måndag, mars 19, 2018

Om mutanters läsvanor




Superskurken Sebastian Shaw i X-men first class påminner lite om en James Bondskurk. Han har en kärnkraftsdriven ubåt som är stilfullt möblerad med generöst tilltaget barskåp och i likhet med Kapten Nemo har han också ett bibliotek. De flesta mutanter som vill riva planeten och starta om från början tycks vara bokmalar men jag behöver väll inte påpeka att de flesta bokmalar inte har lika destruktiva planer.

Det var först när jag såg om filmen igår – på paddan – som jag lade märke till det. Det rann nästan en svettdroppe utmed ryggraden på mig. Hur kunde jag missa detta på bioduken? Filmen utspelas 1962. Herr Shaw sitter med en drink i handen – jag tror det är en whiskey - och tittar på president Kennedy som talar om ryssarnas planer på att stationera kärnvapen på Kuba. Först har jag svårt att tro att jag sett rätt. Där till höger om den lilla svartvita tjock-TV:n står 22 volymer i brunt skinn av nordisk familjebok i givakt. I rätt ordning dessutom.



Själv äger jag den andra upplagan som är den mest omfattande. Eftersom min lägenhet inte är lika rymlig som Shaws ubåt har jag kastat den tredje utgåvan. Shaws har den fjärde utgåvan, utgiven på femtiotalet, som är starkt förkortad. Kanske finns det något symboliskt i detta. En man som vill skynda på evolutionen genom att provocera fram ett kärnvapenkrig har naturligtvis inte tålamod med ett ordentligt referensverk.

Tidigare:
X-men Apocalypse

Inga kommentarer: