller hem men han ägde några mynt. I livsmedelsaffären i Saint-Denis köpte han en liter fotogen och drack.

Vid tjugo års ålder spillde M. Julien ut sin hjärna i en toalett på ett hotell i Fontainebleau. Kärleksproblem.

En ung flicka kastade syra i ansiktet på sin älskare, en framstående medborgare från Toulon, som hade tagit till flykt, efter att ha gjort henne med barn.

Napoléon Gallieni, stenhugare, bröt sin nacke efter att ha fallit i trapporna. Han kan ha knuffats. I vilket fall som helst togs han till bårhuset.

M. Colombe, från Rouen, begick självmord med en kula igår. Hans fru hade avlossat tre mot honom i mars och deras skilsmässa var nära förestående.

En elegant ung man i Clichy kastade sig under en vagn med gummihjul, efter det, oskadd under en lastbil som krossade honom.

M. Cousse, runt 60, blev överkörd i nära Arnay-le-Duc, Cote-d´Or av en bil som inte setts till igen.

I ett café på Rue Fontaine, utbytte Vautour, Lenoir och, Atanis några kulor angående deras fruar som inte var närvarande.

På bowlingbanan planade en stroke ut M. André, 75, från Levallois. Medan hans klot fortfarande rullade fanns han inte längre.
En av Fénéons vänner påstod att det var journalistiken som var Fénéons verkliga detonationer. Klart är i alla fall att Fénéon var en mästare på att skala bort överflödiga ord. Det är korta texter som är mättade med innehåll och dramatik.

ps. Citaten är min översättning från den engelska upplagan... men nu ser jag att boken även finns på svenska.

onsdag, mars 21, 2018

Opera & tvålopera

Jag lyssnar på Jean-Jacques Rousseaus opera Le Devin du Village när nyheten om att Nicolas Sarkozy häktats når mig. Rousseau lärde sig komponera på egen hand som vuxen men det låter proffsigt. Frankrike har en tradition av att ställa sina ledare inför rätta. Rousseau är ju mer känd för sina skrifter som inspirerade den franska revolutionen och ledde till att Ludvig den XVI blev giljotinerad.

Operan handlar om Colin och Colette som är förälskade men också misstänker varandra för att vara otrogna. Det var kanske en naturlig intrig för Rousseau som led av förföljelsemani. En skojare i byn utnyttjar detta faktum för egen vinning men – och här visar sig Rousseaus romantiska eller kommersiella sida – allt slutar ändå väl.

Le Devin du Village spelades för Louis XV den 1 mars 1753 och hamnade tydligen på alla topplistor direkt efter det. Kungen erbjöd Rousseau en livstidspension som denne tackade nej till. Hovet spelade även operan under bröllopet mellan den blivande Ludvig den XVI och Marie Antoinette. Mozart gjorde en parodi på Rousseaus musik när han var tolv år och Beethoven omarbetade en av sångerna.

Avrättningen av kungen och drottningen gick städat till jämfört med när en exekutionspluton gjorde köttfärs av tidigare premiärministern Pierre Laval i oktober 1945. Laval samarbetade för intimt med den nazistiska ockupationsmakten för att komma undan. Skarkozy har tyvärr fått gå hem och sova under häktningen men förhoppningsvis har myndigheterna snart tillräckligt med bevis för att sätta honom i Bastiljen för gott. Om straffet blir kännbart kanske det avskräcker andra clowner från att gå i hans små fotspår. Och på tal om smått: vem vet, kanske kan Sarkozys öde ge amerikanerna inspiration till en ordentlig vårstädning? Det vore ett bra slut på denna politiska tvålopera.

måndag, mars 19, 2018

Gör Sverige Mäktigt Igen || Zagros Hama (M)



När man levt halva livet brukar man tycka att mycket var bättre förr men det finns även ungdomar som plockar upp det temat. Zagros Hama som gjort videon ovan tycks vara en sådan. Han kandiderar till något. Videon låter som en parodi på en moderat eller sverigedemokratisk valfilm men är förmodligen inte menad så. Eftersom han är arton år ska man kanske inte döma honom för hårt för att låta sig inspireras av Trump men hur är det med publiken? Av kommentarer på youtube och twitter att döma finns det folk som är imponerade. Nätet tycks locka fram det sämsta ur folk. Ledare söker sin mobb, och mobben söker sin ledare. Frågan är hur länge demokratin överlever. I nästa nummer av tidskriften Syre anmäler jag David van Raybroucks bok Emot allmänna val Ett anspråkslöst förslag. I den presenterar och resonerar van Raybroucks ett radikalt alternativ till dagens demokratiska system. Jag skrev en krönika med samma grundidé 2007 - Låt lotten avgöra - som jag hade tänkt utöka till en liten bok en dag men nu slipper jag det...

Om mutanters läsvanor




Superskurken Sebastian Shaw i X-men first class påminner lite om en James Bondskurk. Han har en kärnkraftsdriven ubåt som är stilfullt möblerad med generöst tilltaget barskåp och i likhet med Kapten Nemo har han också ett bibliotek. De flesta mutanter som vill riva planeten och starta om från början tycks vara bokmalar men jag behöver väll inte påpeka att de flesta bokmalar inte har lika destruktiva planer.

Det var först när jag såg om filmen igår – på paddan – som jag lade märke till det. Det rann nästan en svettdroppe utmed ryggraden på mig. Hur kunde jag missa detta på bioduken? Filmen utspelas 1962. Herr Shaw sitter med en drink i handen – jag tror det är en whiskey - och tittar på president Kennedy som talar om ryssarnas planer på att stationera kärnvapen på Kuba. Först har jag svårt att tro att jag sett rätt. Där till höger om den lilla svartvita tjock-TV:n står 22 volymer i brunt skinn av nordisk familjebok i givakt. I rätt ordning dessutom.



Själv äger jag den andra upplagan som är den mest omfattande. Eftersom min lägenhet inte är lika rymlig som Shaws ubåt har jag kastat den tredje utgåvan. Shaws har den fjärde utgåvan, utgiven på femtiotalet, som är starkt förkortad. Kanske finns det något symboliskt i detta. En man som vill skynda på evolutionen genom att provocera fram ett kärnvapenkrig har naturligtvis inte tålamod med ett ordentligt referensverk.

Tidigare:
X-men Apocalypse

tisdag, mars 13, 2018

Lex Putilov

På högstadiet hade jag en klasskamrat vars pappa var grek. Han skämdes så mycket över det att han länge förnekade sin utländska påbrå även inför dem som träffat pappan. Och trots att han själv (fortfarande) aldrig haft ett riktigt jobb brukar han gnälla över invandrare som aldrig gör rätt för sig. En annan kille tvekade aldrig att skrika svartskalle efter mig, trots att mitt hår är brunt, och han själv hade korpsvart hår. Det var kanske den här typen av fenomen som Anaïs Nin tänkte på när hon skrev att vi inte ser världen som den är utan som vi själva är.

Den man som ibland kallar sig för ”Egor Putilov”, lurat sig till svenskt medborgarskap och bedriver vad försvarsminister Peter Hultqvist kallar ”splittrande påverkansoperationer”, under olika pseudonymer, skulle kunna vara en självhatande och förvirrad liten lort som hela tiden tänker på sig själv när han skriver om invandrare och flyktingar. Om han är rysk agent eller bara tjänar sitt bröd i SD sfärens trollfabrik är inte lätt att säga. Men han har i alla fall lyckats övertyga mig om behovet av större vaksamhet innan man beviljar uppehållstillstånd och svenskt medborgarskap. Riksdagen borde utreda möjligheten att upphäva det svenska medborgarskapet, en ”Lex Putilov”, för individer som beviljats det på felaktiga grunder och utgör ett hot mot rikets säkerhet.