måndag, juni 11, 2018

Verklighetens revansch

Den franske filosofen Clément Rosset, som gick bort i mars, brukade säga att vår tolerans för verkligheten är begränsad. Om den är för obehaglig förnekar vi den. Förnekandet kan ta extrema former som självmord eller psykoser eller bara blånekande, men den vanligare är att vi går halvvägs. Han ger ett exempel från Proust På spaning från den tid som flytt: Är Odette en underhållen kvinna, undrar Swann? Men Odettes kärlek förefaller honom så äkta att kuvertet med pengarna han står i begrepp att ge henne förfaller overkligt.

Det här är den vanligaste formen av förnekande menar Rosset. Vi säger varken ja eller nej eller kanske ja och nej. Vi förnekar inte vad vi ser men låter inte våra handlingar styras av det.
Klimatförändringar är verkliga men vi kan eller bör inte göra något åt det, eftersom det ger fel ideologiska signaler, eller blir för dyrt, och säkert är hopplöst att åtgärda ändå. USA har inte längre tullar i genomsnitt än de flesta av sina stora handelspartners men känslan av att vara bedragen är så berusande att siffror är något man kan välja på måfå eller hitta på.

Den som lever under illusioner har sitt seende kluvet mellan den teoretiska perceptionen och sitt praktiska handlande. En förträngd verklighet kan sippra tillbaka i drömmar men inte för de som lever med illusioner. Kärnan i illusioner är att göra en sak till två, precis som en illusionist, eller magiker, som avleder publikens uppmärksamhet., till ett ställe på scenen där inget händer.

Rosset återberättar Esops fabel om den ängslige gamle mannen som hade en enda son som var modig och älskade att jaga. En natt drömmer mannen att sonen dödas av ett lejon. För att förhindra att drömmen blir verklighet stänger mannen in sin son i en stor och vacker våning. För att sonen inte ska bli uttråkad låter han måla olika slags djur varav ett var ett lejon på väggarna. Men målningarna gjorde bara sonen förtvivlad. En dag går han fram till lejonet, svär åt det och slår handen i väggen. Tyvärr får han spik under nageln, som blir inflammerad och infekterad. Han får feber och dör inom kort.

Mannen skapade målningen av lejonet för att undkomma det verkliga lejonets klor. Resultatet blev att han skapade vad Rosset kallar en dubbelgångare till verkligheten som i sin tur uppfyllde profetian och blir vår verklighet. Lejonet var en avbild, klorna en spik. Ett visade sig vara något annat som i praktiken, till sitt resultat, visar sig vara samma sak. Det här är en klassisk struktur i alla historier om profetior och brukar ibland kallas för Oidipuseffekten. Man gör något för att förhindra sitt öde men visar sig bara skapa förutsättningarna för det. Verkligheten tittar fram som det otänkbara, omöjliga alternativet.

bokus

Inga kommentarer: