torsdag, juli 19, 2018

Flum om fotboll

(fortsättning på föregående bloggpost)

Ska en person som är bra på att spela fotboll fortsätta att spela eller måla om sitt hus? Formulerat så blir det hela trivialt. Andreas Granqvist som spelar i landslaget och där finns det mer pengar och ära att hämta än i att måla om sitt hus. Andreas Hatzigeorgiou har rätt i att fotbollsspelaren bör fortsätta att sparka boll. Man kan tillägga att prästen bör predika, koken laga mat och tiggaren tigga, om det är det de är bäst på här i livet. (Fast själv är jag hellre en medelmåttig författare än världens bästa skoputsare.)

Problemet med Hatzigeorgious exempel är att han inte tar hänsyn till hur Granqvist blivit en duktig fotbollsspelare. Om Andreas Granqvist eller jag för den delen vuxit upp bland eskimåer hade vi förmodligen varit bättre på att jaga säl än fotboll och alfabetet. Redan Adam Smith påpekade i Nationernas välstånd att det som skiljer människor åt främst är resultatet av utbildning och miljö. Så det är sant att de som fått förmånen att växa upp under förhållanden där de kunnat studera har andra komparativa fördelar än de som inte varit lika lyckligt lottade. Tar man hänsyn till att det inte finns något ödesbestämt i vad våra individuella komparativa fördelar är så behöver teorin inte bli ett redskap för att konservera de välbeställdas privilegier.

Inga kommentarer: