tisdag, juni 12, 2018

Syner av det osynliga

Efter att ha träffat Hitler för första gången kunde Neville Chamberlain rapportera att diktatorn såg ut som den ”mest ordinär lilla hund man kan tänka sig”. När Lord Halifax besökte Berlin kände han först inte igen Hitler. Halifax tog honom för en lakej och var på väg att lämna över sin hatt till diktatorn när den tyske utrikesministern viskade ”Der Führer” i hans öra. En av Hitlers tidigaste anhängare och beundrare, Ernst Hanfstaegl, använde ordet ”obetydlig” i sina memoarer för att beskriva sitt första möte med den unge Hitler 1922. Hanfstaegl tyckte han såg ut som ”en krypare på en järnvägsrestaurang”. Men när Hitler sedan började tala tog han andan av publiken. Det hände ofta att Hitler inte såg ut som Hitler för de som mötte honom första gången.

Det är ett fenomen de flesta av oss möter i olika sammanhang. När vi ser en bild på en radiopersonlighet, till exempel, som vi kanske lyssnat på i flera år, blir vi ofta förvånade. Det var ju inte så vi föreställde oss att personen såg ut. Men om någon ber oss beskriva hur vi trodde att personen såg ut är det inte säkert att vi kan säga något. Allt det här är exempel på människans förmåga att se det osynliga, som den franske filosofen Clément Rosset tar upp i sin lilla essäbok L´invisible. Rosset talar om vår ”kapacitet för anti-perception” eller vår förmåga att inte se det vi har framför oss och vår förmåga att se, eller tro oss se, det som inte finns. ”Men vad ser man när man inte ser något?” Och ”vad tänker man när man inte tänker på något?”.

Om Hitler inte var sig lik, för att återgå till min eget exempel igen, var det för att han skilde sig från den föreställning som folk hade av honom. I konflikten mellan verklighet och illusion är det alltid illusionen som segrar. Det är av detta skäl som Hitler förefaller otydlig och förvirrande, ju närmare man befinner sig honom, och klarare på håll. Det är av samma skäl som vi ofta har en tydlig föreställning om länder vi aldrig besök, och ibland känner oss mer osäkra på länder vi känner väl. Många som besökte Hitler första gången föreställde sig honom annorlunda men sanningen är att den Hitler aldrig existerat, och att en bild av någon som inte existerar inte går att återge. Det handlar om illusionen av en föreställning. Det finns alltid mindre i verkligheten än i förväntan; det finns alltid mer i namnet Hitler än i verklighetens Hitler; han är stor på håll men liten när man kommer nära. Det är kanske ett skäl till att Baudrillard brukade hävda att sanningen inte intresserade någon.

Inga kommentarer: