torsdag, mars 22, 2018

Bombare & notispoet

En trevlig kille, sa en kompis. Ett djupsinnig ung man enligt mormodern. Seriebombaren Mark Anthony Conditt som sprängde sig själv, uppfattas som ett mysterium. Men något var han väll arg på. Han har en gammal anarkistisk tradition att falla tillbaka på. 1892 skedde 500 sprängningar i USA och över 1000 i Europa.

Anarkisterna trodde att de skulle få allmänheten att resa sig i revolt om de sprängde folk i luften. Kanske var de bara arga. En av dessa arga anarkister kan ha varit Féliz Fénéon (1861-1944). Han var journalist och arbetade även på krigsdepartementet. 1892 hittade polisen detonatorer på hans kontor. Fénéon påstod att hans nyligen avlidne far hittat dem på gatan och efter en lång rättegång blev han faktiskt frikänd. 1906 skrev han anonymt 1220 komprimerade dystra nyhetsnotiser för Le Matin som fortfarande är läsvärda.

Louis Lamarre hade varken jobb eller hem men han ägde några mynt. I livsmedelsaffären i Saint-Denis köpte han en liter fotogen och drack.

Vid tjugo års ålder spillde M. Julien ut sin hjärna i en toalett på ett hotell i Fontainebleau. Kärleksproblem.

En ung flicka kastade syra i ansiktet på sin älskare, en framstående medborgare från Toulon, som hade tagit till flykt, efter att ha gjort henne med barn.

Napoléon Gallieni, stenhugare, bröt sin nacke efter att ha fallit i trapporna. Han kan ha knuffats. I vilket fall som helst togs han till bårhuset.

M. Colombe, från Rouen, begick självmord med en kula igår. Hans fru hade avlossat tre mot honom i mars och deras skilsmässa var nära förestående.

En elegant ung man i Clichy kastade sig under en vagn med gummihjul, efter det, oskadd under en lastbil som krossade honom.

M. Cousse, runt 60, blev överkörd i nära Arnay-le-Duc, Cote-d´Or av en bil som inte setts till igen.

I ett café på Rue Fontaine, utbytte Vautour, Lenoir och, Atanis några kulor angående deras fruar som inte var närvarande.

På bowlingbanan planade en stroke ut M. André, 75, från Levallois. Medan hans klot fortfarande rullade fanns han inte längre.
En av Fénéons vänner påstod att det var journalistiken som var Fénéons verkliga detonationer. Klart är i alla fall att Fénéon var en mästare på att skala bort överflödiga ord. Det är korta texter som är mättade med innehåll och dramatik.

ps. Citaten är min översättning från den engelska upplagan... men nu ser jag att boken även finns på svenska.

Inga kommentarer: