måndag, juni 14, 2021

Biografpianisten, brevduvan, brevbäraren

När min farmor var ung tror jag posten forfarande delades ut flera gånger om dagen i Frankrike. Det var säkert så även i Sverige vid någon tidpunkt. Nu vet jag inte om brevbäraren ens kommer förbi varje dag. Min brevlåda är alltid full av reklam och gratistidningar som det tycks vara omöjligt att få stopp på men någon riktig post får jag inte ens en gång om året.
”Storebror” kommunicerar via ”Minmyndighetspost” och de räkningar som inte är på autogiro kommer oftast i ett paket jag hämtar ut på ICA. Jag skulle gärna avsäga mig min fysiska brevlåda men det verkar inte lagligt ännu.
För några veckor sedan skickade jag ändå efter en viss tvekan en usb med några familjefilmer från sjuttiotalet till en kusin med snigelpost. Det var snäppet modernare än att använda en brevduva.
När min farmor var ung fanns det Iskarlar. När hennes mamma var ung var biografpianister en viktig yrkesgrupp. På hennes farfars tid skötte lykttändare gatubelysningen. Om tio tjugo år kommer säkert brevbären att hamna på listan över utdöda yrkesgrupper.

5 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Åtminstone till slutet av 1960-talet gjorde brevbäraren tre turer på vardagarna här i Hufvudstaden, och en tur på lördagen. Men då hade brevlådorna på spårvagnarna försvunnit, de var före min tid.

Jan Wiklund sa...

Internethandeln växer bara mer och mer. Och internethandel kräver postutdelning eftersom man köper fysiska föremål.

Ändå skyller Postnord på minskat brevskrivande (!) när dom lägger ner.

Men posten har varit sådär i sexti års tid, säger Sune Sunesson: https://gemensam.wordpress.com/2021/06/13/nar-borjade-posten-forfalla/

Pierre Gilly sa...

Björn. Fantastiskt. Innebar det att ett brev man postade på morgonen kunde komma fram på eftermiddagen?

Jan. Packet kan man vanligtvis hämta i snabbköpet. Aviseringen kommer på epost eller som sms. Jag såg och försökte kommentera ditt inlägg men det är alltid krångligt. Den ville inte posta kommentaren om jag inte laddade upp en bild först..

Björn Nilsson sa...

Jag minns inte hur lång tid det tog under min ungdom, annat än att om man postade ett brev eller kort i Stockholm och med adress här på måndagen så borde det normalt vara framme dagen därpå. Har ett svagt minne av att ha läst någonstans att under Strindbergs tid kunde postbehandlingen ske under dagen (bl.a. för att det fanns brevlådor överallt, även på spårvagnarna). Det var August nog glad för, så mycket som han skrev!

Jan Wiklund sa...

Om man får hämta paket eller inte beror ju på hur stora de är. Jag köper mest böcker, och de delas ut om de går ner i inkastet. Men böcker kanske också är en sån där förra-generationen-grej.