tisdag, maj 01, 2018

Informationskriget går vidare

Pojken som inte ”slutar att ropa på vargen” har åter varit i rampljuset. Jag vet inte för vilken gång i ordningen Israels premiärminister Benjamin Netanyahu nu larmar om Iran. I min bok Informationskriget mot Iran, som kom ut 2013, beskriver jag hur israeliska och västerländska opinionsbildare ända sedan slutet av åttiotalet hävdat att Iran inom kort kommer att ha kärnvapen.

Sedan stormakterna ingått det så kallade kärnenergiavtalet med Iran 2015 har journalister blivit mer kritiska. Det beror inte så mycket på att media ändrat sitt sätt att arbeta som på att det nu finns makthavare (demokrater i USA och politiker från alla läger i EU) som anser att uppgörelsen med Iran fungerar. När makthavarna är oeniga ägnar journalister mer tid åt att konsultera experter.

Att USA nu har en president som bara undantagsvis lyckas säga något som är sant ens om triviala ting har säkert också bidragit till att journalister blivit mindre auktoritetsbundna. Och även israelvänner som hörde Netanyahus i FN 2012 hävda att Iran bara var månader från kärnvapen kan ha drabbats av tvivel när de såg honom rita en röd linje på en teckning i Walt Disneystil som föreställde en bomb.

Det är inte ovanligt med förfalskade dokument i underrättelsevärlden. 2002 presenterade den brittiska regeringen bevis på att Irak försökt köpa uran från Niger. När IAEA till slut fick materialet tog det dem bara några timmar att fastslå att dokumenten inte var äkta. Sommaren 2009 gav Israel IAEA dokument som visade att Iran försökt ta fram kärnvapen efter 2003. Men IAEA:s experter ifrågasatte om de var ”autentiska”. Även 2005 fick IAEA uppgifter, från eller via den amerikanska underrättelsetjänsten, om att Iran skulle ha företagit vapenrelaterade studier som kanske visar att landet i alla fall någon gång velat skaffa kunskap om hur kärnvapen tillverkas. Uppgifterna ska ha funnits i en bärbar dator som en iransk ingenjör överlämnade 2004. USA har nekat att låta Iran göra en teknisk analys av datorn och IAEA har inte ens fått utskrifter av de flesta dokument. Iran förväntades bevisa sin oskuld samtidigt som underlaget till anklagelserna till större delen är hemlig.

Vad ska man då säga om Netanyahus senaste ”bevis” i form av 500 kilo iranska dokument som han säger sig kommit över? Jag är varken varken expert på underrättelsematerial eller kärnvapen och det är förmodligen inte du heller. Även för experter är det inte möjligt att säkert veta om dokumenten ens är äkta och vad de egentligen innehåller utan att få titta på originalen. Har de samma ursprung som dokumenten från 2004? Finns där kanske några spår av de ritningar över ett ryskt kärnvapen som CIA lät en rysk agent lämna över till en iransk diplomat 2005? CIA hade ändrat i ritningarna så att det fanns allvarliga fel i dem. Tanken var att iranierna skulle slösa tid och resurser på att bygga kärnvapen som inte fungerar. Mellanhanden såg direkt att det var något fel på ritningarna så det lär iranierna också ha gjort. (New York Times James Risen skriver om detta i sin bok State of War.)

Klart är i alla fall att papper på något som kanske är vapenstudier inte är samma sak som ett kärnvapenprogram. IAEA har kontroll över Irans radioaktiva material, anser att landet följer uppgörelsen, och gör regelbundna inspektioner. Om syftet med överenskommelsen med Iran är att hindra landet från att skaffa kärnvapen så fungerar den bra.

Pierre Gilly

1 kommentar:

martin sa...

Republikanerna och Saudiarabien...