torsdag, augusti 16, 2018

Stjärnsmäll

Idag intervjuar SvD den amerikansk ekonomen Catherine Mann.
”Om du ska använda statens budget så kan du antingen hjälpa människor att bli en del av arbetskraften och den långsiktiga framgången för svensk ekonomi, eller så kan du betala dem för att inte göra det. Att betala folk för att inte arbeta är inte bästa strategin”.

Några kommentarer:

1. Då levnadskostnaderna är höga i både USA och Sverige tvingas staten lätt ge bidrag till folk med låglönejobb. I USA överlever miljoner löntagare bara tack vare socialbidrag (i form av matkuponger). Låglönejobb är i praktiken statliga subventioner till privata arbetsgivare.
2. Låglönejobb blir lätt improduktiva jobb. Är det bra för ekonomin långsiktigt om billig arbetskraft konkurrerar ut maskiner?
3. Det är lättare att få ett bättre betalt jobb om man får betalt för att utbilda sig, än att tvingas att ta låglönejobb. Den sociala rörligheten är också högre i Sverige än i USA.
4. Flexibiliteten på arbetsmarknaden ökar om löneskillnaderna är små. Välutbildade som blir arbetslösa i Sverige kan till exempel ta jobb som vårdbiträde eftersom lönen trots att går att leva på. I USA väljer de som kan att hellre inte arbeta alls än att ta ett jobb man ändå inte kan leva på.
5. Generellt är det så att fattigdom går i arv. Höga löner för enkla jobb, eller bidrag, gör nästa generation mer framgångsrik. Detta är väl belagt, även om man inte vet exakt vad det beror på.
6. Höjd minimilön kan leda till lägre arbetslöshet, visar amerikanska studier som kartlagt vad som händer i verkligheten, i stället för att bara göra de tankeexperiment som ekonomer annars ofta nöjer sig med. Storbritannien kombinerar nu rekordlåg arbetslöshet med högsta minilönerna någonsin.