söndag, februari 03, 2019

Hur kunde japanerna...

Det är kanske inte helt okänt att japaner är duktiga på praktiska lösningar. I entrén till min byggnad finns förvaringsfack där brevbäraren låser in packet om de boende inte är hemma. Jag antar att hen sedan lägger en kod i brevlådan eller mejlar den.

Trots att det är ett högt hus känns det som hissen är betydligt snabbare än hissar i Nordamerika eller Europa. En bekant som borde veta påstår att japanska hissar styrs av bättre datorer som håller reda på hur trafiken ser ut under olika tider på dygnet. Att det inte tycks finnas några sensorer som håller upp dörrarna om man står för nära snabbar också upp allt. En udda detalj är att det finns en ”djur” knapp. Om man trycker på den så stannar hissen inte för att ta upp fler passagerare. För allergiker, som mig, kan det vara en fördel att slippa dela hiss med pälsdjur. Och en del djur tycker inte om att dela små utrymmen med främmande människor... I Frankrike eller Italien skulle man inte kunna ha en djurknapp då folk som bara vill slippa sällskap skulle använda den hela tiden… Hissen är också kameraövervakad och det finns flera skärmar i lobbyn. Det finns flera kameror i andra gemensamma utrymmen.

Min lägenhetsdörr är gjord i gedigen japansk rostfri stål. Jag har aldrig sett något så solitt. En inbrottssäker (och brandsäker) dörr i en stad där det inte finns många inbrottstjuvar… Det här är så långt man kan komma från amerikanska eller svenska lägenheters pappdörrar. Även låsmekanismen och handtaget verkar stabilare än något annat jag sett.

Toaletten – gjord av japanska Toto – kan verka en smula komplicerad med sina tio knappar men att ha handfatet ovanpå vattenbehållaren är både praktiskt, i små lägenheter, och miljövänligt. De praktiska lösningarna och skickligheten med vilket man bygger dem får mig alltid att undra hur de kunde förlora kriget.

Inga kommentarer: