lördag, december 29, 2018

Fredsaktivist för krig

En fredsaktivist som stödjer krig. Vad kan övertyga mer om att ett krig än nödvändigt än en sådan figur. Den israeliske författaren Amos Oz fyllde ibland den funktionen. Vilka krig tog han egentligen avstånd ifrån? Hur skilde sig hans stöd för palestinierna från det israeliska politiska etablissemangets planer på ett bantustan-palestina?

tisdag, december 18, 2018

Stöd som inte är stöd

Vad har de gula västarna i Frankrike för stöd? Ute på gatorna är de bara två tre hundra tusen men om man ska tro opinionsundersökningar väcker de mångas sympati. Jag tvivlar inte på att fransmännen säger sig stödja demonstranterna men menar de vad de säger? Efter de massiva kravallerna 1968 – som också hade ett stort stöd bland allmänheten – vann högern valen med stor marginal. Människan har en benägenhet att säga en sak men göra en annan.

Jag har velat åka till Indien i trettio år. Det faktum att jag aldrig åkt, trots att jag haft både tid och pengar, betyder inte att jag ljugit för mig själv. Men eftersom min vilja att inte åka uppenbarligen är starkare än min vilja att åka kan man säga att det handlar om en teoretisk reslust. Jag vill uppleva Indien men inte värmen, fukten, smutsen och fattigdomen.

Många fransmän som säger sig sympatisera med de gula västarna har säkert en liknande halvt medveten kalkyl i bakhuvudet. Man anser att de gör rätt i att protestera men samtidigt är man medveten om att de gula västarnas obefintliga möjligheter att få igenom några systemförändringar. Kapitalet är globalt men arbetarklassen har svårt att organisera sig internationellt.

söndag, december 16, 2018

Sex, självmord och sinnessjukdom i Les Misérables

Han är tjugo år. Hon är 14-15. Han spionerar på henne i en park under ett halvår. Han smyger efter henne och tar reda på var hon bor. I timmar står han under hennes fönster. Hennes ”far” beslutar sig för att flytta för att komma undan den besatte unga mannen men han hittar dem igen. Han börjar smyga omkring i deras trädgård på nätterna. Hon är livrädd men efter att ha läst några pretentiösa filosofiska funderingar som han lämnat efter sig blir hon först nyfiken och sedan förälskad. Om Marius inte varit en fiktiv person i Victor Hugos Les Misérables hade han kanske fått genomgå en liten sinnesundersökning.

Cosette lever med en äldre man, Jean Valjean, som hon tror är hennes far, men i själva verket är en gammal straffånge som håller sig undan rättvisan efter att ha brutit mot sin villkorliga frigivning. När boken börjar är han en tjugofemåring som aldrig varit tillsammans med en kvinna. När han dör – nästan 1500 sidor senare – i sjuttioårsåldern, är han fortfarande oskuld. På sin dödsbädd förklarar Valjean att han behöver känna sig föraktad för att kunna respektera sig själv.

Les Misérables är en lyckad blandning av idé och äventyrsroman där eleganta politiska slogans blandas med cliffhangers. Hugo framställer nästan alla huvudpersoner som kompromisslösa fanatiker eller abnorma på andra sätt. Det är förståeligt då Victor Hugo själv som ung förklarat att han skulle bli Chateaubriand eller ingenting…

Trots sin fanatism, eller om det är på grund av den, så är de många karaktärerna ända lätt att tycka om. Ta den långa inledningen som berättar om Charles-Francois-Bienvenue Myriels liv och världsbild. Han är en annorlunda biskop än Edvard Vergérus (spelad av Jan Malmsjö) i Ingmar Bergmans film Fanny och Alexander. Biskopen i Uppsala är oförsonligt sträng när han upprätthåller religionens moraliska påbud. De bägge biskoparna är varandras motsatser trots att de också är två sidor av samma mynt. Biskopen i Digne är fanatisk i sin tolerans och vilja att förlåta. Han tror att det onda föder det onda och det goda godhet. Han låter nästan som en sociolog när han säger att: ”Den skyldige är inte den som syndat utan den som skapat skuggan.” Detta tar sig bland annat uttryck i att Myriel aldrig låser ytterdörren. ”Låt oss aldrig frukta varken tjuvar eller mördare. Det är yttre faror, små faror. Vi bör frukta oss själva. Fördomar, där har vi tjuvar, synderna, där har vi mördarna. De stora farorna finns inom oss. Det som hotar vårt huvud eller börs kan kvitta. Tänk bara på det som kan hota själen. ”

Myriel debatterar sin filosofi med bland annat en senator som proklamerar: ”Vad har jag att göra på denna jord? Jag har ett val. Lidande eller vällust. Vart leder lidandet? Till intet. Men då har jag lidit. Vart leder vällusten? Till intet. Men då har jag njutit. Mitt val är gjort. Man äter eller bli äten. Jag äter. Det är bättre att vara tanden än gräset.” Jag vet ingen författare som lyckats integrera politiska diskussioner och monologer på ett så naturligt sätt i en dramatisk framställning som Victor Hugo.

Myriels riktiga motpol är dock snuten Javert som inte tror att människor kan förändras. En gång brottslig, alltid brottsling. Livets mening består i att lyda auktoriteter, göra sin plikt och följa regler och lagar in absurdum. Den här världsbilden krossas när Jean Valjean väljer att inte hämnas och i stället räddar Javert från att avrättas av revolutionärerna. Och eftersom det inte går att leva i en värld man inte längre förstår tar Javert sitt eget liv.

Javert är formellt den enda som begår självmord men långt ifrån den enda som tänker på det. Valjean har länge svårt att tänka sig ett liv utan Cosette. Hugo säger att han älskar henne som en mor eller dotter och uppger, trots sin prydhet, att här även fanns en erotisk attraktion.

Marius engagemang för revolutionen startar först när han tror att han inte längre har någon chans att få Cosette. Många av revolutionärerna tycks ha insett att resningen är dömd att misslyckas och väljer då att tro att deras död ska inspirera någon i framtiden. En åldring, Mabeuf (som är besatt av växtförädling) ställer sig på barrikaderna eftersom han ändå snart kommer att svälta ihjäl av fattigdom. Vid tjugo dör man för principer, förklarar Hugo, men vid fyrtio år ålder går man i döden för familjen.

Marius går från att vara monarkist, till Bonapartist, till republikan. Han hatar sig far innan han börjar avguda honom. Det enda konstanta i denna ombytliga människas psyke är att han alltid är oförsonligt kompromisslös. När han sedan får Cosette svalnar hans intresse för politik. Till skillnad från Valjeans kärlek till Cosette, tycks Marius vara platonsk. Deras första kyss blir deras sista. När Cosette rör sig så att hennes kroppsformer antyds vänder Marius bort blicken.

Bild: självporträtt av Victor Hugo
Citaten är min översättning av Gallimards Pleiadeutgåva från 2014
Den svenska utgåvan tycks vara tusen sidor kortare än den franska...bokus

måndag, december 03, 2018

De minst oälskade

”Utbredd antisemitism i Sverige och Europa” rapporterade SvD nyligen apropå en opinionsundersökning som beställts av CNN. I rapporten uppger tio procent att de själva har en negativ syn på judar. Det kan jämföras med att 16 procent tycker illa homosexuella, att 37 procent erkänner att de inte gillar muslimer och att 39 procent tycker illa om Romer. Av detta skulle man kunna dra slutsatsen att judar är den minst ogillade minoriteten i Europa.

Men det finns andra sätt att suggerera fram en mer allvarlig bild. Exempelvis bristande kunskap i historia. En europé av tjugo sägs aldrig ha hört talas om ”holocaust”. Frågan är om det finns något annat folkmord än det på judar under andra världskriget som är mer känt eller om okunskap om detta skulle vara ett tecken på fördomar. Det är inte vågat att anta att betydligt färre hört talas om folkmordet på armenier under första världskriget eller herero och namafolken innan dess. Vem tror att okunskap om dessa folkmord skulle vara resultatet av illvilja mot dessa folkgrupper?

Något mer övertygande är då kanske stereotypa uppfattningar om judar. En fjärdedel anser att judar har för stort inflytande i media och affärsvärlden. Frågan är hur man ska tolka det. Jag anser att tyskar och män, har för stort inflytande i EU. Oavsett hur det förhåller sig med det tror jag inte man ska tolka det som att jag har en negativ syn på tyskar och män. Faktum är att vi har stereotypa uppfattningar om precis allt och alla. Frågan är bara vilka slutsatser man ska dra utifrån detta. Om man frågat folk om huruvida judar är intelligentare än andra folk hade säkert många hållit med. Detta är knappast en mindre fördomsfull åsikt än mindre smickrande uppfattningar.

En intressant vinkel är att man frågat folk om Israels rätt att existera som ”judisk stat” vilket är Israels nya propagandalinje. Det räcker inte längre att man accepterar Israel utan man måste även gå med på att denna stat ägs av en viss etnisk grupp. 54 procent sägs acceptera Israels rätt att existera som en judisk stat. Jag tvivlar på att lika många européer skulle kräva samma rätt för sitt eget land. Hur skulle Sveriges judar regera om man krävde att de erkände att Sveriges rätt att existera som protestantiskt eller de etniska svenskarnas hem? Om något i undersökningen tyder på en utbredd antisemitism så är det kanske detta underliga stöd för ett apartheidartat Israel. Men kan också vara så att folk bara svarar hastigt utan att närmare fundera på vad frågorna egentligen innebär.

Bild av Roj Friberg