fredag, mars 15, 2019

En tjugoårings tankar 1939

3 september 1939

De flesta tunisiska judar som ännu inte fått (franskt) medborgarskap ställer sig samma fråga:

- Ska jag ta värvning? Ska jag inte ta värvning?
Jag svarar omedelbart för jag har tänkt igenom saken.
- Nej.

Varför? Därför att jag är emot kriget och vill inte delta i det. Jag skulle bara delta om jag var tvungen. Jag tror till och med att om jag helt kunde fly från den ”civiliserade” mänskligheten medan den skar halsen av sig så skulle jag göra det helt lugnt utan samvetsskrupler. (…) Och för vem ska man kämpa? Finns det verkligen ett land som förtjänar att jag strider för det? Vilket land har inte plågat oss judar…(…) Jag erkänner att de så kallade ”demokratiska” länderna är de som plågat judarna minst. Så är det väl, och vi föredrar att de segrar… (…)
Jag vet att tyskarna skadat judarna men har amerikanska judar schweiziska eller andra judar tagit värvning? Nej, så varför skulle jag?

10 maj 1940

Min inställning: jag accepterar inte att behöva betala med mig själv, mitt liv, för idéer. (…) Mitt öde är kopplat till Frankrikes. Jag önskar dess seger. Men tror ni att det faktum att jag reser kommer att ändra dess utgång? Nej… en man mer eller mindre. Jag har tur som är tunisier. (…) Jag har accepterat att inte ha ett fosterland och ett konsulat för att inte behöva utstå militärtjänst. I likhet med min far och farfar. Och det finns inget skäl till att jag skulle avstå från detta privilegium…

19 maj 1940

Judarna har organiserat en ”Aktionskommitté för Frankrike”. De har redan samlat ihop 50 000 franc i Tunis. Det är allt som judarna kan ge: pengar. Trots mycket prat och insinuationer har det inte blivit någon frivilliga värvningen. Pengar, pengar. Det har ersatt allt.

Albert Memmi
Journal de guerre. 1939-1943
CNRS Editions