torsdag, juli 19, 2018

Flum om fotboll

(fortsättning på föregående bloggpost)

Ska en person som är bra på att spela fotboll fortsätta att spela eller måla om sitt hus? Formulerat så blir det hela trivialt. Andreas Granqvist som spelar i landslaget och där finns det mer pengar och ära att hämta än i att måla om sitt hus. Andreas Hatzigeorgiou har rätt i att fotbollsspelaren bör fortsätta att sparka boll. Man kan tillägga att prästen bör predika, koken laga mat och tiggaren tigga, om det är det de är bäst på här i livet. (Fast själv är jag hellre en medelmåttig författare än världens bästa skoputsare.)

Problemet med Hatzigeorgious exempel är att han inte tar hänsyn till hur Granqvist blivit en duktig fotbollsspelare. Om Andreas Granqvist eller jag för den delen vuxit upp bland eskimåer hade vi förmodligen varit bättre på att jaga säl än fotboll och alfabetet. Redan Adam Smith påpekade i Nationernas välstånd att det som skiljer människor åt främst är resultatet av utbildning och miljö. Så det är sant att de som fått förmånen att växa upp under förhållanden där de kunnat studera har andra komparativa fördelar än de som inte varit lika lyckligt lottade. Tar man hänsyn till att det inte finns något ödesbestämt i vad våra individuella komparativa fördelar är så behöver teorin inte bli ett redskap för att konservera de välbeställdas privilegier.

Politiskt motiverade teorier

Finns det ”en enda slutsats inom nationalekonomin som är sann men samtidigt icke-trivial”? Andreas Hatzigeorgiou, skriver idag i SvD om ett meningsutbyte mellan matematikern Stanislaw Ulam och Paul Samuelson som fått riksbankens pris till herr N:s minne. Samuelson svarade: ”komparativa fördelar”.

Hatzigeorgiou som håller med förklarar teorin så här: ”Idén med komparativa fördelar är central för att förklara frihandelns nytta. Den handlar om att länder – och andra aktörer för den delen – tjänar på att specialisera sig på det de relativt gör bäst. Idén är sann och kan styrkas med enkel matematik eller med logik.”

I själva verket har teorin många svagheter. Ett grundproblem är att den inte tar hänsyn till att de komparativa fördelarna kan förändras beroende på vad man gör. Om Sydkorea hållit sig till sina komparativa fördelar på 1950-60 talet hade man satsat allt på textilindustrin. Då hade man nämligen en stor lågutbildad befolkning och lite kapital. Trots detta – och trots att man varken hade kol eller järnmalm - satsade man i stället på stålverk. Stålverken blev början på den koreanska varvsindustrin och många andra branscher som regeringen uppmuntrade med hjälp av tullar och subventioner. Den sydkoreanska industripolitiken har gett landet helt nya komparativa fördelar som landet aldrig utvecklat om man nöjt sig med att lyssna på ekonomer som Paul Samuelson eller läst SvD:s ledarsida. USA hade för övrigt världens högsta tullar under de 200 åren man byggde upp sin egen industri. Det betyder inte att Trumps handelskrig skulle vara en bra idé. Men outvecklade länder bör studera hur rika länder blev rika i stället för att lyssna på ekonomers teorier.



tisdag, juli 17, 2018

Lovande

Enhetsmallen. Principia epistemologica. Kanske borde mitt jantelagslarm gå igång på titeln. ”Enhetsmallen är min världsbild baserad på intensiva studier i (främst analytisk) filosofi och vetenskap, det är en bok som ska komprimera fakta och kunna användas som uppslagsbok. Det är en utgångspunkt för diskussion och den bör läsas efter läsarens intressen och kunskaper. Boken handlar alltså först och främst om filosofi och politik.” Efter att ha scrollat någon minut på google books får i jag intrycket att författaren vet vad han pratar om. Loke Hagberg är 19 år så förmodligen blir det något av honom i framtiden.

bokus

måndag, juli 16, 2018

Antecknat om majoritetsstyre...

”Demokrati är två vargar och ett får som röstar om vad man ska ha till kvällsmat”, har någon sagt. Ett konkret exempel på den problematiken är det lagförslag som nu diskuteras i knesset som ska göra det möjligt för judar i Israel att förbjuda israeliska araber från att bo i deras bostadsområden. Det kan vara svårt att säga vad som skiljer demokrati från den starkes rätt om inte minoriteter är skyddad från majoriteters oinskränkta makt.

Varför ska då majoriteter bestämma? Ett principiellt argument är att enhälliga beslut är svåra att invända emot. Men då enhällighet är svårt får man nöja sig med majoriteten, som är det näst bästa. Ett instrumentellt argument är att majoriteter ofta fattar bättre beslut än minoriteter. Varken Hitler, Mussolini, Bush (mot Gore) eller Trump hade till exempel en majoritet av väljarna bakom sig när de kom till makten.

Vad är då bättre beslut? Opartiska säger säkert de flesta. Med det menar man vanligtvis att inte ska gynna någon enskild individ eller grupp. En annan aspekt i bra beslut är att de ska vara effektiva i att uppnå det resultat man säger sig vilja uppnå. Om Tranås förbjöd judar att bosätta sig i kommunen skulle säkert många tycka att det vore en uppenbart orättvis politik. Men på den tiden man hade getton så hade man också politiska institutioner som gjorde att getton säkert uppfattades som rättvisa.

Jag känner många begåvade amerikaner som tycker att en politik som ökar jämlikheten inte är rättvisa. De har ju lyckats, så varför ska de beskattas, för att öka möjligheterna för andra att skaffa sig högskoleutbildning? Men de flesta människor har en genomsnittlig IQ, så en rättvis utbildningspolitik borde kanske utformas efter den genomsnittliga människans möjligheter? Med en skolpeng som inte tar hänsyn till elevens IQ har vi samma problematik i Sverige nu. Det finns uppenbart en spänning mellan demokrati och social rättvisa som inte tycks gå att överbrygga.

fredag, juli 13, 2018

Marcus Aurelius: Tankar

Hittade en översättning av början på Aurelius Tankar när jag städade datorn. Den bygger på ett par franska och engelska översättningar som ibland skiljer sig åt så mycket att man undrar om de verkligen arbetat utifrån samma grekiska original.

Bok 1

1. Av min farfar Vérus (lärde jag): hederlighet och tålamod.
2. Av ryktet och minnet av min fader: anspråkslöshet och manlighet.
3. Av min mor: gudaktighet, generositet, förmågan att avstå inte bara från att göra ont utan även från onda tankar, och dessutom, i sättet att leva, en enkelhet fjärran från de rikas vanor.
4. Av min farfars far: att inte ha gått i offentliga skolor, och att ha haft goda lärare hemma, och att ha förstått att man inte bör sky kostnader för detta.
5. Av den som uppfostrat mig: att varken vara för de Gröna, de Blå, de små sköldarna eller Longs, uthärda trötthet, ha få behov, göra sitt arbete och inte blanda sig i allt; inte lyssna på förtal.
6. Av Diognete: att inte ägna sig åt futiliteter, misstro mot allt som mirakel arbetare berättar och charlatanernas magiska sånger, demonutdrivning och liknande ting: att inte föda upp vaktlar och hänge sig åt liknande passioner; och att uthärda uppriktigt tal, ha lärt filosofi och ha varit först Bacchius, sedan Tandais och Marcians elev; ha skrivit dialoger redan i unga år; tycka om en enkel lädersäng, och i allt vilja anpassa sig efter den grekiska disciplinen.
7. Av Rusticus: ha förstått behovet av att förbättra och forma min karaktär och att inte låta mig dras med av sofister, att inte skriva teoretiska traktat, att inte tala i syfte att övertala, att inte visa upp sin asketism eller sina goda gärningar för att påverka, avstå från retorik, poesi, kvickheter, att inte promenera hemma i toga och undvika allt liknande; skriva enkla brev, likt de brev som Rusticus skrev från Sinuessa till min moder; bete sig enkelt och försonande mot de som förargat eller stött oss så fort de själva önskar försoning, läsa noggrant och inte nöja sig med en ytlig förståelse: att inte vara överens med de som talar till oss allt för snabbt; känna till Epicetes Kommentarer som han sände mig från sitt eget bibliotek.
8. Av Apollonius: friheten, utan att lämna något åt slumpen, att inte lita på något annat än förnuftet, hur obetydligt det än kan vara; att alltid vara den samma, i skarp smärta, inför förlusten av barn, under långa sjukdomar; att ha sett tydligt genom levande exempel att man på samma gång kan vara både energisk och avslappnad, att inte ge krångliga förklaringar, att ha sett en man som uppenbarligen betraktade sin erfarenhet och skicklighet i att förmedla doktrinerna som den minsta av sina förtjänster; att ha lärt hur man bör ta emot uppskattade tjänster från vänner utan att varken bli ödmjukad av dem eller behandla dem med likgiltighet.
9. Av Sextus: vänlighet, den faderliga familjen som förebild, tron på ett liv i enlighet med naturen, allvar utan affekt, viljan att stå sina vänner till tjänst, uthärda de okunniga och de som dömer utan eftertanke; han anpassade sig efter alla så samvaron med honom var mer behaglig än något smicker och samtidigt var han högt respekterad, och hade förmågan att smart och metodiskt avslöja livets oundgängliga principer och arrangera dem i god ordning; aldrig visa ilska eller någon passion utan på samma gång vara både oberörd och väldigt älskvärd; uttala sig välvilligt men diskret; kunna mycket utan att skryta.
10. Av Alander grammatikern: avhålla sig från att hitta fel, att inte anklaga de som uttalat sig primitivt, solecistiskt, eller fel på något annat sätt, utan skickligt använda det korrekta uttrycket, som ett svar eller bekräftelse, på sakfrågan… (…)
11. Av Fronton: ha förstått omfattningen av tyranners ondska, list och hyckleri, och att dem som man hos oss kallas patricer saknar hjärta.
12. Av Alexander Platonikern: att inte ofta och i onödan säga eller skriva till någon: ”Jag har ingen fritid”, att inte ständigt försumma sociala plikter under förevändningen att ha brådskande arbete.
13. Av Catulus: att inte reagera med förakt på en väns klagomål även om han har fel, utan återuppta den vanliga relationen, tala väl ur hjärtat om sina lärare som Domitius och Athénodote sägs ha gjort, ha en sann kärlek till sina barn.
14. Av min bror Sévere: kärleken till de sina, kärleken till det sanna, kärleken till rättvisan, att genom honom ha lärt känna Thrasea, Helvidius, Caton, Dion, Brutus; ha fått iden om en demokratisk stat, styrd enligt den egalitära principen, och egalitär yttrandefrihet, idén om en kunglig regering som mest av allt respekterar undersåtarnas frihet, kontinuiteten och konsistensen i hans uppskattning av filosofi, att vara generös, liberal, att ha hopp, tron på sina vänners kärlek, att inte dölja nödvändiga förebråelser, så att de inte behöver gissa vad han vill eller inte vill, utan själv kan veta.
15. Av Maxime: att behärska sig och aldrig låta sig distraheras, lugn under alla omständigheter och framförallt under sjukdom, en karaktär med en lyckad blandning av mjukhet och allvar, förmågan att utföra projekt utan klagan, övertygelsen om att hans ord alltid speglade vad han tänkte och att hans handlingar inte utfördes med onda avsikter, inget förvånade och inget överraskade, aldrig vara varken stressad eller tveksam eller generad, inte heller avskräckt eller rasande, inte irriterad på nytt, inte heller visa misstroende; vara välvillig, överseende, sanningsenlig; visa sig ha en natur som inte kan avvika från det rätta snarare än någon som behöver rätta sig; att ingen någonsin kunde tro sig vara föraktad av honom, eller tro sig vara en bättre man än honom. Han hade också en behaglig humor.
16. Av min adoptivfar: artighet, en orubblig tro på beslut som fattats efter reflektion, frånvaron av all fåfänga gentemot så kallad ära, kärleken till arbete och uthållighet, viljan att lyssna på alla som kan bidra till det allmännas bästa; ge exakt åt var och en sin andel efter deras meriter; kunskap om de tillfällen där det behövs en ansträngning och där det är praktiskt att ta det lugnt, och att upphöra att älska ungdomar; tillåta sina vänner att inte alltid äta vid sitt bord och inte tvinga dem att följa med dem på sina resor, de som hade lämnat honom för att göra affärer återfann honom alltid densamma, den detaljerade informationen i överläggningar; hålla ut och aldrig överge en utredning genom att nöja sig med ett första intryck, vara trogen sina vänner, aldrig undvika dem, och inte heller låta sina känslor för dem gå till överdrift; vara sig själv nog och behålla sitt lugn; förutse från fjärran och driva på organisationer i detaljer utan att dramatisera; undertrycka bifall och allt smicker som riktar sig mot en själv; alltid bevara det som är nödvändigt för Imperiet, vara sparsam med de offentliga medlen och stödja kritiker i denna fråga, ingen vidskepelse om gudarna, ingen demagogi, ingen önskan att bli omtyckt eller populär bland allmänheten, alltid förnuftig och fast, utan vulgaritet eller svag för nymodigheter; använda utan fåfänga eller tillgjordhet det som försynen gett i överflöd till bekvämt liv, så att man tar del av dem utan att reagera om de finns närvarande och inte känna saknad när de inte finns närvarande. Ingen hade kunnat ta honom för en sofist, en liten slav född i huset eller godtrogen; men man kunde säga att han var en mogen man, framgångsrik, likgiltig för smicker, kapabel att sköta sina egna och andras affärer. Dessutom: hedra de sanna filosoferna utan att förebrå eller låta sig förföras av de andra; dessutom, en angenäm konversation och ett gott sätt utan att vara tråkig; rimlig omsorg om den egna kroppen utan passion för livet eller det yttre, men också utan att vara likgiltig, utan tillräckligt mycket för inte behöva vända sig till läkekonsten, läkemedel eller salvor.