tisdag, mars 13, 2018

Lex Putilov

På högstadiet hade jag en klasskamrat vars pappa var grek. Han skämdes så mycket över det att han länge förnekade sin utländska påbrå även inför dem som träffat pappan. Och trots att han själv (fortfarande) aldrig haft ett riktigt jobb brukar han gnälla över invandrare som aldrig gör rätt för sig. En annan kille tvekade aldrig att skrika svartskalle efter mig, trots att mitt hår är brunt, och han själv hade korpsvart hår. Det var kanske den här typen av fenomen som Anaïs Nin tänkte på när hon skrev att vi inte ser världen som den är utan som vi själva är.

Den man som ibland kallar sig för ”Egor Putilov”, lurat sig till svenskt medborgarskap och bedriver vad försvarsminister Peter Hultqvist kallar ”splittrande påverkansoperationer”, under olika pseudonymer, skulle kunna vara en självhatande och förvirrad liten lort som hela tiden tänker på sig själv när han skriver om invandrare och flyktingar. Om han är rysk agent eller bara tjänar sitt bröd i SD sfärens trollfabrik är inte lätt att säga. Men han har i alla fall lyckats övertyga mig om behovet av större vaksamhet innan man beviljar uppehållstillstånd och svenskt medborgarskap. Riksdagen borde utreda möjligheten att upphäva det svenska medborgarskapet, en ”Lex Putilov”, för individer som beviljats det på felaktiga grunder och utgör ett hot mot rikets säkerhet.

8 kommentarer:

martin sa...

Han är dessutom en av de viktiga källorna i Martin Kraggs rapport, vilket säger det mesta om den rapporten. Märkligt djur den där Putilov, både ryska agent och den främsta källan för de som vill se ryska påverkansoperationer i varje buske.

Pierre Gilly sa...

Såg att Svensson skrivit bra om den

http://blog.zaramis.se/2017/01/21/desinformatoren-martin-kragh-slut-som-forskare/#disqus_thread

Att få folk att se "ryska påverkansoperationer i varje buske" ingår på sätt och vis i den ryska propaganda som vill få folk att tvivla på allt.

martin sa...

Som om tvivel är något dåligt...

Martin Kraghs rapport är ju en travesti, jag antar att han arbetar åt ryssland också.

Pierre Gilly sa...

Vad säger du om tvivel som uppkommit efter att någon läst en artikel där Putilov låtsas vara någon han inte är?

Att ha en kritisk inställning är naturligtvis bra men driver man det in absurdum blir slutresultatet naivt självbedrägeri.

martin sa...

När man använder Putilov som bevis på att det pågår påverkansoperationer från främmande makt, sedan använder samtal med honom som bevis för att peka ut ett antal individer och organisationer inom exempelvis fredsrörelsen, som ryska agenter. Då är man farligt naiv och ägnar sig åt självbedrägeri. Då har ens narrativ kollapsat och det är dags att lägga ned det spåret.

Hur är det nu? Är Putilov en bluff eller på riktigt, man kan inte ha bägge.

Pierre Gilly sa...

Jag vet inte vem som sagt vad om fredsrörelsen.

Journalistiskt är mannen vars identiteten är okänd en riktig bluff. Den nazistiska propagandan i Frankrike innan kriget arbetade inte bara genom att avlöna opinionsbildare. Det finns ju andra sätt att knyta folk till sig. Titta bara på hasbaran i Sverige. Under det kalla kriget finansierade Sovjet fredsrörelser. Det är rimligt att anta att de försöker hitta smartare sätt att manipulera fredsvänner idag.

martin sa...

Den som antyder att den som tvivlar på de som ljugit VARJE gång är nån sorts landsförrädare, är någon man definitivt SKALL tvivla på, den som inte gör det är en nyttig idiot.

Vem hade kunnat ana att alltihopa bara var ljug?! Kanske den som noterat att det varit ljug i samtliga tidigare fall.

Dags att släppa det förljugna narrativet och lustrera det narrativets nasare.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/A2QogM/utpekad-mp-tjansteman-granskades-av-sapo-hittade-ingenting

Jan Wiklund sa...

Om man kanske skulle sluta efter vem som påverkar vem och istället ta reda på vad som är sant?

Fredsrörelsen på 50-60-talen skulle ju kunna tänkas ha rätt även om Sovjet tyckte dom var bra (vilket de självklart tyckte, eftersom Sovjet var i underläge och inte för död och pina ville ha nåt krig). Och några av dem som utpekas som Putinagenter idag skulle ju också kunna tänkas ha rätt? Liksom för övrigt några av dem som på fullt allvar är CIA-agenter?

Hela den här guilt-by-association-nojan som ffentligheten lider av idag påminner på ett obehagligt sätt om Joe McCarthy och Andrej Vysjinskij. Kan man inte låta dom vila i frid?