måndag, juli 16, 2018

Antecknat om majoritetsstyre...

”Demokrati är två vargar och ett får som röstar om vad man ska ha till kvällsmat”, har någon sagt. Ett konkret exempel på den problematiken är det lagförslag som nu diskuteras i knesset som ska göra det möjligt för judar i Israel att förbjuda israeliska araber från att bo i deras bostadsområden. Det kan vara svårt att säga vad som skiljer demokrati från den starkes rätt om inte minoriteter är skyddad från majoriteters oinskränkta makt.

Varför ska då majoriteter bestämma? Ett principiellt argument är att enhälliga beslut är svåra att invända emot. Men då enhällighet är svårt får man nöja sig med majoriteten, som är det näst bästa. Ett instrumentellt argument är att majoriteter ofta fattar bättre beslut än minoriteter. Varken Hitler, Mussolini, Bush (mot Gore) eller Trump hade till exempel en majoritet av väljarna bakom sig när de kom till makten.

Vad är då bättre beslut? Opartiska säger säkert de flesta. Med det menar man vanligtvis att inte ska gynna någon enskild individ eller grupp. En annan aspekt i bra beslut är att de ska vara effektiva i att uppnå det resultat man säger sig vilja uppnå. Om Tranås förbjöd judar att bosätta sig i kommunen skulle säkert många tycka att det vore en uppenbart orättvis politik. Men på den tiden man hade getton så hade man också politiska institutioner som gjorde att getton säkert uppfattades som rättvisa.

Jag känner många begåvade amerikaner som tycker att en politik som ökar jämlikheten inte är rättvisa. De har ju lyckats, så varför ska de beskattas, för att öka möjligheterna för andra att skaffa sig högskoleutbildning? Men de flesta människor har en genomsnittlig IQ, så en rättvis utbildningspolitik borde kanske utformas efter den genomsnittliga människans möjligheter? Med en skolpeng som inte tar hänsyn till elevens IQ har vi samma problematik i Sverige nu. Det finns uppenbart en spänning mellan demokrati och social rättvisa som inte tycks gå att överbrygga.

1 kommentar:

Jan Wiklund sa...

På lång sikt tenderar nog folk att lära sig vad som är fördelaktigt för dem, och slutar lyssna till demagoger när det visar sig inte fungera.

Annars tycker jag att Robert Axelrod, Frans de Waal och - märkligt nog - Matt Ridley ganska övertygande har visat att hygglighet och att bjuda på sig själv är evolutionärt framgångsrikt. Så det är i regel vad sociala djur gör. Problemet är att människor har fått en hjärna som tänker i symboliska banor och därför ibland lurar sig själva. Men, som sagt, på lång sikt....